OmTag. FOTO i graven

Tidningen Foto fick kasta in handduken, tråkigt men inte direkt oväntat. Jag kommer ihåg Foto som det forum där man "snackade" om fotografi förr, det var en tidning där olika åsikter om fotografi bröts mot varandra. Tidningen foto och Aktuell Fotografi var att räkna med i den fotografiska debatten.

Sedan blev det mer tester och prylar, kameran blev prylen fotografiet bisaken på något sätt. Sedan kom olika sajter med sina tester och då blev väl tidningstesterna både föråldrade och överflödiga. Egentligen tycker jag nog snarare att det är konstigt att Foto lyckades hänga med så pass länge som den gjorde. Den har gjort några ryck på senare år och skrivit en del intressant om fotografi och fotografer emellanåt tycker jag, men den har halkat tillbaka ned i pryl och Photoshop-träsket ganska snart igen.

Inget illa om prylar och photoshop, men det skulle vara kul med en tidning som ägnade sig åt fotografi i första hand. Dock lär det inte finnas någon marknad för en Svensk sådan.

För mig blir det en smula konstigt om man säger sig göra en fotografisk tidskrift och huvudinnehållet handlar om prylar? Blir lite som om ett litterärt magasin skulle handla om skrivmaskiner/ordbehandlare och när de väl intervjuade någon författare så skulle intervjun mest handla om vilka verktyg hen använde till sitt skrivande.

Fotografi är en form av berättande och det viktiga, för oss fotointresserade, är vad som berättas, hur det görs och varför; vilken ingång fotografen har till sina bilder. Varför tar hen sina bilder, vad vill hen berätta och hur har hen kommit fram till sina bilder. Vidare, moral och etik frågor när det handlar om fotografi; vilka bilder är ok att ta och vad kan vi tillåta oss att göra med en bild och fortfarande hävda att den dels är ett fotografi och dels att den är representativ för någon verklighet?

Vad är skillnaden mellan att fotografera något som är jämfört med att gestalta ett tillstånd, och hur ser gränstrakterna ut mellan dessa olika ingångar till fotografin? Det finns oändligt med intressanta frågor, och en massa fotografer som skulle kunna föra en sådan diskussion. Men då skulle det till att intervjuaren brydde sig mindre om vilka verktyg som användes och mer om vad fotografen ville säga och varför. Precis som tidningen Foto till stor del fungerade förr alltså.

Ps. Nu kommer säkert en del mena att det visst skrivs/skrevs om sådant jag påpekar ovan, och det kanske det gjordes en del. Men jag saknade djupet, dialogen, samtalen och analyserna.

OmTag. 70 år kan vara närmare än vi vill tro

I går var det 70 år sedan koncentrations- och förintelselägret Auschwitz befriades. Som ett monument över det mänskliga vansinnet är det viktigt att lägret och dess historia bevaras. Själv tillhör jag en generation som i tillräckligt hög grad kommit i kontakt med människor som upplevt nazismen och dess avskyvärda praktik för att min upplysningsnivå aldrig kan ursäkta mig för att se bort från liknande företeelsers upprepning.

Tyvärr verkar det finnas en hel del människor även ur min generation och äldre som inte delar den helt grundläggande humanistiska grundsyn att alla människor har samma värde och att man aldrig kan ta sig rätten att förtrycka en annan människa, oavsett vilka skäl man säger sig åberopa.

Så fort man gör en antydan om andras underlägsenhet är man ute på ett sluttande plan, så fort man gör en skillnad mellan ett vi och ett dem är man på väg att inta samma kurs som ledde fram till nazismens vedervärdigheter.

Vi har sett exempel i senare tid; Rwanda, forna Jugoslavien, Israel/Palestina, Tibet, Afghanistan, Irak, Ukraina, IS,,, listan kan göras lång.

Det är farligt om historiska monumentala vedervärdigheter som nazismen skymmer sikten för dagens orättfärdigheter och vansinne. Det är också farligt om man gör en katastrof av dessa proportioner till att handla bara om ett folk, även om de fick lida mer än de flesta andra. Vansinnet är universellt, det gäller att titta runt sig och inte bara i en riktning om vi skall förebygga katastrofer som det i förlängningen innebär att skilja mellan oss och dem.

Vi ser tendenser åt det hållet redan idag i stora delar av vår värld, misstänksamheten mot den andre som man använder som politiskt verktyg för att ta sig till makten. Det är precis samma mekanismer nu som då, och det är vår skyldighet att oförtröttligt arbeta för att synliggöra detta, ty för alternativen finns facit om man bara vill ta dem till sig. Som sagt igår var det 70 år sedan Auschwitz befriades.

Om ni missade filmen: Night will fall, se den! Kan ses fram till den 25:e februari på SVT Play.

OmTag. Mina hundar

Sally & Kajsa i Värmland

Mina hundar har varit mina bästa kompisar, de har ständigt varit ett sällskap och sett till att jag kommit ut på ett sätt som jag knappast gjort annars. Hundarna har också funnits där när tillvaron varit knepig och jag har behövt stöd. En hund ger förutsättningslös kärlek på ett sätt som man nog själv måste ha haft hund för att riktigt kunna förstå. Det är så sant som det är sagt: ”Det bästa hos människan är hunden.”

OmTag. Brytningstid?

Nu har grannarna kört igång dagens pass med slagborrmaskinen, förmodligen borrar man bort tapeterna nuförtiden? Alternativet är att kåken är så underminerad vid det här laget att den kan rasa ihop vilken sekund som helst.

Ett annat fenomen i tiden är detta med att mobilen alltid går före allt annat, Jimmy Fredriksson skrev en bra krönika om detta i Expressen. Förstår inte folk att det ibland är direkt oförskämt att välja bort sitt sällskap eller annan personlig kommunikation till förmån för sin telefon? Som dessa föräldrar som konstant ignorerar sina barn med näsan nedkörd i en smartphone, de skulle fan förlora vårdnaden.

Annars är det väl åt pepparn med det mesta, ett Ryssland på ruinens brant som mullrar och beter sig allt aggressivare, ett IS som slaktar folk i guds namn och hämtar förstärkningar från ”de segregerade förorterna” runt om i västvärlden osv.

Det skakar ordentligt i grundvalarna nu, en ny ordning är nog av nöden tvungen. Vi får hoppas att det blir de liberala krafterna som vinner, men från den flanken sitter man vad det verkar också fast i all sköns tankegods som gör nödvändiga förändringar svåra.

Det blir spännande att se hur Grekland kommer att utvecklas nu efter valet, EMU darrar betänkligt; det finns uppenbar risk för en dominoeffekt. Som sagt, det händer en hel del, hoppas att det också kommer att dyka upp någon ljusning i vad som förefaller vara ett kompakt mörker.

För övrigt är allt toppen!

OmTag. En konstig vinter

Det har varit en konstig vinter här i Stockholmstrakten så här långt. Det var kallt i en vecka i slutet av december, annars har det varit någon sorts novemberväder. I och för sig kom det lite snö för några dagar sedan, men någon vinter har det knappast varit.

Jag håller fortfarande på och läser Joachim Fests stora biografi om Hitler, en riktig tegelsten av tysk grundlighet. En sådan där bok som det blir 100 sidor när man startar och sedan en sjunkande frekvens vartefter, nu blir det ett par sidor i stöten. Det är en bok som kräver en viss koncentration med andra ord, ett monumentalverk om Hitler och Tyskland i början av 1900-talet.

Även om man ser vissa tendenser till upprepning i dagens Europa är vi ganska långt från den samhällsupplösning som banade vägen för nazismen och fascismen den gången. Men det finns en del lärdomar man borde gjort tycker jag; till exempel vilka strömningar i samhället man hjälper på traven om man utifrån sätter en befolkning på vatten och bröd.

Annars var det första dagen på länge som jag ens tog med mig kameran när vi var ute på en promenad jag och hunden. Några bilder att slå frivolter över blev det förstås inte, men det var ändå ett fall framåt.