Anders Plåterier

I ord och bild...

Repan!

- Det är en repa där, sa Han.

- Ja, sa Hon, det är det visst.

- Där, sa Han och pekade!

- Ja, jag ser den, sa Hon.

- Den är jättestor och syns jättetydligt, sa Han

- Tycker du, sa Hon?

- Den är nog en....sju centimeter, sa Han.

- Ja, det kanske den är, svarade Hon.

- Men vad ska vi göra åt den där stora långa repan, undrade Han?

- Ingenting, sa Hon.

Han blev tyst en stund. Den som känner Honom väl, vet att när han blir tyst och får en liten klyven rynka mitt emellan ögonen, då tänker han. Intensivt!

- Men det är en lång repa, minst sju centimeter, upprepade Han efter en lång stund tystnad och intensivt tänkande.

- Ja, sa Hon. Den kanske till och med är åtta centimeter.

- Oj, sa Han. Hur ska vi göra då?

- Varför ska vi göra någonting alls, undrade Hon?

- Ja, man kan väl inte bara ha en lång repa, som nästan är sju centimeter?

- Jo, det kan man sa Hon.

- Nähä, sa Han

- Joho, sa Hon

- Men den syns ju! Jag såg den ju direkt! Den är ju där! Jag ser den ju! Den är ju..

- Minst sju centimeter lång, fyllde Hon i.

- Kanske åtta, suckade Han tungt.

Hon strök med handen över Hans kind. Sen förde hon sin tumme över den där rynkan mellan Hans ögon och försökte fånga blicken

Hans ögon fladdrade utan att kunna få ro. Ena stunden såg han på repan, i nästa stund sökte hans Hennes blick.

Mitt emellan dem fanns en tydlig repa, någonstans mellan sju och åtta centimeter lång. Även om man som Han, var lite skumögd, så såg man den tydligt.

- Livet är fullt av repor, sa Hon. Vart man än vänder sina ögon så finns det repor. En del är jättestora, som djupa dalar, andra är alldeles pyttesmå. De finns överallt, vart man än vänder sin blick.

Han såg alldeles förtvivlad ut...

- Men så kan man väl inte ha det! Repor överallt! Vart man än ser...

- Jo, sa Hon. Så kan man visst ha det! Det ska vara så..

- Varför då, sa Han och hans röst lät alldeles förtvivlad? Varför måste det vara repor överallt.

- Det måste inte vara så, sa Hon. Men det är så ändå. Reporna blir till fast att vi inte alls vill det. Det går inte att göra någonting åt.

- Kan man inte ta bort dem då, sa Han? Det måste ju gå att ta bort reporna, att laga dem.

- En del repor kanske går att ta bort, sa Hon..

och sen var det Hennes tur att bli fundersam. Hon fick ingen rynka mellan sina ögonbryn. Hennes blick bara försvann långt bort i fjärran och så blev hon tyst en stund.

Han reste sig oroligt och gick några steg, vände sig hastigt om och gick lika många steg tillbaka, böjde sig fram och tittade noga på repan. Han var på väg att stryka med fingret över repan..

- Jag tror att man ska låta reporna vara kvar, sa Hon.

- Men..då syns de ju, sa Han.

- Ja, då syns de, sa Hon. Och så minns man.

- Minns vadå, sa Han.

- Man minns när repan blev till. Då blir det inga nya repor. Kanske...sa Hon.

När man ser på en repa så minns man när den blev till och så när man precis är på väg att göra samma sak en gång till, samma sak som gjorde att det blev en repa, då minns man..och sen gör man inte det.

Man gör på ett nytt sätt, ett annat sätt. Och då blir det ingen repa.

- Hmm, sa Han.

Sen reste han sig en gång till. Han gick fram till översta lådan och tog fram en gaffel. Så gick han tillbaka, pressade ned gaffel och drog. Repan blev jättelång, nästan tio centimeter.

- Varför gjorde du så, undrade Hon?

- Jo, det var för att jag ska komma ihåg att det inte gör någonting om det är lite repor här o där.

Sen började Han att sjunga lite på en sång som han tyckte mycket om.

Hon reste sig och drog upp honom intill sig.

Livet är fullt av repor, viskade Hon i Hans öra.

Med långsamma steg dansade de över det repiga golvet där fötter trampat, om och om igen.

Allt Gott!

Anders Plåtare

Postat 2012-04-16 20:23 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Fågelfotografering!!! Jamenvafan...

Hur svårt kan det egentligen vara?

Eftersträva att lägga fokus och skärpa vid fågelns öga!

Undvik fåglar som har en "bad hair day"..

Sök efter platser som ger dig fri sikt..

Ha koll på att fåglarna du vill fotografera känner till skillnaden mellan vatten..och allt annat. Framförallt i själva landningsögonblicket....

Välj stillsamma fåglar! de där som sitter på sin lilla gren..timme efter timme..så att du i lugn och ro hinner rigga kamera, stativ, ställa in bländare, slutartid, iso..

Snurrtitan är synnerligen ovanlig i våra trakter! Får du syn på den så var noga med att ha extremt kort exponeringstid. (1/200 sek funkar inte).

Enklast är att ha en uppstoppad fågel, t.ex en rödhake, som man limmar fast på en lämplig gren, bär in grenen i köket, målar en snygg bakgrund, riggar lampor..och sedan fotograferar i lugn och ro...gärna med ett par ägg och en mustig påsköl.

Lycka till..

Alltid

Allt Gott!

Anders Plåtare

Postat 2012-04-09 21:58 | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera