Vem vill se ruttna bär och äckelbubblor?

Mitt macroobjektiv har på sista tiden vridit sig av smärta då jag ökat bländartalet och helt sonika tvärvägrat(!) ta ett endaste kort mer!

Istället rispar och klonkar det på ett otäckt metalliskt sätt och error 99 visas i dispalyen. För er som ibland kikat på mina bilder kan det kanske tyckas ehum.. smått märkligt att jag överhuvudtaget märkt detta fenomen, haha.

Det är ju mest "suddiga" bilder på min sida, dvs foton tagna med det där korta skärpedjupet man får då tamron öppnar sig som mest, i tamrons fall på bländare 2,8. Där det ges rena fina cirkeleffekter vid blänk i motljus och märkliga bokeheffekter i vatten.

Ett objektiv jag är fullkomligt förälskad i alltså, men som nu gått i graven.

Det blev uppenbart under gårdagens 3 timmar långa promenad med min bästa vän Caroline och hennes bebis. Hon har själv en canon 350 och jag kunde snabbt konstatera att det VAR objektivet som felade, inte kameran. Det nyinköpta objektivet som troget väntat i hallen kunde nu packas upp och börja se livet med sitt nya öga. Solen hade dock börja ge sig ner då vår promenad var klar, men inte kunde jag vänta för det..

Jag ville visa världen för min nya bebis och bebisen för världen!

Med ett snabbt vrål till ungarna i soffan att "jag kommer strax" följt av en smäll i ytterdörren och frenetiskt springande fötter låter jag dom förstår att jag inte alls kommer strax!

Japp... De vet så väl vad mamma+kamera betyder. En mycket speciell multiplikationstabell vi nog alla här på fs kan vid det här laget? Att fotografera är en smått berusande känsla och visst är det sååååå svårt att sluta när man väl börjat....

Egentligen är det en fruktansvärt osocial hobby (iaf i min värld) egentligen? En rent egoistiskt handling då bara JAG kan se in i sökaren.. en enväldshärskande värld där JAG bestämmer vad som skall förevigas och vad JAG tycker om att se.

Igår fick ruttna bär och dyngblöt is med äckelbubblor bli mitt mål:

 -----------------------------------------------------------------------------

Äckelbubblor på blöt is i våtmarken bredvid. Tyckte om hur de bekräftade sin plats ovanpå vassens spegling i den blöta is jag vandrade på

Ruttnande hallonresten som tronade i trädgården - snart är de vackert safitgt röda igen:

99 Luftballons:

Ett par skruvade ormbunkar krampade sig reumatiskt i vinterkylan

I loved you first

.. tronar det just nu i mitt hus. Sonens bästa kompis går på detta gymnasie där även denna fantastiskt duktiga tjej gick på!! Lyssna och njut.. 

Sanna mina ord- hon kommer gå långt.

Jag fastnade för orden "I loved you first" och tyckte det var ett bra låtval att dela med mig av. Jag går nämligen i sorg. Och är näst intill klädd i svart:-(

Mitt älskade macro har nog tagit sitt sista andetag och bloggade om det på dagsform - min mer "privata" blogg utanför fotosidan.

Men här vill jag nog mer skriva om tacksamhet och blicka tillbaka till allt roligt jag fått se genom detta one-eyed snake. För jag fullkomligt älskar detta objektiv!

Funderade just när jag verkligen föll för det - när sade det klick ? Och kanske var det den där morgonen så vintern precis tagit sitt första grepp om vårt kustlandskap och det gnistrade och glimmade överallt på marken. Att då ligga där med ett macro som förvandlade allt möjligt "skit" till konstverk... var magiskt. Jag stoppade in kameran än hit o än dit i grästuvor och tjoffs.. dök det ena märkliga fram efter det andra..

För så vackert ÄR ju naturen - men macrot har en förmåga att skruva till det och verkligen visa det för oss fotografer där vi ligger och spanar. Ett simpelt grässtrå man trampar ner utan at tvekan målar tamron fram til lnågot helt annat och en vördnad infinner sig, en omsorg och fascination inför det man ser..

