SPÅNERIER
SPÅNERIER. Självmordsbombare och Leica-M
Det har inte blivit så mycket bloggande den sista tiden. Jag tycker att det är skönt att pausa lite i bland. Dessutom försöker jag begränsa mitt skrivande till de, ganska få, tillfällen då jag tycker att jag har något att säga om fotografi.
Hur som helst har jag läst en del intressant den senaste tiden och kan varmt rekommendera Christoph Reuters ”Med livet som vapen” där Reuter gör en djupare analys av fenomenet självmordsbombare för alla oss som inte riktigt tror på att ”de attackerar oss för att de hatar vår demokrati, frihet och livsstil” och annat snömos. Så för alla som vill veta mer om hur och varför fenomenet självmordsbombare uppstått rekommenderas Reuters bok.
Tbanan, Summicron-M 28/2,0 ASPH
Det har varit ett fasligt bloggande om Leica-M senaste tiden, och då framför allt om kamerahusen. Jag har lite svårt att förstå varför just kamerahusen är så intressanta egentligen. Huset är ju inget annat än en ljustät låda med en slutare liksom?
Drottninggatan Summicron-M 35/2,0 ASPH
Jag plåtar ju själv med M-Leicor, och visst, det är trevliga kameror men sanningen är ju den att just huset är det som minst påverkar bildresultatet. Optiken däremot gör en viss skillnad, iofs svår att se den också, men den finns åtminstone där.
Alltså, om man propagerar för Leica-M borde det vara optiken man propagerar för, vilken är den bästa som tillverkas. Husen däremot är tämligen ointressanta utom för eventuella samlare.
Jag kör ju som sagt själv bland annat med Leica-M och deras fantastiska optik. Jag har även en del av deras, enligt somliga, onödigt skarpa gluggar. Nu verkar det som man missat en del när man bara framhåller skärpan. Att göra en optik skarp är inte så svårt om man t.ex. gör det på bekostnad av distorsion och/eller andra linsfel.
Hemligheten med Leicas senare gluggar är att de är skarpa samtidigt som de är extremt väl korrigerade för övriga linsfel och dessutom kompakta, det är liksom detta som kostar. Sedan om det är värt priset? Om man köper tycker man väl det, annars är det väl bara att låta bli?
Bengan, APO Summicron-M 75/2,0 ASPH
Hur som helst, oavsett vilka prylar man använder är det bilderna som räknas, jag har aldrig upplevt att författare bedöms efter skrivmaskiner eller konstnärer efter sina penslar. Det finns säkert de som samlar på gamla skrivmaskiner också, men de kallar sig nog inte författare av den anledningen ;)
Arkiv
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
- Juni 2008
- Maj 2008
- April 2008
- Mars 2008
- Februari 2008
- Januari 2008
- December 2007





-affe
Bild och text är lika skarpa. Ditt val av film och framkallningsteknik betyder också mycket.
Slutmeningen är dock skarpast.
/Hans-Fotoapparathanteraren
-affe
/Mats
Numera använder jag endast en japansk handsmidd Babahammare då jag gör de där vanliga reparationerna i hemmet.,,, sätter upp en tavelkrok.....byter ut någon vindskiva kanske någon gång. Min hammare är som sagt handsmidd i damasksmide och kostar som ses nedan Euro 473,60. Detta är då med tysk moms. Ja, jag köper dem alltid den vägen.
Är man försiktig kan man slå i tapetserarnubb med den också.
Har svårt att tänka mig jobba med något sämre(=billigare).
Ryktas om att det skall komma en uppföljare med ännu flera insmidda skikt. Kommer gissningsvis att kosta runt sjuochetthalvt i runda slängar. Men jag har ett par hyllor att sätta upp så jag väntar otåligt på att den nya Baban ska komma!! Vill någon ha en bild på den nuvarande Baban så skicka en rad så mailar jag över foto.
Damascus Steel Hammer “Baba”
This attractive damascus steel hammer proves that a highly sophisticated implement can be produced from mankind´s oldest tool, despite its archaic appearance. The polished layers of yellow paper steel and the softer centre made of 25-layer damascus steel produce a delightful colour-contrast. Befitting its high quality, this model is equipped with an extra long handle made of ebony. The master´s signature is engraved on the head.
HW 375 g, OL 360 mm.
473.60 €incl. VATPer piece
Innan någon hetsar upp sig så meddelas att ovanstående är grav ironi. Men Babahammaren finns och kostar som sägs ovan.
Us
Alltid lika kul att höra av dig Ulf, jag hoppas att allt är väl :)
-affe
-affe
Sen har jag för mig att du själv äger en Leica MP. Det är väl ett av de dyraste analoga mätsökarhus som finns? Jag har svårt att tänka mig att du skulle gå och ge över 30 tusen för ett kamerahus om du inte tyckte det var nåt speciellt med det, om det bara vore en ljustät låda med en slutare? Vore det bara för att du skulle kunna använda leicas gluggar, så finns det ju betydligt billigare mätsökare än Leica MP.
Fina bilder!
-affe
Och för mig kan det vara lite av ett mysterium att man lyfter fram husen så fantastiskt, men inte har några betänkligheter vilka gluggar man sätter på dom.
I konsekvensens namn borde gluggarna i så fall vara minst lika viktiga (betydligt viktigare enligt mig). Annars blir det lite som att stoppa en Skoda-motor och pinnstolar i en Mercedes liksom ;)
-affe
fint han uppskattade det mycket själv också. Ja det
blir mycket teknik och sånt när det g gäller fotografi och så har det alltid varit. Och fotografi är ju så subjektivt och vi har så olika förhållningssätt till det. Det är en stor förändring när den nya digitala fotografin tar oss längre bort från orginalet, själva fotografiet.
Dina bilder sticker verkligen ut och blir bilder
man minns...
mvh
Lasse
-affe
-affe