Emotionalpictures

Lugn lördag?

Äntligen lördag! Har precis vinkat av maken och lillsonen och nu gapar huset tomt och öde. Tonåringarna är på vift, tack gode gud och nu stundar en hel dag med plockning, städning, vikning av tvätt med mera. Ska även hinna med en stund av eftertanke, det är mycket som händer just nu.

Mina planer på en ny kamera verkar bli verklighet relativt snart. Jag har bestämt mig, det blir en Nikon D7000. Jag har fått lite råd och tips och den verkar passa mig och mina behov. Jag har även fått ett tips om vilket objektiv jag ska börja med, Nikon 50 mm f1.8. Jag är inget proffs, är amatör och kallar mig knappt fotograf (även om jag smakar på ordet ibland). Det blir en kamera att växa med för mig, tjohoo!

Jag har vilat ett tag från mitt fotograferande, det har helt enkelt inte funnits tid. Det är mörkt när jag går hemifrån och mörkt när jag kommer hem. Jag kan dessutom inte använda kameran på jobbet då jag arbetar på en förskola och sekretessen är enorm. Däremot jobbar jag på en ide om att porträttera mina arbetskamrater och skapa en serie porträtt att bita i!

Jag funderar oxå på att fota min svärmor. Vi bor på hennes tomt, i huset bredvid och vi delar livet och alla dess mot och med gångar. Hon är en fantastisk kvinna som jag beundrar på många sätt och vis. Däremot är hon svårfångad på bild, en riktig utmaning! Det jag lyckats med är att fånga hennes händer, när hon fixar med sina blommor. 

För mig representerar denna bild det ljusa vs det lite mörkare. I min värld, alltid med balans och ljus i mitten...

En annan lite spännande grej är att fototävling.nus senaste tävling är avslutad. "Tema gatufoto" handlar det om denna gång och jag har EN gatubild (skratt). Skickade in den på måfå i stort sett och vet att chansen säkerligen är minimal, men kul ändå!

Denna bild är tagen i Göteborg och fick mig att må riktigt dåligt i själen. Den förra tävlingen var "Tema Rörelse" och jag hade den stora äran faktiskt att vinna den kategorin med denna bild:

Kalla det nybörjartur...

Nä, nu kallar livet, städningen och ensamheten...

Må gott i vinterstöket!

Annelie

Dela:

Vägskäl eller bara meningslöst dravel?

Nu sitter jag här och tvivlar, igen. Står vid ett vägskäl i mitt fotograferande. För det första går mina två testversioner av både pse och lightroom 3 ut idag. För det andra, ska jag lägga pengar på ett utav de programmen eller inga? Ska jag planera vidare att införskaffa en bättre kamera eller inte? Små frågor kan tyckas men inte i mitt huvud just nu.

Jag upptäckte kamerans magi i juni. Det innebär att jag nu i cirka 6 månader har fotat familjen, familjen, familjen och några andra. Jag har deltagit i tre fototävlingar, vunnit alla tre. Fick på så sätt en liten boost i mitt självförtroende och började smaka på ordet "fotograf". Jag kanske ÄR en fotograf, har jag tänkt till och från. Tills nu.

Det känns som att jag måste bestämma mig, att utvecklas vidare eller bara lägga allt på hyllan och låta mitt dåliga självförtroende vinna, igen. 

Min sista redigerade pse och lightroom bild. Efter denna kraschade mitt självförtroende och tvivlens mörka skuggor smög sig in i mitt huvud.

Jag får fundera vidare på det här, helt enkelt. Jag förstår inte den inre svaga dialogen som spökar. Ni andra där ute, som törs kalla er fotografer, ni som fotar för brinnande livet och inte bara era egna ungar och stackars make/maka/sambo, tvivlar ni någonsin på er själva och får mörka dippar i er konst?

Dela:

Vargavinter..

Det är så kallt! Minus 18 grader ute när jag vaknade. Förra vintern, då vi bara hade vedspisen som värmekälla (i ett halv isolerat gammalt sommarhus dessutom) och  jag sov på en madrass på golvet hade det varit under 10 grader inomhus.

 Nu, i morse, med den härliga värmepumpen (eller fläkten) var det sköna 22 grader, yay! Att jag dessutom vaknade i en mjuk, varm säng i stället för en madrass i vardagsrummet gjorde att känslan av lyx infann sig ganska snabbt.

Tiderna förändras, allt går frammåt.

Helgen har varit galet bra! Priset i fototävlingen jag vann var en weekend på Nääs hotel och fabriker utanför Göteborg. Lyxigt för oss som inte är vana vid fina resturanger, runda hotellsängar och tid utan tonåringar och galna åttaåringar. Bilden nedan föreställer min man som tittar ut över havet (sjön?) en stund efter att vi kommit fram och checkat in..

Du är mitt ljus, min kompanjon i livets gåta och tillsammans fixar vi verkligheten, du och jag...

Annelie

Dela: