Att cykla runt en sjö ...

Igår besökte jag Motala för att se hur det egentligen ser ut där när Vätternrundan pågår. I år var det drygt 13 000 startande och de allra flesta tog sig till målet, mer eller mindre slitna ...

Jag är sjukt imponerad av alla som tog sig runt sjön. När jag anlände till Motala var det 29 grader varmt (temperaturen sjönk lite senare), och då var det många som redan cyklat i 12 timmar eller mer ...

Samtliga bilder är gjorda med Sony A7R V och 24mm f/1,4 GM (i både APS- och småbildsläge. Efterbehandlingen är gjord i Lightroom (molnversionen).

Nationaldagsfirande med ny kamera

Vad gör man den 6 juni om man har ett nytt kamerasystem (Sony A7R5 med 24/1,4 och 85/1,8)? Jo, man sätter sig på motorcykeln och åker till Bälinge och käkar glass och tar sedan en tur ned på byn.

Svelato Gelatolabb & Café utanför Bälinge rekommenderas å det varmaste. De experimenterar hela tiden med nya smaker, och alla jag testat hittills har varit fantastiska. Det är inte jättebilligt (75 spänn för en bägare med tre smaker, men då får man å andra sidan riktigt mycket glass).

Dagens smaker fick bli aprikossorbet, blodapelsinsorbet och trocaderosorbet (den var över förväntan).

Inne i stan var det också många som ville ha glass, men de fick nöja sig med trist GB-glass och standardsmaker. Här är kön till glasskiosken vid Nybron som alltid är välbesökt vid fint väder.

De här två damerna delade ut Sverigeflaggor till hugade förbipasserande, vilket verkade uppskattas av många.

Den här bilden tog jag väl mest bara för att ytterligare testa den nästan magiska ansikts- och ögonföljningen i A7R5:an. Riktar jag kameran mot ett ansikte (även på rätt långt avstånd) och trycker ner avtryckaren halvvägs följer kameran den personen oavsett vad som kommer mellan eller hur jag rör kameran. Tekniken har helt klart gått framåt de senaste åren, och skillnaden mot den första A7R som jag testade för snart tio år sedan är enorm. Även kameran är enorm i jämförelse med första versionen, men är fortfarande en tämligen liten kamera ...

Alla bilder är tagna med Sony A7R5 och Sony 24mm f/1,4 GM. De är efterbehandlade i Adobe Lightroom (molnversionen) som också fått många nya användbara funktioner i år (t.ex. masker som blir nästan som lagerhantering och en mycket bra brusreduceringsfunktion). Alla bilder jag tar med kameran och tycker är värda att visa upp finns att beskåda i full upplösning här: https://adobe.ly/3Ce89tg

Vardagsdokumentation - nog så viktigt, om än inte så sexigt!

Det är (som alltid) mycket snack om gatufoto! Det är egentligen inte så konstigt, då begreppet gatufoto innehåller diverse oskrivna regler varav många endast verkar förstås av de som är invigda i sällskapet. Det är lite mystiskt exakt vad som omfattas av begreppet, och som utomstående kan det vara lite som att försöka förstå sig på vad frimureri egentligen går ut på. Jag gillar själv att fuska inom genren, med varierande resultat. Någon gång händer det att det blir en lyckad bild, men ofta blir det bara "mjo, fast om du gjort så ..."

Jag ägnar mig också, som så många andra, åt att dokumentera min vardag. Det är egentligen roligare än gatufoto och det finns inga som helst regler som säger att man inte får använda det ena eller andra objektivet, eller att man inte får vara delaktig i situationen. Man får t.o.m. känna de man fotograferar och arrangera bilder om så behövs :)

Här på FS finns det såvitt jag vet inte någon grupp för oss som vill dela med oss av just den här typen av bilder. Kanske är det så att såna här bilder passar bäst i personliga bloggar, eller för publicering på sociala medier för närmast sörjande, men jag tror inte det; vardagsdokumentation kan förstås oftast tyckas trist när det handlar om färska bilder (annat än för de som var med då), men efter några år kan såna här bilder bli riktigt intressanta.

Jag har medvetet valt att inte skriva några beskrivande bildtexter för att inte leda tankarna åt något håll, utan låter dig som läsare tolka bilderna själv :)

Bara lite svammel från mig så här en vacker måndagkväll i maj! Ha det gott!

Måste gatufoto vara dokumentärt?

Åter igen har det bland bloggarna blossat upp en debatt kring gatufoto. Denna genre som så många av oss vill ägna oss åt, men få behärskar (jag hör till dem som vill mer än kan). Ett gatufoto som görs idag kräver något mer än bara någon som knallar omkring på stan för att kvalificeras. Samma bild, tagen för 50-100 år sedan, kan av många kvala in som gatufoto, i och med att det plötsligt blir intressant med omgivningar, klädsel och allmänt beteende som var helt annorlunda då. På samma sätt tror jag många av de dagsfärska bilder vi ser idag faktiskt kan komma att bli intressanta inte bara som dokumentära fotografier, utan som gatufoto när de blivit tillräckligt många år gamla.

Det vi idag ser som trivialt och vardagsbeteende kommer sannolikt inte att vara det ens inom 10-20 år tack vare den snabba teknikutvecklingen. Just nu ser vi t.ex. massor av folk som far omkring i städerna på hyrda elskotrar, och det i sig kan förstås ge upphov till intressanta bilder redan nu. Gissningsvis är detta en tämligen kortvarig trend, då skotrarna är rätt dyra, ofta hamnar i Fyrisån (om de bor i Uppsala) och det finns för många företag som håller på med det.

Bilden jag visar i inlägget är i högsta grad arrangerad och gjord 1985 eller så som ett skolprojekt. Den är fotograferad med en Rolleiflex som hittades i ett gammalt vindsförråd i en lägenhet min far köpte av ett dödsbo (och förstås beskuren eftersom kameran gjorde kvadratiska bilder). Bilden är tagen på gatan och har en berättelse, men det är förstås inte ett gatufoto enligt den definition vi använder i GF-gruppen på fotosidan exempelvis - just för att den är arrangerad. Dessutom är den arrangerad för att se ut som att den är tagen långt tidigare än 80-talet, så det är egentligen inte något som är rätt med den :)

Jag gillar den ändå!

Ha en fortsatt trevlig helg!

En liten kvällspromenad runt Fyrisån med ny glugg

Ikväll när jag åkte hem från jobbet tyckte jag det var så vackert ljus och vackra moln, så jag parkerade fordonet bredvid Fyrisån och tog en liten promenad för att dokumentera. Just där jag var finner man både vackra byggnader och diverse flytetyg i varierande skick ...

Det mest påtagliga just nu är förstås Restaurang Skeppet, som tidigare låg i Visby under namnet Graceland. Gotlänningarna förstod redan då att det skulle gå åt skogen och under tämligen spektakulära omständigheter bogserades skroten hit (googla om ni vill veta mer). Den kalla vintern och isen i år gick hårt åt Skeppet, som tog in vatten och fick kraftig slagsida för en tid sedan. Det kommer nog ta ett tag att få bort eländet ...

Det ser inte bättre ut från andra sidan ån, och bakom Skeppet ser vi två andra fartyg som inte heller är så kul att se. Det här är Uppsalas gästhamn, även om den ytterst sällan får besök av båtar utifrån (rätt bökigt att ta sig hit), och diverse vrak och halvvrak pryder åkanten ...

Roligare är det med minsveparen Saga och de andra husbåtarna som ligger här. Ägarna till dessa verkar åtminstone bry sig om att hålla fartygen i skick (fast minsveparen är visst till salu har jag för mig).

Det finns förstås också gamla fina hus i de här trakterna. Det kantiga Tullhuset är en av mina favoriter. Nu finns förstås inte längre någon tullverksamhet i huset, utan det inrymmer kontor och café tror jag.

Bostadshusen längs med Östra Ågatan inrymmer lägenheter som brukar ligga i topp vad gäller pris, vilket förstås är väntat med tanke på läget. Här tyckte jag bara det var så snygg ljus med skuggorna från alla träd.

Alla bilder är tagna med Fuji X-Pro 2 och Fujinon 16mm f/1,4 (fast nedbländad till f/5,6). Det kommer fler inlägg med exempel på större bländaröppningar, och det jag kan avslöja redan nu är att det ser riktigt bra ut :)

Ha det gott!