Brandröken hittade till Uppsala och förändrade ljuset!

Det är hemskt för alla som drabbats av den skogsbrand som härjar i Västmanland. Idag kom röken till Uppsala vilket gör det lättare att inse omfattningen av det hela - det är trots allt rätt många mil härifrån. Det är svårt att fånga effekten av röken på bild, men det blev ett rökdis över hela Uppsala som påverkade ljuset på ett sätt jag inte tror jag upplevt tidigare.

Botaniska trädgården sedd från Slottet

Domkyrkan

Kanonbild

Hågadalen (där jag bor)

Djur är känsliga för dofter, och är ofta snabba att känna brandrök (när huset min syster bodde i på 80-talet brann ner var det katten som väckte henne och förmodligen räddade livet på henne). Det märktes tydligt på Nony att han inte uppskattade röken ...

Nony

Ha det gott allihopa, och hoppas nu att alla som kämpar med branden orkar hålla ut tills de fått bukt med den!

Varför krångla till det? (trådlös blixt med automatik på Sony A6000)

Igår publicerades en alldeles utmärkt artikel här på FS om hur man bättre kan utnyttja sin blixt. I artikeln finns många bra tips om hur man hyfsat enkelt och billigt kan lära sig att ljussätta med manuellt kontrollerade blixtar. Jag har egentligen aldrig hållit på så mycket med det där med trådlös blixt, utan mina erfarenheter av mer kontrollerat ljus kommer mest från fotografering i studio för över tjugo år sedan.

Nu råkade artikeln vara väldigt väl tajmad då jag för någon månad sedan var tvungen att köpa en lite större blixt till min Sony A6000, och det blev en Sony HVL-F43M. (Ja, jag var tvungen då jag skulle fotografera bröllop, och det hade kunnat bli bara kattskit om jag inte haft tillgång till blixten.) Jag hade också sedan tidigare en Sony HVL-F20AM som jag köpt till min NEX-7, men den passar inte på A6000 utan adapter. En dylik adapter fick jag dock tag på hos Cyberphoto för det facila priset av 300 pengar, och den hämtade jag ut på posten idag. Med adaptern monterad på den lilla blixten och den större blixten monterad på den medföljande foten var det bara att sätta igång och testa!

Man kan göra hiskerliga självporträtt med en lös blixt! A6000 med 35/1,8 OSS

Fast nu var det ju förstås inte fullt så enkelt. Innan man kan börja fotografera med TTL-automatik och trådlös blixt måste prylarna ställas in på rätt sätt, och Sonys manualer är inte alltid solklara. Med hjälp av Google fick jag dock reda på att enklaste sättet är att montera den stora blixten (alltså den som ska vara trådlös) på kameran och sedan välja Flash mode: wireless - då ställer både kameran och blixten in sig på rätt sätt. Sedan tar man av den stora blixten, monterar HVL-F20AM på kameran och sätter på strömmen på alltihopa - med lite tur blinkar det rött på framsidan av den stora blixten (vilket innebär att den är beredd) och man kan testa att kopplingen mellan prylarna fungerar genom att trycka på AEL-knappen - då ska först blixten på kameran och sedan den lösa blixten blixtra till lite för att visa att de lever!

Här blev jag lite orolig, eftersom jag inte använder min AEL-knapp som en AEL-knapp, utan i stället för tumfokusering. Det visade sig dock fungera- när jag trycker på den visar båda blixtarna livstecken och kameran sätter igång att fokusera. Någon som dock var rätt irriterande nu (och lär bli ännu mer irriterande i längden) är att varje gång jag använder tumfokus får blixtarna för sig att prata med varandra, så det känns nästan som att gårdagens rekord i antalet blixturladdningar (dryga 47000) går att slå om man fotograferar mycket. Om inte annat lär det dra hyfsat mycket ström ...

En annan nackdel med att styra den huvudsakliga blixten med en mindre blixt på kameran är att det (som ni ser i mitt vackra självporträtt här ovanför) inte är så lätt att göra vackra självporträtt i en spegel. I mitt fall är självporträtten sällan särskilt vackra oavsett vilken teknik jag använder, men när man gör så här kommer den lilla blixten alltid att synas väldigt väl i bild eftersom den pratar med storebror just genom att blixtra - ljuset från den lilla blixten påverkar normalt inte motivet, men det gäller förstås inte när motivet får för sig att vara en spegelbild ...

Nu är väl just självporträtt i spegel inte sådant som hobbyfotografer/fotoentusiaster ägnar sig åt så ofta (åtminstone inte offentligt), så det problemet är nog inte så allvarligt i praktiken.

Vad kan man då göra i sammanhang som kanske bättre representerar vad vi amatörfotografer roar sig med?

Bakgrundsbelyst löv A6000 med Sony 50 mm f/1,8

Naturfotografering är populärt, och för det kan man förstås också använda en trådlös blixt. I bilden ovan har jag helt enkelt lagt blixten under lövet (som fortfarande sitter fast på sin gren - inga växter eller djur har skadats i produktionen av detta blogginlägg).

Samma bild men lite mer dystert grått

En mer vanlig användning av blixt (både med och utan snubbelsladd) är porträtt, och jag tycker nog också att det är där det kan göra mest nytta. När jag skulle testa på det stötte jag dock på patrull - min HVL-F43M (förskräckligt krångligt namn på en blixt) var visserligen försedd med en fot, men foten i fråga höjer inte blixten mer än några millimeter över den plats den placeras på. Det gör att ljuset väldigt lätt kommer underfrån (om inte motivet ligger på marken eller om som här sitter vid ett bord där blixten står).

Felix, med blixten snett nedifrån till höger (eller vänster för honom förstås). A6000 och 50/1,8

Det här problemet kan man förstås lösa genom att skaffa sig något slags stativ att fästa blixten på. Själv tänker jag prova med en sån där förskräcklig Gorillapod - de är fullständigt odugliga att hänga kameran på eftersom de vibrerar nåt så djävulskt, men det torde inte göra så mycket om man använder dem till blixtar. Idag blev det dock mindre optimal placering av blixten antingen på bord, mark eller i handen. Blixten i handen var populärt i pressfotosammanhang innan det där med automatiska blixtar som kan bo ovanpå kameran kom, och är fortfarande populärt bland exempelvis en del gatufotografer. I praktiken innebär det att man (jag) inte kan hålla vare sig kamera eller blixt särskilt stadigt ...

Felix med handhållen blixt uppe till vänster (höger?), A6000 och 50/1,8

I de bilder jag visat hittills är det ju ganska tydligt att jag använt blixt för upplättning (även om jag ställt in blixtkompensationen på -0,7 steg vilket jag tycker är minimum på mina Sonykameror), men man kan ju också använda blixten utan att det syns. Vän av ordning kan fråga sig vad det ska vara bra för - om blixten inte syns behövs den väl inte?

Mjo, ibland gör den det, eller den behövs ju förstås inte  (inga av våra prylar behövs egentligen), men blixten kan hjälpa till att få bilden att se mer naturlig ut när det befintliga ljuset jävlas.

En svartvit Felix framför en alldeles vansinnigt faluröd bakgrund - därav svartvitt

Den svartvita bilden av Felix är tagen med en starkt solbelyst faluröd trävägg som bakgrund, och Felix sitter i skuggan. Här har jag (handhållet) försökt få blixten att lysa i samma vinkel som solen. Alternativet hade varit en massa efterbehandling, som inte sett ett dugg mer naturligt ut, och det är nog för sånt här jag tycker en löst blixt gör sig bäst.

Ni som följer min blogg vet förstås att den ofta (för ofta?) består av en massa kattbilder. Jag testade förstås hur det fungerar med trådlös blixt för sådana bilder också :)

Nony med A6000 och 50/1,8 på låg nivå

Den låga placeringen av blixten (med den medföljande foten) gör att det blir lite läskiga skuggor runt kattskrällets ögonhålor, men allt blixtrande kors och tvärs (när jag fokuserar och när blixtarna ska komma överens om exponering) visade sig vara ganska bra för att fånga hans uppmärksamhet :)

Nony med A6000 och 35/1,8

Ett av de större Gorillapodstativen jag nämnde tidigare vore nog ypperligt för att få ljuset lite snyggare på kattjäveln. Särskilt om man studsar det mot något.

Nony med A600o och 50/1,8

En sak jag också var lite orolig för var att Sony har försämrat sitt blixtsystem, så att det är långa fördröjningar mellan avtryck och faktiskt blixtrande. Nu har jag inte provat A77 med trådlös blixt, och det var för den kameran det klagades högljutt, och jag har inte läst några bra tester av NEX eller A6000 med trådlös blixt, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.

Det jag kan konstatera är att när man trycker på avtryckaren (i synnerhet om man först använder tumfokus) blir det en jäkla massa blixtar åt alla håll, men egentligen inte någon märkbar fördröjning. Bilden tas när den borde tas (på samma sätt som utan blixt), men det är fullständigt omöjligt att själv i efterhand avgöra när det var på grund av allt blixtrande. Det går nog att vänja sig vid, men det är rätt störande.

Sammanfattning

Sony A6000 med HVL-F20AM (och en liten adapter) som masterblixt och HVL-F43M som slavblixt fungerar utmärkt för mina ändamål, men blixten måste kompenseras ned i styrka och det är inte så bra för motiv där masterblixten riskerar synas. Fördröjningen är inte så stor att jag störs av den, men kombinationen tumfokus och trådlös blixt känns inte helt genomtänkt ...

Jag lyckades komma underfund med hur det fungerade ikväll utan att svära en enda gång, vilket tyder på att det borde vara hyfsat lättanvänt för nästan vem som helst (så länge man inte försöker ta reda på hur det fungerar via manualen).

Bildresultaten blir bra utan extra tillbehör, och blir ännu bättre om man följer några av råden i artikeln jag länkade till i början av inlägget (stativ etc).

Det är kanske inte så mycket att inte krångla till det, men man behöver inte tänka lika mycket när man väl får det att fungera (och det är mycket värt när det är varmt och hjärnan kokar!).

Närbilder med Sony A6000 och gamla gluggar (med adapter)!

Ni som känner till hur dessa nya spegellösa kameror fungerar är säkert redan medvetna om det, och ni andra kan ha nytta av att veta det; de spegellösa kamerorna har ett mycket kortare så kallat registeravstånd (avstånd mellan bajonett och sensor) än gamla tjockkameror. Detta faktum möjliggör användandet av adaptrar för att montera nästan alla gamla objektiv på dessa nya kameror. Adaptrarna finns i alla möjliga varianter, kvaliteter och pris, och jag tänker inte gå in på desssa mer än att beskriva de jag använt här.

De två objektiv jag testat den här gången är Micro-Nikkor 55 mm f/3.5 och Canon FDn 200 mm f/2.8. Objektiv som på sin tid var riktigt jäkla bra, och fortfarande är fullt användbara och går att få tag på hyfsat billigt. Nikonobjektivet är det jag först skulle skaffa för användning på en spegellös kamera, i och med att det är ett makroobjektiv där autofokus och stabilisering är av mindre nytta än på "vanliga" objektiv.

55:an ger bra skärpa, och är hyfsat lättanvänt, men det är konstruerat som makroobjektiv var förr; ju närmre man kommer desto längre blir utdraget, och man tappar en del ljus. Dessutom kommer man som maximalt upp till skala 1:2 (de flesta nya makroobjektiv går till 1:1). Bilden ovan är tagen på ISO 800, f/8 och 1/400 sekund.

Med så liten nedbländning jag använt blir skärpedjupet extremt kort, och då är jag inte ens i närheten av så nära man kan komma med den här typen av objektiv. I bilden ovan ligger skärpan på nosen, men den är i och för sig jäkligt skarp just där ;)

Jag hade inbillat mig att det skulle vara lättare att ta såna här bilder med en kamera som har Live View och s.k. Focus Peaking (kontraster framhävs i sökaren med färg), men riktigt så kul var det inte. Skärpedjupet är jättekort och "peaking" går enbart på kontraster och kan luras rejält. Enda sättet att vara säker på att det blir skarpt är att använda förstorad sökarbild, och det är inte det lättaste med motiv som rör sig (frysspray fungerar inte på kattjävlar).

Jag testade också på ett mer statiskt motiv, vilket var lättare att fokusera på. Trots bra kvällsljus var jag tvungen att gå upp till ISO 1600 för att få vettig slutartid, och efter lite efterbehandling blev det så här:

Just den här typen av motiv är det jag tycker är roligast med makrofotografering. Jag är inte intresserad av knivskarpa insekter med skärpa överallt, utan vill ha saker man inte riktigt förstår vad det är för något (just detta är en skorstenständare för grillkol). Eftersom man tappar så mycket ljus när man kommer nära skulle jag dock gärna haft bildstabilisering antingen i objektivet eller kameran ...

Jag tog också ett porträtt av katten Nony med Canon 200/2,8 (FDn) och det funkade hyfsat - det objektivet har dock en förskräcklig CA liksom många andra gamla Canonobjektiv jag testat. Inte några större problem att få bort i efterbehandlingen, men de är inte lika bra som Nikonobjektiven från samma tid enligt min erfarenhet.

Hur som helst - det kan bli bra med gamla objektiv och nya kameror, men nog tusan skulle jag föredra moderna motsvarigheter med både autofokus, stabilisering och bra antireflexbehandling :)

Ha det gott!