En återuppväckt plåtslagare

Lite prylar, lite text och alltid bilder

En underbar resa är över, men ni kan fortfarande hjälpa till!

I slutet av juni satte jag mig på motorcykeln för att köra till Prag där jag skulle eskortera trampcyklister på sin färd mot Varberg för att samla in pengar till Ride of Hope Europe och Barncancerfonden. Allt var väl förberett med packning, bokning av färja från Ystad till Świnoujście och det hela började bra. Kameran var laddad och Fujifilm Sverige hade vänligeheten att låna ut en extra X-Pro 2 med 55-200 som reserv (och för att få mer tele).

Första fikastoppet i Linköping

SMHI hade varnat för regn i Skåne, men det bara några enstaka regnstänk på hela vägen ner till Ystad (72 mil eller nåt sånt från Uppsala). Jag var där i god tid inför ombordstigningen på färjan till Polen ...

Ystad

Efter att fördrivit någon timme i Ystad åkte jag till färjehamnen trots att incheckningen egentligen inte skulle ha öppnat. Där fick jag den roliga överraskningen att min bokning via internet gått snett, och jag var inbokad från Polen till Sverige och inte tvärtom (något som inte framgick av min bokningsbekräftelse som bara innehöll ett bokningsnummer). Jag fick veta att det händer lite då och då, för att bokningssidan inte fungerar som det ska och att det brukar lösa sig. Just den här gången var det dessvärre fullt på färjan, och jag hade ingen lust att vänta ett par timmar till för att kanske komma med färjan. Jag valde i stället att åka vidare till Trelleborg men också de färjorna var fullbokade.

Utanför Köpenhamn någonstans

Jag fortsatte mot Malmö och körde över Öresundsbron och vidare mot Rödby (eftersom de färjorna går tätt). Ungefär när jag kom upp på bron började det regna ordentligt, det var kolsvart ute och danska vägmarkeringar är inte så tydliga, men jag tog mig i alla fall till färjan och landade i Puttgarden vid tvåtiden på natten eller så ...

Bensinmack någonstans i Tyskland

Det var fortfarande becksvart och ösregnade i Tyskland. Efter att ha kört ett tag i mörkret och regnet försökte jag hitta hotell i Lübeck, men de var alla fullbokade. Jag bestämde mig för att fortsätta hela vägen till Cottbus där resten av serviceteamet skulle samlas på fredagen. Det regnade hela vägen utom de sista tre milen ...

Min lilla åktur som var planerad till 72 mils körning blev 153 mil och jag var rejält trött och blöt när jag kom fram, men allt gick vägen ändå och jag fick mig ett skönt bad när jag kom fram :)

Eleanor och Sanna från Barncancerfonden åker från Cottbus mot Prag

Färden från Cottbus till Prag uppvägde med råge allt elände jag råkat ut för. Vägarna var fantastiska och vissa sträckor (framför allt på serpentinvägarna i bergen) satt jag med ett fånigt leende under hjälmen och bara njöt.

Väl framme i Prag mötte vi upp cyklisterna som flugit ner, och vi bodde på Radisson Blu där personalen var fantastisk - de fixade allt åt oss.

Christer i Team Stockholm skruvar ihop sin cykel

Alla cyklar hade kommit fram som de skulle, men några deltagare i Team Stockholm och Team Gotland fick tyvärr inte sitt bagage. Det hela redde dock ut sig innan det var dags att cykla, även om någon fick låna prylar en dag. Vi fick också en dag att turista i Prag innan det var dags att ge sig iväg på den 1070 km långa färden mot Varberg.

Christopher i Team Stockholm hade koll på både Gulasch och öl i Prag

Första etappen mellan Prag och Dresden var också den tuffaste etappen för cyklisterna. 17 mil och många höjdmeter är slitigt, men jag och Team Stockholm tog oss hela vägen utan några större problem.

Tisá, Tjeckien

I Tjeckien passerade vi ett enormt koncentrationsläger (som jag tyvärr glömt namnet på), men som var en skrämmande påminnelse om vad stora delar av Europa upplevde för inte allt för länge sedan. Hela resan var för övrigt full av platser som var intressanta, men som jag inte hann ta någon närmare titt på.

Team Göteborg med MC-förare Ulf förbereder sig för start från Dresden mot Cottbus

Några som var väldigt viktiga på resan var service- och sjukvårdsteamen. De var först upp på morgonen och sist i säng (eller nja, ibland var vi i Team Stockholm nog senare). De skötte alla depåer, gav cyklisterna välbehövlig massage och plåster på eventuella skrubbsår. Utan dem hade resan inte gått att genomföra.

Dag 3, depå 2 (på väg mot Berlin)

Att köra in i Berlin med ett knippe cyklister i släptåg var minst sagt spännande, men i stort sett alla bilister visade hänsyn och släppte fram oss utan att knota eller tuta. Jag hade inte varit i Berlin tidigare, och dit måste jag definitivt ta mig igen (fast utan cyklister då kanske).

Christopher är bra på att se till att vara med på bild (här i Berlin)

Sista anhalten i Tyskland var Neubrandenburg - en stad som verkligen osar DDR. Det är en vacker stad, med en stadskärna omgärdad av ringmur, men nästan folktomt och allt stängde tidigt. Servicenivån på både hotell och övriga etablissemang var väl så där om man säger så ...

Torget i Neubrandenburg

Från Neubrandenburg körde vi vidare mot Świnoujście där vi skulle ta färjan till Ystad (alltså den färjan jag skulle åkt med åt andra hållet på vägen ner). Efter några timmars rast och vila på ett spa var det samling i hamnområdet (som var fullständigt nedlusat med de elakaste mygg jag stött på på länge).

Samling utanför Shop'n Go i Świnoujście

Färjan var inte så vansinnigt spännande (eller bekväm), men vädret var bra så vi slapp sjögång (förra året trillade folk ur sängarna) och vi kom fram till ett mycket dimmigt Ystad. Dimman försvann dock så snart solen kom fram ordentligt :)

Gofika i Blentarp på väg från Ystad till Helsingborg

Ride of Hope handlar om att samla in pengar till forskningen kring barncancer, och i Helsingborg fick jag ta lite bilder för att ge till sponsorer. Det blir alltid lite fånigt uppställt, men sponsorerna är viktiga då de står för den absolut största delen av de pengar som kom in.

Team Stockholm framför servicebilen (som framfördes med bravur av Budda och Lasse)

Sista etappen mellan Helsingborg och Varberg gick i ett strålande väder, men var tyvärr också den dagen då vi råkade ut för de värsta bilisterna. Vid flera tillfällen var det bilar som medvetet trängde sig in nära framför mig (trots att det varken var möte eller kö). Hur som helst gick det bra, så det vore synd att klaga.
Tyvärr fick jag inte köra med cyklisterna sista biten mot mål (på cykelvägar längs stranden), men i stället kunde jag fotografera när laget gick i mål efter sju dagar och 1070 km på cykeln!

Team Stockholm kör i mål i Varberg (som första lag förstås)

Det var många känslor i farten när cyklisterna gick i mål. Tårar och skratt, återseende av familj som tog emot, insikten att veckan var över och annat.

Kram och tårar

Jonas och Camilla

Hur gick det då med insamlingen? Jodå - alldeles utmärkt; totalt samlade cyklisterna in nästan 2,6 miljoner kronor innan checken skrevs (men det går fortfarande att skänka pengar). Det är pengar som kommer att göra nytta för Barncancerfonden som inte får några som helst bidrag utöver de pengar företag och privatpersoner donerar.

Alla fick inte plats i bilden, men här är i alla fall några av cyklisterna och serviceteamet efter målgång

Jag hade en fantastisk vecka där jag fått lära känna underbara människor som ställer upp för varandra och för helt okända människor. Det kändes märkligt att sätta sig på motorcykeln utanför Stadshotellet i Varberg och köra hem utan några cyklister med mig, och jag kommer att sakna alla. Som tur är kommer åtminstone några av oss ses igen i Ride of Hope Sverige om ett par veckor :)

Stadshotellet i Varberg - bästa hotellet jag bott på

Färden från Varberg hem till Uppsala var händelfattig, bortsett från en älg som korsade vägen och en mycket god lunch på Café Kronogården. När jag parkerade hemma på tomten hade jag kört 354 mil och suttit på motorcykeln i 76 timmar och 27 minuter sedan avfärd.

Vill du se fler bilder från resan kan du göra det här: https://flic.kr/s/aHsm12R4eG

Också vi som hjälpte cyklisterna fick en stor och fin medalj :)

Jag vill avsluta detta inlägg med att tacka alla cyklister som kämpat länge för att genomföra denna cykling, alla funktionärer som var ovärderliga och alla sponsorer som skänkt pengar till cancerforskningen (och till Fujifilm som lånade ut kamera till mig).

Du kan också bidra till Barncancerfondens mål att alla barn ska kunna botas från cancer - 80% räcker inte! https://www.barncancerfonden.se/jag-vill-bidra/


Postat 2017-07-14 21:56 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Idag var Stockholm vackert!

I dagens vackra (men blåsiga) väder satte jag mig på motorcykeln och for till Stockholm. Jag ville ser hur det ser ut två dagar efter attentatet, och kan konstatera att det är minst lika vackert som vanligt - kanske t.o.m. vackrare tack vare alla människor som visade sin omtanke för offren för dådet.

Tungt beväpnad polis bevakade infarterna till Sergels Torg

De flesta verkade hålla humöret uppe. Det bjöds på kaffe från alla möjliga håll, och jag har aldrig sett så många gå omkring med blombuketter i stan.

Många poliser blev nog kramade idag

Det var bara två dagar sedan lastbilen tog fyra människors liv, och det hade nog kunnat blivit många fler om inte folk bland annat blivit varnade av en värdetransportförare som körde före lastbilen och tutade (tills han blev prejad av lastbilen).

I förrgår en krigszon - idag ett blomster- och folkhav

Det var bara en tidsfråga innan något dylikt skulle inträffa i Sverige, och nu har det alltså skett. Uppenbarligen är dock svenskar i allmänhet och stockholmare i synnerhet inte skrämda, vilket känns bra. Vi lär dock få räkna med att saker och ting kommer att förändras. Vi kommer att se fler tungt beväpnade poliser, och antalet övervakningskameror kommer förmodligen att öka rejält.

Många poliser på Klarabergsgatan

En del ser detta som ett problem, men jag tror det är nödvändigt. Den personliga integriteten måste tyvärr ge vika för säkerheten som det ser ut i samhället idag. Det går naturligtvis aldrig att helt stoppa terrorism, och särskilt inte när de använder så "simpla" men ack så effektiva vapen som en stulen lastbil.

Non-Violence av Carl Fredik Reuterswärd

Något som är ovanligt i den här attacken mot Stockholm är att gärningsmannen (för det är med all sannolikhet den gripne uzbeken) överlevde. Han lyckades inte spränga sig själv (om det nu var syftet med mojängen han hade med sig), och han sköts heller inte av polis vilket skett vid andra liknande händelser. Förhoppningsvis kan det leda till att det kommer fram mer om varför han gjorde det, och om han haft hjälp av andra.

Ha en fortsatt trevlig söndag, trots det som hänt (och krama en polis)!

Postat 2017-04-09 19:13 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Vardagsdokumentation

I år har det tyvärr inte blivit så mycket fotograferat som jag skulle önska, men idag dokumenterade jag i alla fall ett par av kollegorna. Min X-Pro 2 är trevlig till sådant, då den är helt tyst med den elektroniska slutaren, och när motiven inte vet när man knäpper blir bilderna ofta bättre :)

Micke

Leffe

Ha det gött!

Postat 2017-02-09 19:45 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Hojsommar för barnen!

Jag har som en del av er säkert sett fastnat för det där med att köra motorcykel i allmänhet, och att köra som ordonnans i synnerhet. Det senare är såpass roligt att när frågan ställdes om någon i klubben (Östra Aros MCK) kunde tänka sig att köra som föråkare med Team Stockholm i Ride of Hope från Prag till Varberg, tackade jag direkt ja.

Idag förankrade jag på jobbet att jag kan få ta ledigt mitt i MC-säsongen (vilket inte alltid är så lätt när man jobbar på en hojfirma), så i slutet av juni brummar jag och andra hojar och servicebilar ner till Prag för att lotsa cyklister till Varberg under sju dagar!

Ska bli riktigt roligt detta! Förra året samlade Ride of Hope Europe in nästan 5,7 miljoner kronor till Barncancerfonden, och självklart är målet att slå det beloppet 2017!

Bilderna är från Skandisloppet i Uppsala i år. Jag misstänker att det lär bli en del bilder från den kommande resan också ...

Postat 2016-11-21 19:39 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Vacker Vit Vinter med X-Pro 2 och 23 mm

Idag skippade jag Fotomässan och tog en liten promenad på byn med X-Pro 2 och 23:an i väntan på att hämta sonen Felix på stationen.

Det omdebatterade Uppsala Konsert och Kongresshuset. Jag tycker det är fint :)

Det gamla godsmagasinet har fått nya grannar

Olika val av skodon. Jag tror damen i rött valt rätt ...

I huset till höger huserade förut Postverket. Nu är det påbyggt och posten borta.

Och här kom tåget med sonen, så nu blev det inga fler bilder!

Alla bilder är tagna med Fuji X-Pro 2 och XF 23mm f/2. Jag har sett att en del har synpunkter på hörnskärpan med det objektivet, men jag har inte sett några som helst problem med det ...

Delförstoring av nedre högra hörnet från första bilden i inlägget

Ha en fortatt trevlig helg, och händerna på täcket!

Postat 2016-11-12 17:05 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 22 Nästa