Emotionalpictures

Jag förstår min D7000 lite bättre, så lycklig!

Jag är väldigt glad just nu! Har pratat en lång stund, med min bror Stefan Heimdahl som finns här på fotosidan (titta gärna in till honom, han är en fantastisk naturfotograf). När jag valde ny kamera hade jag honom i åtanke, han är Nikon fantast (haha). Idag har vi pratat en lång stund och jag har nu insett hur lite jag egentligen har vetat om min nya kärlek, D7000. nu har inte han en sådan men ändå! Vi gick igenom vissa bitar i telefon och jag förstod faktiskt, tack älskade storebror! Vi planerar nu en "fotohelg" där vi åker upp till honom och går igenom kameran på plats så att jag i min förvirrade ADHD-hjärna kan "by learning by doing" se och förstå bättre.

Dessutom är jag galet lycklig. Jag tog en bild igår, fixade med den och tvekade inför att lägga upp den i mitt album. det slutade med att jag la in den i bildkritik och jag har, i mina mått sett fått en fantastisk respons!

Tack ni som kommenterat och valt bilden på min älskade dotter som favorit.

I morgon väntar ett nytt uppdrag. fotografera en familj, på mitt sätt och inte i en kyrka eller något utan i hemmiljö. Nu, med mer kunskap om vissa saker ser jag med en enorm glädje fram emot morgondagen...

Jag är så lycklig idag, yay!

Annelie

Dela:

Svartvitt vs färg

Jag har funderat lite. Jag sover som en kratta för tillfället så det finns gott om utrymme för diverse tankar. Jag försöker klura ut varför jag fotar mest i svartvitt. Jag "ser" mina bilder i svartvitt och det känns på något vis "rätt". Det är väl inte så konstigt i sig men jag funderar på VARFÖR det är så.

Kan det vara att jag inte är tillräckligt skicklig ännu för färg (konstig tanke)? Är det något fel på mig, är en tanke som snurrar fram ur sin gömma under de ändlösa nätterna. Är jag inte kreativ nog utan ser världen i svart respektive vitt?

Jag försöker verkligen att fota i färg men sedan när jag sitter i min ensamhet och klurar så blir det inte så. Helt "rent" svartvitt blir det ju inte heller utan oftast lägger jag till lite sepia m.m.

Jag kollade igenom mitt album med bilder. Av 107 bilder har jag endast lagt upp 10 stycken i färg.

Jag fotade min mor i går. Lekte lite med kameran och tänkte tanken att denna bild ska bli i färg! Vad händer, jo när jag senare ska beskära osv så kryper det svartvita fram (plus sepian eller vad det kallas).

Speglar mitt val av ton mitt inre? Kan det verkligen vara så enkelt, funderar jag på nu medan jag dricker mitt så välbehövliga morgon kaffe.

Denna bild är en av få som jag "känner" ska vara i färg. Så glad kan man bli om man vinner en fototävling.

Den här FÖRSÖKTE jag göra i svartvitt men då förlorade jag den känsla jag fick när jag tittade på bilden. Bland annat solen på statyns "varma" sida.

Även denna bild blev klockrent i färg (en lekbild i bilen i brist på annat att göra).

Hur som haver, jag får fundera vidare och se om jag kommer fram till något. Självfallet blir jag fundersam på hur ni andra känner. Är det NÅGON därute som har haft/har samma funderingar som jag eller är jag totalt ensam om dessa snurriga tankar?

Annelie

Ps: MÅSTE tillägga att jag är en nybörjare med stora mått. Har endast fotat sedan juni förra året. Kanske är detta helt "normala" amatörtankar (hoppas hoppas)?

Dela:

Dopets bilder är borta, SATAN!

Idag är ingen bra dag. Den HAR varit bra tills jag upptäckte att jag enbart har 1/4 del av bilderna från dopet kvar. Nåväl, nu var det inte bra bilder men NÅGOT kunde jag säkerligen ha gjort för att rädda en del av dem. de är bara borta, helt galet! Jag måste ha pillrat med något och raderat utan att jag förstått det...

Jag ger upp snart! Nästa gång jag överför bilder ska jag verkligen se till att de sparas korrekt. Jag trodde i mitt enfald att det gjordes automatiskt...

Jag är trött i kväll. Trött och lite sliten. Förbannad över allt det tekniska som jag BRUKAR vara ok med, *morr*

Dessutom jobbar maken, mannen på bilden nedanför tokskiftet och kommer inte hem före midnatt om ens före klockan 1 och jag som skulle behöva en kram nu!

Annelie

Dela:

Förbannade autofokus (D7000)

Under ett par veckor kommer jag att vara hemma. Det kommer att ge mig tid att lära känna min kamera, min nya kärlek (hatblandad för tillfället). 

Idag tog jag med mig både kamera och kärleken på promenad. När vi på den lokala bensinmacken här i vår lilla by stötte på Lasse och jag bad om tillåtelse att få fotografera honom hände det igen. Det gick baske mig inte att fokusera på hans ansikte, bildbevis kommer längst ned. Jag FÖRSTÅR inte. Tycker att jag har läst och läst och fattat lite osv men icke. Har fortfarande ingen aning om vilken typ av autofokus jag ska använda. Nikon kurs kanske vore något för mig eller att jag hittar någon vänlig själ som kan förklara begripligt för mig.

"Kärleken" modellar för min träning på fokusen..

Underbart promenadväder!

Ankor i massor. Hela hamnen är full med Ankor och bussen och alla bilar måste tuta för att de att flytta på sig! Säkerligen över redigerad men jag gillar det blåa vattnet. Bilden var från början kraftigt underexponerad (om det är rätt ord då bilden är väldigt mörk).

Galet redigerad kanske men jag måste leka på för att lära mig...

Vad gör jag för fel????? Jag tryckte och tryckte och Lasse satt där så tålmodigt och så blev det så här..*morr*

Nu ska jag vila, hämta nya krafter och fundera över livet!

Annelie

Dela:

Totalt dophaveri och hjärnsläpp! OBS, misslyckat.

Innan jag drar något gammalt över mig och säljer min nyfunna kärlek, min fantastiska D7000 tänkte jag bara rapportera att dopet gick åt skogen. Vi, kameran och jag missförstod varandra brutalt och resultatet vill jag knappt ta i med tång. Där sprack den drömmen...

Annars var det ett vackert dop, härlig glad stämning, avslappnat och mysigt!

Jag har höga krav på mig själv och tycker att jag ska ha det. När jag ställde in kameran innan fick jag till det, skärpa, ljus, you name it. Sedan ändrade jag något som jag glömde ändra tillbaka och pannkakan var ett faktum, ser jag nu efteråt. Jag strulade till det med autofokusen, då jag inte förstod VAD kameran ville och vilken inställning jag skulle ha. På "träningen" innan hade jag en inställning som fungerade skitbra, sedan ändrade jag som sagt och blev osäker på vad jag hade haft innan och pannkakan kom som ett brev på posten.

Jag ska rädda det som räddas kan för att sedan dra den gamla filten över huvudet och fundera på om jag ska skaffa en annan hobby eller bara bita ihop och lära mig av misstagen...

Att fota ett dop var i alla fall svårare än vad jag i min vildaste, nervösaste fantasi kunde föreställa mig.

Antingen undviker jag dop fortsättningsvis och fokuserar på porträtt eller så LÄR jag mig helt enkelt kameran och dess funktioner INNAN jag slänger mig in i denna underbara fotografiska värld...

Farmor med dopbarn. Jag är inte klar med bilden, tror jag..

Moderns syster spelar, väldigt vackert.. Har bara lekt med bilden, inget klart ännu.. om det nu går att rädda.

Prästen var i alla fall underbar!

De andra bilderna, de totalt katastrofala tar jag inte i ännu. Vill ändå tacka för de fina ord och härliga råd jag fick INNAN dopet...

Annelie

PS: Här följer ett exempel på ett av de misslyckade bilderna som jag bara kvickt har försökt rädda lite.. Det är när prästen har visat upp bebban och vänder sig ifrån församlingen och jag står intryckt i ett hörn...

Dela: