En återuppväckt plåtslagare

Lite prylar, lite text och alltid bilder

Idag var det sportfoto som var tanken, med Sony A6000 och Samyang 135/2 (längsta blogginslägget någonsin)

En gång i forntiden arbetade jag som fotograf, och då lyckades jag fotografera allehanda sporter med manuell fokusering, mycket sämre kameror än idag, sämre färger i teveapparaten och så vidare och så vidare. Idag gick Skandisloppet av stapeln i Uppsala för 107:e gången (fast det heter Scandinavian Race nu), så jag masade mig ner på byn med min lilla Sony A6000, en 35/1,8 (Sonys original med autofokus) i fickan och mitt nya älsklingsobjektiv Samyang 135/2 monterat på kameran.

Jag vet att det går att fotografera sport med manuell fokusering, men jag vet också att nästan inga yrkesfotografer längre gör det, eftersom det ger dem en nackdel jämfört med dem som använder moderna kameror anpassade för uppgiften, men jag tyckte ändå det kunde vara värt att prova. Dessutom ville jag prova hur A6000 fungerar för sånt här med ett ljusstarkt AF-objektiv som 35/1,8 - på nätet har vi kunnat läsa att den kameran minsann utklassar Canon EOS 7D Mk II, och är nästan iklass med proffshusen från de stora tillverkarna (övriga spegelfria tillverkare göre sig icke besvär).

Jag började lite försiktigt när jag kom till Slottsbacken med att konstatera att man behöver inte ta det så allvarligt med sport. Man kan ta det lite lugnt och sitta i skuggan av ett träd och chilla. Ett perfekt motiv för en manuell 135:a :)

Nu har väl dock den här hunden med matte kanske inte så jättemycket med sportfotografering att göra, så jag vågade mig längre upp till Slottsplanen där motionärscyklisterna går i mål. Jag var dessutom där flera timmar efter att de snabbaste var klara, så jag behövde bara fånga någon trött motionär i uppförsbacken, och det gick såklart att få till.

Det är ingen kul uppförsbacke det där (jag skulle inte ens komma halvvägs), så det är inte så krävande att fokusera manuellt på folk där (idag). I morgon kan det bli annorlunda, för då ska elitcyklisterna upp för den backen tretti gånger, med ett par minuters mellanrum (men då tänker inte jag vara där).

Hur som helst - nu måste jag förstås ge mig på att fotografera de som cyklar fort också. Jag går alltså ner till en kurva strax nedanför slottet och ställer mig i lämpligt läge för kurvtagningsfoto med hög serietagningshastighet (11 bilder per sekund med min kamera - wow), men med förinställd manuell fokus med 135:an på full öppning (vilket innebär ett tämligen obefintligt skärpedjup).

Nu kan man kanske tyckas att det är lite märkligt att den här bilden dels inte innehåller en kurva, och dels innehåller en cykel där föraren inte behöver trampa det minsta för att ta sig fram i hög hastighet. Det stämmer bra - det här är en bild av en motorcykel, och det är (tyävärr enligt somliga) ett fordon jag ägnar stor uppmärksamhet åt för närvarande. Det kan möjligen ha att göra med ålder (påstår en del), dumhet (säger många) eller något helt annat. Jag får ännu inte köra dylika tingestar, men har en uppkörningstid inbokad den 2 juni för att få göra just det, och därför reagerar mitt avtryckarfinger när såna här kommer farande.

Det här är en annan sorts motorcykel än den i bilden ovan, så jag var ju tvungen att dokumentera den också. Det är visserligen samma tyska tillverkare, men en helt annan typ av MC (och den jag vill ha). Gick ju inte att låta bli att fotografera den heller. Det är dessutom nyttigt för mitt eget lärande att se hur andra hanterar sin MC i olika situationer (som t.ex. när man ska köra framför ett tåg av cyklister vilket inte torde vara helt ovanligt).

I den här bilden är det faktiskt ett helt gäng cyklister med (till vänster om MC:n men kanske lite oskarpa). Nu skulle en del kanske invända att det här är exakt samma modell av MC som den första bilden, och det är mycket möjligt, men det är inte samma exemplar eller förare (det är bara kolla numret i rutan). Den här föraren har t.ex. valt en annan hjälm- och handsktillverkare, och det är klart intressant att försöka reda ut varför (för det där med säkerheten). Inte för att jag vet hur jag ska göra det med utgångspunkt från ett knippe bilder, men det skadar inte att försöka.

Justja, det var ju den där kurvan jag skulle fotografera med förinställd skärpa. Jag tog mig dit, och velade fram och tillbaks mellan några olika positioner och var förstås tvungen att på något sett testa vilken position och inställning som fungerade bäst.

En sak som är bra med cykellopp (åtminstone de som är hyfsat professionellt arrangerade) är att de har föråkare och hjälpryttare. En del åker bil, men många av dem kör motorcykel, och motorcyklar är mycket större och bredare än en landsvägscykel, och dessutom förekommer de sällan i flock. Det är alltså ganska lätt att använda sig av en sådan för att göra sina inställningar och tester. I det här fallet var det ju som jag skrev tidigare också olika typer av motorcyklar, så för mitt kommande körkort var det intressant att dokumentera kurvtagningsteknik och dylikt.

Vi kan ju t.ex. lätt se att föraren i närmaste bilden ovan har en helt annan attackvinkel och lutning på sin motorcykel, jämfört med föraren i den övre som nästan ser ut att ta det lugnt på en liten skooter (fast det där är en rätt stor och tung motorcykel). Båda tittar dit de vill, och lutar MC:n i den grad som behövs för att klara kurvan i rätt hög hastighet. Detta är förstås jättebra för mig, för då vet jag ungefär hur cyklisterna kommer att köra, eftersom de också har två hjul och alltså borde ta samma spårval.

Nu blev det dock lite förvirrat dels eftersom inte alla MC-förare körde i samma spår, och dels dök MC:n i bilden ovan upp. Här har vi alltså en polisklädd förare, men motorcykeln ser ut som en sån Ewan McGregor och Charley Boorman använde för att köra jorden runt (och med lika stora väskor). Inga dekaler eller nåt som avslöjar att det är en polis (bortset från själva polisen och blåljuset då). Lömskt tyckte jag och snöade in på det en bra stund, men jag konstaterade också att själva motorcykeln är av exakt samma typ som en av de andra.

Nu har jag ju dock bara visa bilder tagna med Samyangtelet, och som ni ser är det inte så svårt att fokusera manuellt på stora rörliga tvåhjulingar som polismotorcyklar med det. Jag var förstås också tvungen att kolla hur min Sonykamera hanterar det med autofokus och 35:an jag hade i fickan.

35:an hanterar det ganska bra skulle jag säga, åtminstone på lagom avstånd, och så länge där bara är en MC som tar kamerans uppmärksamhet. Tyvärr går autofokusen inte att styra i så hög grad, utan det är mer spray and pray som gäller och så hoppas jag att kameran väljer ungefär rätt var den ska fokusera. För det mesta blir det bra (särskilt när jag fotograferar kattjävlar), men den missar både där och på snutj... poliser ibland.

Efter allt detta testande var det snart dags för målgång (fattar inte att de hann köra så många varv innan jag var klar), och ingen kan väl glömma bilden av Bengt Johanssons OS-guld från Montreal 1976 där han leds in mot mål av en snygg V-formation av motorcyklar. Eller ja, en del har säkert glömt den och många av Fotosidans läsare kanske inte ens har sett den, men det är en bra bild i alla fall.

Nu hade jag förstås inte vare sig räknat med eller hoppats på att kunna göra en lika bra bild, men jag insåg att jag måste få till det där med fotografering av målgången. Alltså hamnade Samyangobjektivet på kameran igen, och igen fick jag ju det där med svårigheten att tajma bilderna.

Men skam den som ger sig, efter ett gäng varv och många försök fick jag till MC-poliserna i hyfsat snygg formation på sista varvet, och åtminstone delvis skarpa (gick ju inte att få alla skarpa eftersom jag envisades med f/2 på 135:an)!

Nä, nu var det ju inte exakt så här det gick till, men det där med att motorcyklarna tog mitt intresse är helt sant av just det skäl jag angav. Jag hann dock testa att fotografera en och annan trampcykel mellan de motordrivna, och de var klart svårare att få till.

Det korta skärpedjupet i kombination med klunga av cyklister var svårt att bemästra. Med ett snabbt autofokuserande objektiv (och en kamera där jag kan välja var den ska fokusera) hade jag garanterat fått många fler keepers.

Förinställning av skärpan fungerar hyfsat, men inte ens 11 bps hjälper om den korta bildserie jag tar feltajmar och sätter skärpan nånstans mittemellan.

När skärpan väl sitter så sitter den jäkligt bra med det här objektivet. Det är ruggigt skarpt för sitt pris. Problemet är som sagt att för att det ska bli riktigt snyggt vill man (jag) ha det där extremt korta skärpedjupet, och det är inte lätt att sätta.

Jag tog 415 exponeringar idag (vilket förmodligen är väldigt lite jämfört med vad många sportfotografer gör), men endast 77 av dem överlevde en första granskning, och bara de jag visar här blev kvar som något så när anständiga.

Självfallet provade jag också att fotografera trampcyklisterna med 35:an och autofokus, och det gick rätt hyfsat, men det var hyfsat ofta kameran helt tappade fokus (doh!)  och valde att tycka att publiken i bakgrunden var viktigast.  Detta trots att jag ställt in den enligt konstens alla regler jag lärt mig i forum och via elektroniska böcker från "Sonygurun" Gary Friedman.

På det hela taget är jag dock ändå ganska nöjd med resultatet. Det blev bilder som jag tycker är ganska bra, och i och med att jag tog dessa bilder helt och hållet för nöjes skull är det helt ok. Jag skulle dock inte komma på tanken att köra den här kombinationen om någon beställt och betalar för bilderna, eftersom jag inte törs lita på att det blir bra.

När alla dessa Gary, Jason och allt vad de heter skriver på sina sajter (där de tjänar pengar på inklick) att att Sonys spegelfria är helt fantastiska och kan ersätta allt från Leica till Hasselblad (via Canon och Nikon) fortsätter jag att hålla mig skeptisk. De nya spegelfria kamerorna från alla tillverkare gör en stor skillnad för oss fotografer, och i många fall kan de både ersätta och ge ett bättre resultat än de gamla tjockkameror vi är vana vid.

Visst kostar min A6000 en bråkdel av många proffskameror, men den kan heller inte jämföras med dessa. Den är förmodligen den mest prisvärda spegelfria kameran på marknaden just nu, men det gör ändå inte att den är bättre än många andra kameror.  Dagens övningar skulle t.ex. lämpligast genomförts med ett par ljusstarka zoomar (om bilderna skulle säljas), och det finns helt enkelt inte till den kameran.

Något som är positivt är att kameran endast förbrukade ungefär 40% av sin batteritid på dessa 415 bilder, så för actionfoto kan man räkna med betydligt längre livslängd än det som uppges i specifikationerna  (förutsatt att man fotograferar som jag och inte tittar på bilderna i kameran så mycket). Å andra sidan gäller det också tjockkamerorna, så de får motsvarande längre batteritid om de används på samma sätt.

Avslutar med en bild av loppets vinnare, Danskjäveln Nicholai Bröchner (fast med danskt ö som jag inte vet hur man skriver). Ta det här inlägget som vad det är - ett inte helt seriöst test av hur man kan sportfotografera med en spegelfri kamera som A6000, men med seriösa inslag. Gör samma sak när ni läser de s.k. testerna av en del av de som säger att spegelfritt är bäst på allt :)

Ha en fortsatt trevlig helg!

Postat 2015-05-09 22:13 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Canon EOS M3, Samsung NX 500 och Sony A5100 - några jämförelsebilder

Vi har testat tre relativt lika spegelfria kameror till Fotosidan Magasin. Alla har det gemensamt att de är tänkta att vara hyfsat avancerade och snabba, och alla saknar också sökare (finns som tillbehör till Canonkameran). Ni kommer att kunna läsa mer detaljerat om detta i Fotosidan Magasin, men här får ni åtminstone en del exempel på hur det kan bli med de olika kamerorna.

Alla kamerorna är utrustade med kitobjektiv, och bilderna jag visar här är tagna i råformat och konverterade till jpg i Lightroom CC. Jag har gjort den bildbehandling jag sedvanligen gör, och också applicerat objektivkorrektion (utom i ett exempel).

Vi börjar med bilder från forsränningen sista april i Uppsala. Ett folkligt och rätt kul evenemang som lockar många, men som tyvärr lämpar sig dåligt för kameror med kitobjektiv (p.g.a. brist på räckvidd om man vill ha actionbilder); Magnus Fröderberg och Martin Agfors var utrustade med betydligt mer lämpade objektiv för ändamålet. Martin testade Nikon D7200 och Magnus Canon Eos 750D och 760D.

Magnus och Martin, Sony A5100.

Forsrännare, Canon EOS M3

Magnus, Canon EOS M3

Magnus, Samsung NX 500

Magnus, Sony A5100

I de tre bilderna ovan är det lätt att se att färgåtergivningen skiljer sig en hel del mellan kamerorna, trots att jag i LR ställt in dem på dagsljus och efterbehandlat för att få det något så när lika.

Efter forsränningen var det lunch och ett snabbt besök på Uppsala Konsert och Kongress, där jag av någon anledning bara fotograferade med Canon och Samsung.

UKK, Canon EOS M3

UKK, Samsung NX 500

Vidare mot mösspåtagningen vid Carolina Rediviva ...

Carolina, Canon EOS M3

Carolina, Samsung NX 500

Carolina, Sony A5100

Värt att notera av de tre bilderna ovan är åter igen skillnad i färgton, där Samsungkameran gör Carolina Rediviva nästan lite rosa, och dessutom inte lyckades sätta skärpan rätt (alla bilderna är tagna med kameran över huvudhöjd och vinklad skärm). Detta med skärpan var dock inget generellt problem för Samsung, och den lyckades bra med en vidvinkligare bild från samma plats:

Mösspåtagning, Samsung NX 500

Efter lite välbehövligt fika och fotvilande knallade vi upp i ett bostadsområde och tog ytterligare några bilder. Här är det väldigt tydligt att Canons kitobjektiv inte är lika vidvinkligt som de två andra (18 mot 16 mm).

Frodeplan, Canon EOS M3

Frodeplan, Samsung NX 500

Frodeplan, Sony A5100

I dessa tre bilder kan vi notera att Sonyobjektivet ger mest distorsion i kanterna, och dessutom är oskarpast, men då ska vi också tänka på att den kamerakombinationen är klart billigast. Detta är alltså med korrigering aktiverat i LR för alla tre kameror (för Samsung blev det ingen skillnad och jpg-filerna ser likadana ut). Också det betydligt större objektivet från Canon korrigeras lite, men där handlar det främst om vinjettering, medans Sonyobjektivet förmodligen ligger närmare 14 mm eller så okorrigerat och då blir det heller inte många raka linjer ...

Samma bild som ovan, men utan objektivkorrigering i Lightroom

Ni kommer som sagt kunna läsa mer om dessa kameror i Fotosidan Magasin, men det jag kan konstatera lite kort är att jag ofta saknade sökare i alla kamerorna, att Samsung ger ett lätt magentastick i bilderna och att Sonys kitobjektiv inte är något för mig (jag ogillar motorzoom generellt för stillbildsfoto, och i det här fallet är den rätt inexakt och har diverse andra egenheter). Canonkameran känns riktigt bra, men är också tyngst och störst (i synnerhet med kitzoomen).

Det finns dock många tillfällen där det är alldeles ypperligt att fotografera utan sökare, och det är trots allt oftast en extra kostnad på den här typen av kamera. De som är vana vid kompaktkameror och mobilkameror kommer säkerligen att tycka att det är en stor förbättring med de vinklingsbara skärmarna på dessa kameror.

De som visar vart skåpet ska stå den sista april i Uppsala, Samsung NX 500

Jag tror inte att bilden av poliserna gett ett lika auktoritärt intryck om kameran varit i ögonhöjd, så här är det en klar poäng att kunna hålla kameran i midjehöjd och titta ner på den vinklade skärmen. Det finns dock en ännu viktigare poäng med vinklingsbar skärm (vilket förstås gäller alla typer av kameror):

Nony, Samsung NX 500

Vinklingsbar skärm är klockrent när man ska fotografera kattjävlar! ;)

Alla bilder finns i full storlek på min flickr.

Ha det gott, och läs gärna mer om dessa kameror i kommande Fotosidan Magasin!

Postat 2015-05-06 21:02 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera