Anders Plåterier

Hur kul är en rumpstump..

med en liten fjäder på?

Ett ganska mediokert foto. Inte särskilt bra i något avseende egentligen. Men lite kul, sisådär lagom. Tyckte jag. Så jag la ut fotot här på Fotosidan...under kategorin "naket". På några dagar blev det här fotot ett av de mest sedda av mina drygt sextio upplagda foton. Hmm...o de är visst bara grabbar som kollar...

Men ingen har kommenterat. Så , vad tycker ni?? Är det här en riktig höjdarbild?

Hmm..ja, rumpan är alldeles sanslöst vacker!!!

Nu ska jag göra ett litet skojigt expriment...o se om det funkar igen.

Numera ägnar jag mig åt Plåterier..i Ord o Bild. Men hur ändrar man användarnamnet? Nån som vet?

 Allt Gott! Anders Plåtare

Dela:

Anders Mjölnares sista blogg..

skulle man kunna säga att detta är.

Plötsligt ställs livet lite grand på ända. Man hamnar i en situation som man inte alls har önskat och tvingas göra val som man allra helst velat avstå ifrån. Tillvaron blir upponer.

Oj, vad det här lät dramatiskt!! Så farligt är det kanske inte egentligen.

De senaste fjorton åren har jag varit Mjölnare. Anders Mjölnare. Jag har arbetat på en kvarn och varit en av sex som arbetat i kvarnprocessen. Kontinuerlig skiftgång; vilket innebär att kvarnen är i drift dygnet runt, sju dagar i veckan. Jag har jobbat alla möjliga konstiga tider, alla dagar i veckan, och till största delen ensam. Att övervaka och styra en kvarn som förmaler tiotusen kilo i timmen kräver en mans arbete per skift. En mjölnare idag är inte vad de var förr. På gott och ont...

Jag är inte särskilt lik den här Mjölnaren som står staty på en holme, mitt i Svartån, i centrala Mjölby. Möjligen tror jag att vi kan ha känt samma stolthet över vårt yrke. Jag har envisats med att kalla mig mjölnare, men den korrekta benämningen ska vara "processövervakare". Den benämningen ger ett intryck av att man sitter vid en dataskärm och inte så mycket annat. Förvisso är finns det en sanning i det men det är fortfarande ett "hantverk", hur datoriserad en kvarn än är.

Nåväl...jag ska inte plåga er till leda...

Under den gångna veckan var jag kallad till MBL-förhandling för att där skriva under uppsägning av två kollegor. Själv blev jag inte drabbad på annat vis än att jag skulle få andra arbetsförhållanden; mer arbetstimmar, större arbetsbelastning och sänkt lön. Den senaste tiden har det skett en hel del förändringar i livsmedelsbranschen....som jag inte heller tänker debattera så mycket. Kort och gott är min yrkesstolthet på väg att sjunka..

Mjölnarrollen har kommit att handla mer om dokumentation, små kryss i små rutor, regelverk som motsäger sig själva, byråkrati,omorganisationer, ISO-certifikat..HACCP, BRC...bla,bla,bla...Och naturligtvis att Tjäna Pengar åt Elefanten.  Jag vill inte följa med i de spåren längre..

Så jag har valt att inte vara Anders Mjölnare längre. Det känns verkligen konstigt!! Under alla de här åren med konstiga arbetstider, avsaknad av dygnsrytm, mycket ensamhet, har jag skapat mitt nät, mitt mönster, mitt sätt att leva och vara.

Tunna, sköra trådar måhända, men det har varit ett gott liv.

Men livet går vidare...precis som ån flyter fram, sakta men säkert.

Jag kommer att sakna mina Mjölnarkompisar! Jag kommer verkligen sakna mina Mjölnarkompisar!!

Men om jag inte längre är Mjölnare så kan jag inte längre skriva en Mjölnares blogg. Eller hur?! Jag vet inte riktigt hur man ändrar detta men jag ska klura lite...

Istället ska jag ägna mig åt..hmm..ja..Plåteri, skulle man kunna säga. Anders Plåteri..jamen det kanske kan va nåt?

Alldeles speciellt till Mjölnarna i Mjölby...men också till alla er andra..

Allt Gott! Anders Mjölnare

Dela:

Hon kom tillbaka..

med ännu en vacker blomma, min fina lilla Lewesia Tweedy!! Jag blev alldeles spralligt fotoglad när jag klev ut i morse och såg den lilla skönheten.

Hon har varit generös nog att bjuda mig på flera blommor den här sommaren..och så kom det ännu en.

 En mer väntad blomning har nyss börjat. Brunt Silverax (Cimisifuga Ramosa Brunette) Det är verkligt synd att jag inte också kan få med doften. Kan ni föreställa er en mild doft av smulton o liljekonvalj??? Ungefär så. När jag tittade lite närmare upptäckte jag att ståndarna var väldigt...ståndaktiga..

Även kaprifolen bjuder på en andra blomning. Doften är kanske lite svagare nu men jag fick känslan av att färgerna lite klarare. Kanske var det bara septembers klara luft som gav mig känslan.

Fortfarande har jag flera klematis som blommar men jag tycker nog att fröställningarna är minst lika fina som blommorna. Den krypande Clematis Koreana har så här fina hårbollar!! De ser nästan nykammade ut, eller hur? Det var längesen jag kammade mig..hrmm, ja..av naturliga skäl.I bakgrunden syns bladen av en krypande kaprifol..Lonicera Japonica..jättevackra blad!!

Jag hade en verkligt härlig morgon! Familjen sov i godan ro och jag yrade runt i trädgården lycklig som ett barn. Fru Amiral häslade på mig en stund och tillät sig fotograferas. Jag tror det var den stora mängden plommon som lockade henne. Men så tog hon en liten paus..

Såsmåningom vaknade hustrun o ena sonen till liv. Det blev en trivsam frukost (jo Lysa, jag äter faktiskt frukost...)Och sen sov jag..frukost. Dock inte i en soffa...utan ute på altangolvet. När jag vaknade till liv igen hade trädgården fått ännu ett besök. Jag tror det är en liten paddpojk..eller flicka...Guldfiskarna var lite misstänksamma men inte alls ovänliga.

 Jag gillar hösten! Framför allt gillar jag september!!

 Allt Gott!

Anders Mjölnare

Dela:

Herr Kantarell..

Efter en tung jobbar helg har jag idag äntligen varit ledig. En lite gråtung morgon som blev alldeles Gnistrande strax efter jag fått i mig dagens första kopp kaffe och öppnat min mejl. Tänk vad mycket det kan göra när någon gör sig mödan, skänker lite omtanke!!

Jag ville verkligen ut i skogen!

Vid elvasnåret gav jag mig iväg, med korg, kamera och kaffe. Efter en kort vandring genom hästhagar så var han där; Herr Kantarell.

Han kanske inte är så talför, men en mycket god lyssnare. Under flera timmar fick han tålmodigt höra på mitt småpladder och mitt gnolande. Mina tankar vinglade omkring lika mycket som stigarna i hasselskogen. Jag vet inte var jag var i tanken..eller i skogen..bitvis. Det var lite som livet självt. Man halkar in på någon ny stig ibland, utan att riktigt veta vart den bär. Kanske av ren nyfikenhet, kanske av en slump..eller för att man helt enkelt inte riktigt tänker sig för.

Jag tror inte att man ska vara alltför rädd för att söka sig längs nya stigar. Det kanske finns något där..

Ser ni dem??

Ibland stirrar man bara rakt fram, mot stigens slut.

Andra gånger stirrar man sig blind på en enda sak. Och förbiser allt annat som finns. Ni vet, det där uttrycket "ser inte skogen för alla träden.." Jag blev av en slump påmind häromdagen och kanske var det den påminnelsen som gjorde att jag såg så mycket annat också, under min skogstur.

Jag lade inte någon stor möda på mitt fotande. Det var kul, trivsamt, rogivande att då och då stanna till och ta några kort.

Nåja..jag gjorde något ganska ovanligt...

När jag hittade en lämplig stubbe att ställa kameran på.

Nåväl...Nu är svampen rensad och snart kommer jag sitta mätt och belåten och invänta ett rejält magknip. Det beror dock inte på att jag råkat mumsa i mig den här lille gynnaren, han återfick sin frihet i min trädgård, efter att ha blivit fotad. 

Magknipet beror på att jag alltid äter den där sista smörgåsen..som jag borde låtit bli. Skogens guld är ju så onödigt gott!

Ha en fin kväll! Och en bra dag imorrn! Då ska jag ge mig ut på djupt vatten..

Allt Gott! Anders Mjölnare

Dela:

Naturens under...

...ligheter kommer aldrig upphöra att fascinera mig.

Snart är en tung jobbarhelg slut och jag längtar verkligen ut i skogen, ut på sjön..o kameran lär få följa med.

 Allt Gott!

 Anders Mjölnare

Dela: