SPÅNERIER

SPÅNERIER. Centennium, prylar & porr

Sitter och bläddrar i Gösta Flemmings Centennium, detta fantastiska referensverk över den Svenska fotohistorien 1895-1974, och läser några rader från 1965 av Tor-Ivan Odulf:

"... Ordet 'teknik' är som bekant de fotografiska medelmåttornas räddningsplanka. Många 'fototekniker' är väl ursprungligen misslyckade fotografer. Den som saknar engagemang, fantasi och förmåga att skapa bild, vänder sig mot det 'tekniska'. Jag citerar här ordet 'teknik' för att markera att det inte gäller en vetenskaplig färdighet, ett praktiskt tekniskt kunnande, utan en oanvändbar pseudo-teknik, som bara duger som sköld för misslyckandet som fotograf..."

Debatten handlade då om Odulfs syn på de fotografiska utbildningarna. Jag tycker att Odulfs synpunkter då även är applicerbara på dagens prylnörderi oavsett om detta handlar om att pixelpeepa de senaste dslr eller att ge uttryck för gamla objektivkonstruktioners försträfflighet visavi de nya eller tvärt om. Den gemensamma nämnaren för pixelpeeparen och vitrinskåpsfotografen är att de ofta låter verktygen bli viktigare än resultatet. Och då tror jag det ligger mycket i vad Odulf skrev 1965 att det mest handlar om "en oanvändbar psudo-teknik, som bara duger som sköld för misslyckandet som fotograf."

Bläddrar vidare några sidor och hittar en artikel om Bert Milton som startar porrtidningen Private, även detta 1965, Milton vill slå ett slag för "seriös pornografi" och "en mer liberal syn på sex" han går även ett steg längre än sina konkurrenter genom att endast återge färgbilder och fokusera på kvinnans kön.  Milton sågs som en porrkung och snuskgubbe i största allmänhet och fick löpa gatlopp i medierna när det begav sig. Men med tanke på den konstnärliga uppmärksamhet andra idag röner för ungefär samma bilder kanske man snarare borde se Milton som en stilbildare och föregångare? Om man nu inte vill kalla de ofta äldre män som nu för tiden fotograferar unga damer (som skulle kunna vara deras döttrar eller till och med barnbarn) i olika utmanande gärna extrema och förnedrande sexuella situationer för snuskgubbar?

Jag har lite svårt för detta synsätt att sexualiteten skulle vara människans, och då kanske främst konstnärens, avgörande drivkraft. Detta skulle i stort sett reducera oss till reproducerande maskiner, och med en sådan syn torde det mesta bli tämligen meningslöst. Visst, det finns säkert de som ser sin sexualitet som deras främsta drivkraft. Men om man gör det så tror jag inte man kommit speciellt långt i sin personliga utveckling.

Andra, tror jag, använder det mest som en användbar klyscha som av någon outgrundlig anledning verkar gå hem i vissa konstnärskretsar. Det ensidiga fokuserandet på sexualiteten är för den socialrealistiska fotografen vad avtonade gråfilter och blöta stenhällar är för landskapsfotografen. Visst, sexualiteten är en del av livet, men kanske den del som är minst intressant att dokumentera, idkar sexuellt umgänge gör vi nämligen de flesta av oss på ungefär samma sätt, lite som att äta. Visst, vissa gillar falukorv och makaroner och andra kanske föredrar lite exklusivare varor, men tuggandet är och förblir ungefär det samma.

Dela:

2010-01-19 07:44   Lasse Mellberg

Ja du Alf, mycket tänkvärt i denna mäktiga bok Centennium. En bok som bara växer trots sin tyngd
och innehållsrikedom. Boken har varit ett långt projekt och den slutar ju på mitten av esjuttiotalet
och frågan är ju om det skulle kunna komma en fortsättning. Jag tror inte det !!! Fotografin har förändrats mycket och idag har vi många fler fotograferande än nånsin förr. Har läst under senare tid gamla foto från 1939- 1957. Det magnifika trycket imponerar i sin kvalitet och det finns många pekpinnar och diskusioner av samma slag som vi har idag men också många tankar
och artiklar om den dokumentära styrkan i den fotografiska bilden. Visserligen är det mesta i svart/vitt och inte så mycket färg. I dag så handlar det om kort skärpedjup,styling och bilder
som mer och mer söker sig från den närvarande verkligheten. Arbetar ju på en skola som har många fotograferande elever och jag är i stort sett ensam om att bära med mig kameran dagligdags.
Här finns ingen debatt om fotografin, den förs på gallerier kanske...Vet inte riktigt vad jag vill säga, lite desulisionerad kanske över den nya imageskapande
fotografin. Hoppas det kan bli en fin diskusion utifrån ditt inlägg. Jag återkommer!!

mvh

Lasse

2010-01-19 10:34   johnerik

Det är lätt att hamna i prylsnacket, men det viktiga är att ta bilder med den apparat man har. Vilken typ av bilder det är spelar kanske inte så stor roll, bara de betyder något för dig eller mig eller någon annan.
/John-Erik

2010-01-19 11:19   Instantclassic

Yviga sparkar mot pungkulor och apparatporr. Intressant och personligt skrivet.
/Hans

2010-01-19 12:08   chinerunner

En liten tanke som dykt upp hos mig är: "Är motivet inte värt att fota med mobiltelefonens *leksakskamera*, så är det inte heller värt att förevigas med proffsutrustning."
Vad vill jag visa?

/Patrik

2010-01-19 16:23   morgondotter

intressant
det måste jag läsa några gånger till
/inger

2010-01-19 22:59   Chasid

Klockrent :)
//Chasid