Min bästa bild 2009

Jag tar emot stafetten från Jörgen och löper i full fart vidare!!

Så alltså. vilken är min bästa bild 2009...öööööööööhhhh Just 2009?

Tja.. allt hänger ju på dagsformen? Därav namnet på min blogg utanför denna fotogeniska värld.

 För mig skiftar smaken lika ofta som andra byter kläder (klädbytet gäller dock inte mig - en snabb blick på de fläckiga plagg man har på sig berättar om detta).

En bild jag VET är grafiskt och bildmässigt ok i mina ögon - inte perfekt men ok, är den som valdes av Kamera & bilds fototävling Grand prix som bästa bild i omgång 5.

Eftersom en oberoende domare dessutom valt ut den kan jag ju addera det omdömet till bilden med. (Man var han dessutom!! Som gillade den här???? Bara en sådan sak.. haha..)

Och då ingen annan under förra året letade sig fram till mitt hjärta får det bli den där. Jag ÄLSKAR den inte.. men tja.. den duger .. trots smutsigt objektiv och menlöst motiv.

Men om bilden skulle vara heeelt perfekt? Ja då hade jag velat se en myra som stod med sina händer upp och sträckte dom mot en annan myra på blommans ena blad.. en vattendroppe skulle falla perfekt ner från vitsippan och kanske reflektera den ena myran.. och gärna skulle droppen ha varit format till ett hjärta dessutom? Det ni?!! Woooooooow. NOW you are talking!!!

Men men, vad är en bal på slottet. Jag är ingen drottning men fota det är kul och drömma kan man ju;-)

Däremot finns det egna bilder som sitter djupt i mitt hjärta - men de är från tidigare år och gilles således icke i denna lilla lek;-)

MIn stafetpinne kastar jag vidare till Niklas Axelsson och.. nähäpp... han hade rena blivit "tagen". Tja då gör vi så här.. att jag lastar den vidare till ALLA som har en blogg på fotosidan!! Tänk igenom själv, vad har ni för bästa bild? Vad sade den dig o varför...? Förmodligen har du en bättre förklaring än min... jag känner inte särskilt många människor.. iaf inte som har bloggar här på fs. Men denna fråga borde ju gälla för alla?:-)

Kram till er alla från pannskrott

Minns var ni såg honom först!!

En stark ung man ser jag orädd uppträda framför mig. En var glädje och talang jag gärna vill visa upp för allt o alla!
Killen har hittat ett gebit där han hör hemma, där han har kul och kan blomma och jag kan bara stilla se på och le från mitt moderliga hörn. Tack o lov filmade en snäll människa in så jag kan se det igen o igen o igen.

Så varsågoda - en stolt mammas 15 åriga son i vit t-shirt och den högre stämman i sången - Jonathan Ulmestrand - alias "joint" ute på Utube tillsamans med sin kompis Joe i randig mössan.

Jag njuter - kanske gör du det med:

Tack o hej för mig gott folk!!

Försvinner ett tag o vill inte veta av er;-)

Jodå, jag kommer förmodligen tillbaka någongång - hur kan man inte annat? Fotosidan är ett myller av känslor talanger o spektakler. Ett fantastisk skådespel att ibland bara luta sig tillbaka i stolen och iaktta.. ibland kasta sig ut o vågorna och hålla i sig då det stormar!

Just nu är jag bara less på den här digitala världen

Livet skall levas istället som igår t ex på tur med kameran vid Slättadamm på Hisingen där sländor körde rally runt dammen. 

Så jag går ut med min kropp o min hjärna o stänger dörren.

Må så gott alla fotolovers

Är trött på att be om ursäkt

 Har den senaste tiden stångats med turbulenta händelser o känslor.. för gäves.

Min bakgrund, mitt jag, mitt agerande gör mig icke trovärdig. Mina val ganskas i lupp och ifrågasätt om o om igen. Hur jag än vänder mig, hur jag än står lyder domen -  icke godtagbart.

Är det den nya vuxenfällan? Att inte räcka till? inte duga - åt någon?

Och är så jävla trött på att be om ursäkt!!!!! JAG DUGER! Precis.. exakt som jag är.

Vad du än gör så blir det fel åt något håll, för någon människa i din närhet. Du kan inte finas överallt för alla på samma gång.. alla kan inte älska dig.

Det finns alltid någon som pockar på uppmärksamhet, någon förening man missar, någon händelse man inte har tid med.. denna bristvara: TID! Denna sinande energikälla som genererar empati.. medmänsklighet.

Detta vet vi ju så väl? Herregud, vi stångas ju alla dagligen med just TID. Hur många tänker inte tanken att sluta sitt jobb från 8-17 och "ta vara på livet"  om vi vinner på lotto och får 200 miljoner? Att då sluta ägna det åt dumheter och obetydligheter? Men vi alla måste ju våra "måsten" på ett eller annat sätt - oavsett pengar blir det fotspår där vi sätter ner våra fötter. Och sparkar någon på oss där vi går? ja då är det bara att skrika till eller gå därifrån.

Så när började vi misstro varandra så till den milda grad? Är det vårt bristande självförtroende som gräver den där berömda gropen - färdig åt oss att falla i o gärna dra med vår "nästa" i samma grop?

Far åt helvete med er.. svarta demoner!

Skuggor får vi alla då ljuset sätts på oss.

------------

Så tänd din lampa när mörkret faller

För tänk visst är det ju så,

vad som är tungt att bära för en

blir lättare för två

Vått i vått

är en term inom akvarellmåleriet, men är även en rubrik jag tycker passade på de bilder jag inte kunde motstå ta häromdagen..

Vädret var rätt uselt med regnbyar, men då o då lyckades solen smyga sig igenom och intill bryggorna bildades det märkliga mönster och blänk..