SPÅNERIER
SPÅNERIER. Moralpanik och yttrandefrihet
Jag har följt den senaste tidens debatt om bilder som kan anses som stötande och bilder som av vissa uppfattas som förnedrande. Debatten är knappast ny, utan blossar upp med jämna mellanrum.
Vissa vill påkalla förbud och liknande, andra går så långt att de hoppar av FS och i och med detta skapar snudd på utpressningssituationer. Utpressningen kommer inte från avhopparna själva, utan från sådana som sympatiserar med avhopparens åsikter, eller anser att avhopparen är viktigare för dem själva och FS än de som står för de provokativa bilderna.
När det gäller de närbilder på könsorgan eller de FibAktuellt bilder anno 1970 som publiceras kan jag väl tycka att de flesta av dem är skitbilder, och att en del av fotograferna verkar ha en lätt föråldrad syn på könsroller, för att uttrycka det diplomatiskt. Men skall man förbjuda sådant som man själv anser stötande?
När det gäller att barn eventuellt kan snubbla över något könsorgan på FS tror jag knappast detta är speciellt farligt heller. Då tror jag i så fall att de normer som dagligen dränker oss via tidningar, tv och reklam är betydligt skadligare för ungdomar och barn som kanske inte hunnit utvecklat ett kritiskt tänkande. När det gäller det kritiska tänkandets nödvändighet för att se igenom ytan i det vi dagligen matas med verkar det dessvärre som om detta är ganska frånvarande även hos många vuxna.
Jag tror att man måste ha en inställning där man kan ifrågasätt och ibland till och med tycka illa om sådant man ser publicerat utan att för den skull ens tänka tanken att det borde förbjudas. Om man ropar på förbud handlar det om inskränkningar i yttrandefriheten vilken är den viktigaste byggstenen i det vi kallar för demokrati. Och börjar man förbjuda är man inne på ett sluttande plan. Vem skall vara smakdomare? Allt kränker alltid någon liksom.
I så fall är det nog mer fruktsamt och utvecklande att försöka föra ett samtal runt det publicerade eller att, när det gäller bilder här på FS, kritisera bilderna ur ett rent bildmässigt perspektiv. För mig handlar publicering av utlämnande bilder om att de bör vara en överenskommelse mellan fotograf och den avfotograferade förutsatt att bilden inte har ett värde som kan sättas över den eventuella kränkningen av den personliga integriteten hos den/de avbildade, vilket kan vara en svår gränsdragning.
Därför kan jag tycka att en del av alla dessa "smygbilder på snygga brudar i korta kjolar" och liknande kan vara betydligt kraftigare övertramp än till och med bilder av könsorgan där modellen är överens med fotografen om publicering. Sedan kan man givetvis diskutera vem FS riktar sig till, men det är i så fall en annan fråga. Nu är det ju "Mötesplatsen för fotografer" och så länge det är det får man nog stå ut med att det publiceras en del som man personligen kanske inte gillar eller till och med uppfattar som stötande.
Det hör också till saken att många av de namnkunnigaste fotograferna alltid har tagit bilder som uppfattats som stötande, provocerande och skapat debatt. Och just provokationen är kanske en av konstens främsta uppgifter, det är liksom detta som bidrar till att hålla samtalet om normer, etik och moral levande i ett samhälle.
Arkiv
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
- Juni 2008
- Maj 2008
- April 2008
- Mars 2008
- Februari 2008
- Januari 2008
- December 2007





Bra skrivet Alf.
/J
Jag anser att provokationen är positiv i den bemärkelsen att den får oss bekräfta vår egen ståndpunkt.
Just moral tycks vara ett extremt känsligt ämne. Jag får väl äta upp detta, men det tycks extra starkt för kvinnor - tyvärr.
Ett ämna där ingen vill avvika utan alla vill "duga" och ämnet glider just in på personliga värderingar. Hur "bra" vi är som kvinna man mamma eller pappa.
Visst är vi fotografer, men i första hand människor - ibland med vitt skilda åsikter och uppfostran men om som du säger om vi inte klarar en diskussion ligger vi illa till som släkte.
En åsikt är en åsikt, inte en universell lag:-) Man kan hålla med, eller tycka olika. Att livet är fullt av små helveten överallt kommer ingen ifrån, dock räknar jag inte ett kön till något sådant. Tvärtom är det porten till himmelriket och något jag absolut inte anser mina söner bör "skyddas" ifrån.
Våld, hot.. aga misshandel däremot. Men det är MIN åsikt och mina värderingar.
Att vi alla vill väl kan man väl alltid utgå från?
Det är bara preferenserna som skiljer.
//Mvh Anna
//Leffe
//Kurre