För mig var det ingen tvekan vilket objektiv jag skulle köpa denna gång utan rusade omedelbart till närmsta affär för att köpa ett exakt likadant igen!!

:-)

Nej det blir inga lockelser

Inga braskande rubriker denna gång.

Jag är trött och nere, men glad och pigg på samma gång. En märklig känsla...

Har ägnat hela denna helg åt att "bara vara", och ägnat mig  lustfyllt och egoististk åt foto och på flera sätt nödvändiga möten.

Gårdagen gav mig insikter som jag nog inte velat ha...men nu finns dom där, planterade i huvudet och går inte bort.

Idag däremot fick jag träffa Peter Olesen här på fotosidan. I en tidigare blogg om  denna lilla jsö lovade jag visa denna plats åt de som ville och tja... en ville:-)

Sagt och gjort, jag lotsade runt vid "min" damm - högt belägen ovanför orten Surte i Göteborg. Kan inte tala för honom, men JAG hade väldigt trevligt och skrattade gott de gånger då vi båda trampade ner oss i snön! Det är inte ofta det känns så fulkomligt avspänt och naturligt som det gjorde idag. En främmande människa, men det var som jag känt honom i många år. En trevlig typ är han alltså den där Peter för er som inte fått träffa honom - än.

Det var länge sedan jag förbrände så många kalorier för det är tungt som sjutton att klampa i så djup snö.... Jag blev lite nervös där ett tag när jag var den enda som plumpsade igenom gång på gång? SÅ jäkla tung är jag väl inte? Men det dröjde inte länge innan Peter med drattade ner *mouhaha*

En trevlig stund vid surte med macrofoto, tarzankonster och efterföljande cafe latte  med matnyttigt fotosnack jag lärde mig mycket på.

Och Peter? You ow me......;-)

Llite bilder blev det också från idag:

Konsten att sträcka på sig

En bra uppslagsbok är det att vara del av fotosidan.

Intressant är det att ta del av - åsikter, konflikter och debatter för att därefter konstatera var jag själv står.

Jag är ärligt rätt imponerad av fotosidans bloggmedlemmar och det ofta rika ordförråd som används. Har bara idag då jag följt den ivriga debatt ett visst ämnde väckt, snubblat över ett antal ord jag inte läst förrut och blev tvungen att förkovra mig om dess innebörd! Trots upprörda sinnestilstånd och svajande humör lyckas det ändå i de allra flesta fall få fram vad man vill ha sagt. Jag ÄR verkligen imponerad!

Det är bara att gå till den samfällighetsförening som styr i mitt bostadsområdeför att finna motsatsen och de krig som bryter ut pga vad - en plast som ligger i fel bytta? Eller barn som inte flyttar på sig tillräckligt snabbt. Häckar som inte klipps i det exakta tillåtna måttet eller en nyinflyttad som inte vill bo so nära soprummet. Att diskutera är det ytterst sällan tal om - det bötfälls och hotas och rings poliser.

Människans toleransnivå är i vissa sammanhang synnerligen klen. Tror de flesta telefonförsäljare nog kan intyga detta (måste förövrigt vara världen mest otacksamma yrke vilket jag försöker tänka på då dom ringer - man KAN säga nej tack på ett artigt och civiliserat sätt, det ÄR inte omöjligt;-))

Att sätta fingret på vad man exakt menar och än svårare, i ett upprört tillstånd är en svår konst. Orden fattas iaf mig själv fullkomligt då  jag kan inte tänka en klar tanke.. som om frustrationen gör mig både blind och döv, men främst stum.

Men jag lär mig.. ni lär mig, inte bara om ord och om hur olika vi ser på vissa ämnen och varför det kan tänkas vara så. Utan att ta ett djupt andetag..fundera.. återkom, låt känslorna vila så klarnar det igen.

En annan sak jag också försöker lära mig är att  inte känna skuld om något går min väg utan bli just tacksam. Bara tacksam och glad.. inte mer med det?

Så därför får jag väl berätta att  jag ÄR väldigt glad för att ha fått med en bild i Fotosidan magasinet. Kanske mest för det INTE är en specifik macrobild (även om bilden är taget med en macroglugg) - som en påminnelse för mig själv att tja.. det kanske fungerar när jag lyfter blicken med?

 Jag försöker göra som blomman ovan och sträcker på mig helt enkelt.

Non scholae, sed vitae discimus

Surtemötet resulterade i sperma och geishakulor!

Jag har länge vägt för och emot om jag skulle skriva detta, men kanske är det nog så viktigt? Om inte annat för att ge en indikation över hur vi reagerar över just något så simpelt som ord. 

Elin Torgers blogg gjorde mig rätt mållös då jag läste om hur sårade medlemmar blivit och gått till personangrepp utanför fs.

Samtidigt som det ger mig en tankeställare över hur sårbara vi är som människor.

Men även vilket ansvar vi själva har att tänka till - innan vi agerar. Självklart kommer det alltid finnas konflikt så länge vi är fler än en - åsikter kommer alltid gå isär, men att kunna tala sansat om det och ta till sig en förklaring skall man väl kunna begära?

Och här på denna sight dessutom... där det enda vi pratar om.. är en bild, ett foto från en stund någonstans på jorden???

Inte världsfred inte svälten inte rättvisor.

Jamenar herregud, kan vi inte ens sluta fred här så, tja hur i hela friden skall vi begära att resten av världen skall göra det? 

Vi för nog börja med att granska oss själva - allihop.  Kan vi inte försöka göra detta året till det bästa någonsin? vad sägs? :-)

Fred? *sträcker fram handen*

Vi har ju makten att ställa till rätta och få fram allt eller inget genom våra fingrar då vi skriver och hur enkelt är det inte att såra varandra med just ett felaktigt valt ord?

Eller klassa någon som något pga de ord hon väljer skriva - som mina ovan. 

Kanske gör du det nu, kanske har du gjort det sedan länge - vissa blombilder jag tar hjälper inte direkt till att minska den risken?

Självklart är jag inte dummare heller än att jag vet mycket väl om att sex - säljer, men det är INTE av den anledning jag fotade det jag gjorde, varken då .. eller här och nu uppvisat i bloggen.

Så varför återkommer jag till dom där motiven kanske du undrar? 

Tja.. barnslig mänsklig nyfikenhet kanske? Kan inte ge något bättre svar än så. Men nej, någon MÄNSKLIG sexorgie var det inte tal om i lördags, med det sagt kan jag berätta mer för er som orkar läsa vidare utan en allt för stor besvikelse ?:-)

Ni som läst min förra blogg fick veta lite mer om en sjö som visar så mycket vackert och erbjöd mig lotsa den som ville runt där i lördags.

Men ingen har väl undgått det stora massan snön som vällde ner över vårt avlång land?

Näää just det.......

Som ni kanske förstår blev det alltså inte av! 

Att ens ge sig ut med bilen var ju en smärre katastrof! Bilbränder stoppade vägar och bilar åkte kana och hur mycket vi än älskar att fota mina kära fotokollegor så jag INTE ta livet av er. 

Fototräffen ställdes sonika in och de/den som hört av sig får lugnt vänta till förhoppningsvis nästa lördag.

Istället ägnade jag mig åt visserligen vatten, men i andra former än snö.

Min tanke var inte alls att fota egentligen, men så stod jag med händerna i den varma disken i lördags och stirrade på en stor bubbla som bildats i mitt nydiskade vinglas och de fantastiska mönster som formades framför mina ögon. Självklart kunde jag inte hålla mig utan drog fram den lilla svarta.. så kvaliten är därefter - handhållen över lysrörslampan rakt ner mot diskhon.

Men nog sjutton för det tankarna till spermier? 

Eller som i detta märkliga mönster en kvinnas ben utsmyckades med:

"somewhere over the rainbow"

Och så geishakulorna då:

De ruttnande papegojtulpaner som legat i zinken slängde jag upp och fotade mot fönstret:

Vatten inne och vatten ute, men vattnet över huvudet försökte jag låta bli, hoppas jag lyckades.