Hår - hur viktigt är det egentligen?

Det finns mycket att oroa sig för här i världen. Räntor, krig och elände, sjukdomar, Canon eller Nikon, Apple eller Samsung, vart man ska äta sin dagliga lunch och framför allt hår!

Det går att spendera nästan hur mycket pengar som helst på hårvård. Man kan köpa schampo i alla möjliga former, lukter och smaker. Det finns gele, spray, vax och allehanda geggor för att forma sitt hår precis som man vill. Ett frisörbesök kan kosta en smärre förmögenhet om frisören har rätt namn och håller till på rätt gata.

Sen har vi det där med färgen. Man måste tydligen ha rätt färg på sitt hår; om man är utrustad med en blond kalufs är det förmodligen egentligen ett av naturens fel, så man måste färga det rött eller någon annan spännande kulör. Om man hade oturen att födas med mörkt hår är det nog säkrast att rätta till misstaget genom en rejäl blekning (något jag testade själv en gång vilket resulterade i en synerligen hemsk odefinierbar orange färg).

Man kan tappa sitt hår. Det är för en del ett mycket känsligt ämne, och det finns lite olika varianter för att komma runt det problemet. En variant är att göra som Donald Trump och köra med en klassisk överkamning, men man får vara ganska hårdhudad för att stå ut med de skämt man vet att att folk drar när man inte hör om man gör så. Gordon Ramsay lär ha gjort en hårtransplantation, vilket möjligen ser lite mer naturligt ut, men det är förmodligen både dyrt och smärtsamt (beroende på vilken välbehårad kroppsdel man transplanterar från). Sen finns det förstås en massa krämer och dylikt som sägs lösa alla världsproblem, eller åtminstone håravfallet.

Själv är jag inte så bekymrad över eller intresserad av det där med hår, men det är det väl ingen som kan tro ...

Sony NEX-7, Sigma 30 mm f/2,8 @ f/4, 1/50 sekund, ISO 1600

Idag blev det bara sudd ...

... men jag lägger upp en bild ändå :)

Stora Wäsby, NEX-7, ISO 100, Sigma 30 mm f/2,8 @ f/5,6, 0,6 sekunder

Höstfärger

Hösten är en vacker tid, och just nu är det ovanligt varmt också (åtminstone här i Uppsala). Trots att det är så mycket vackra färger ute nu kom jag inte på nåt roligare att fotografera än tvättlinan hemma på tomten, så ni får hålla till godo med den :)

Fotograferat med NEX-7 och Sigma 30 mm f/2,8 @ f/4 på ISO 1000

Att säga upp sitt bredband, eller hur man bäst slåss mot väderkvarnar ...

Jag har varit uppkopplad på nätet i ganska många år nu. Första gången jag "surfade" var 1995 tror jag, och uppkopplingen gjordes via ett modem som klarade 14400 bps (inte bilder per sekund, utan bitar). Det var snabbt, eftersom mitt tidigare modem endast klarade 2400 bps.

Länge körde jag med tjutande modem, men efter ett tag bytte jag till ISDN som kom upp i 128 Kbps som bäst, och kostade skjortan. Det kopplade också upp sig mycket snabbare än modemen. Den stora revolutionen kom i början av 2000-talet när ADSL blev tillgängligt, och jag hoppade på det direkt när Telia erbjöd det. Fri surf och 8 Mbps var ju oslagbart!

Tyvärr visade det sig att det inte gick så fort, och det var ganska dyrt så när Bredbandsbolaget kunde ge mig samma tjänst år 2004 för mindre pengar bytte jag till dem, och har haft dem som leverantör sedan dess. Hastigheten är fortfarande densamma, trots att jag fått nya modem två gånger, och det har förmodligen med hur telfonledningarna är dragna att göra.

Då jag är lite less på att fortfarande köra med 8 Mbit/s ner och knappt 1 Mbit/s upp bestämde jag mig för nåt år sedan att testa 4G. Jag bor i utkanten av det dåvarande täckningsområdet, så hastigheten var inte så mycket bättre än ADSL och man får inte tanka hur mycket som helst trots att abonnemanget är "obegränsat".

Eftersom jag betalar för både 4G och ADSL gjorde jag lite nya tester för nån månad sedan, och då visade det sig att jag i bästa fall kommer över 80 Mbit/s ner och 20 Mbit/s upp när jag kör 4G i Windows 8 (att jämföra med 8 Mbit/s ner och 0,8 Mbit/s upp på mitt ADSL). Jag har testat lite olika konfigurationer, och kommit fram till att det funkar att köra med gammal hederlig Internet Connection Sharing i Windows 8 utan att tappa nämnvärd prestanda, så jag har sagt upp mitt ADSL.

Efter någon vecka dök det upp två bekräftelsebrev i lådan - ett för uppsägningen av telefonin och ett för bredbandet. Inga konstigheter, förutom att uppsägningen av bredbandet medför att Bredbandsbolaget ville att jag skulle skicka tillbaks alla modem de skickat till mig sedan 2004, eller så skulle jag betala 500:-. Jag har fått tre modem sedan 2004, och alla utom det jag använder har slutat fungera och BBB har skickat nya när jag felanmält. De har inte sagt något om att de trasiga ska skickas tillbaks eller att jag ska spara dem tills jag säger upp abonnemanget. Jag har totalt betalt över 40000:- för att utnyttja deras tjänst sedan jag skaffade den för åtta år sedan.

När jag ringde upp BBB förklarade en vänlig tjej där att jag accepterat villkoren en gång i tiden, så ja - jag var tvungen att betala om jag inte skickar tillbaks åtta år gammal elektronikskrot som de inte sagt att jag ska spara. Efter en del ordväxling landade vi på att jag ska skicka tillbaks det modem jag faktiskt använder och det som hör till det, och BBB skickar en fraktsedel (egentligen skulle jag få betala själv, men eftersom jag fortfarande är kund slipper jag). Jag funderar på att fylla en flyttkartong med all elektronik jag nånsin haft ansluten till modemet då jag inte är säker på vad som faktiskt följde med ...

Fördomar?

Man borde inte tänka så år 2012, men jag vet åtminstone vad jag skulle gissa om vem som gör vad i det här familjeföretaget ...