Jag träffade denna trevliga kvinna på Abecita Konstmuseum i Borås. Bredvid disken i entrén där hon jobbar finns ett fönster som släpper in ett fint sidljus. Jag bad att få ta hennes porträtt och fastnade för bilden där hon inte tittar in i kameran. Det faktum att hon tittar ut och inte mot betraktaren gör att det känns som att bilden inte säger allt. Det väcker frågor om henne. Vem hon är. Vad hon tänker på.
Härligt porträtt med en bra story. Glasögonen ramar in ögonen som har en fin catchligth. Fönsterljuset gör sitt och ljuset har en bra stark kontrast. Att ansiktet riktas mot ljuset/fönstret gör att jag kan ta till mig henne. Hon känns öppen. Med blicken mot dig hade ljuset förändrats och blivit svårare. Inte nödvändigtvis fel men hon hade varit mer av en gåta. Härligt ljus, Ofta jagar man detta med softboxen!