Emotionalpictures

Kvällsfotografering med hemlig nattlampa!

Kvällsfotografering vid läggdags, en medsmugglad provisorisk nattlampa väckte fotografen inom mig!

Här vet jag inte riktigt vad han egentligen tänker på eller vad han vill visa. Själv får jag en känsla av förundran, vem är jag egentligen?

Min dramatiska älskade busunge...

Grönt sken på denna lampa ville han ha...

..som jag sedan ändrade till typ grått...

Rött sken har den oxå, ballt tycker Maximilian!

Som även tyckte det var rätt kul till slut att bli fotograferad med hans älskade hemliga lampa som enda ljuskälla...

Jag har egentligen skrivit massor av ord men raderat dem alla. Mitt sinne, min kropp och min själ är förbaskat slut helt enkelt. Livet har de senaste dagarna rusat och jag har i den utökade ringen runt mig och min familj fått kämpa hårt med diverse problem. Jag har i stort sett bott i telefon, fixat, donat och kört slut på mig. Det gör jag så gärna för ändamålet, själva "problemet" är så stort att jag helt enkelt måste. Jag är inte ensam, vi är fler som kämpar och ingen av oss kommer att ge upp eller lämna in. Tur att jag har den familj jag faktiskt har, lite galen, inte helt normal men den är min och jag är så förbaskat glad över att vi är vi och har det så bra.

Så det var lite kul i kväll, att fastna med lillsonen, ta dessa bilder och istället för de "måsten" jag hade kvar när han äntligen somnat hamnade jag här, vid min härliga dator och med mina bilder. Jag har tömt mitt huvud, rensat mitt hjärta och återigen fyllt min själ med lugn.

Jag är redo att möta morgondagen, med mitt vanliga leende på mina läppar...

//Annelie

Ps: Han poserar inte bara, han visar även känslor och tankar som vi rensade bort inom honom...

Dela:

Fota i RAW på midsommarfest, dumt eller inte? Hur som haver, min midsommar i lite bilder..

Vår midsommar blev precis sådär lagom och mysig som vi behövde. Ingen stress, god mat och glada vänner. Vi var tre familjer som fixade ihop oss och de skratt jag fick var som balsam för själen och mitt trötta sinne.

Jag har semester nu men har inte riktigt förstått det. Bilderna är hur många som helst från midsommarafton men jag har inte gått igenom alla ännu (haha). De får bli när det blir! Nedan kommer i alla fall de som jag hitills orkat med för dum som jag är fotar jag ALLTID i RAW vilket jag kanske inte borde då det bara handlar om mysiga familjebilder och en dokumentation över dagen liksom. Men men, jag lär mig väl med tiden kan jag tänka mig.

Nere vid festplatsen..

Efter det gick vi hem till grannarna, min härliga Camilla med familj! Där anslöt sig Evelina och min kära make som inte kunde närvara pga att han hade jouren (brandman) och inte så lätt skulle hinna med om larmet pep.

Inte så superpigg precis men glad över att vara hemma!

Tur att dom har en pool! 

bästa kompisarna...

Elvis hade det VÄLDIGT jobbigt med att valla hela skocken med ungar som stojade runt i poolen...

Min galning...

"Pojkarna" spelade boll och vi andra (inklusive Oliver) spelade yatsy!

Med 5 tonåringar och och 5 ungar under 9 är det lite roligt att fira midsommar! Yatsy, fotboll och en pool är allt som behövs... ;)

Härliga ungar!

en paus med en cigarr kan nog inte vara fel, eller hur "Stekarn"?

Alla fester har ett slut, tyvärr tycker nog Jimmy...

...Som hade det lite svårt att slita sig ifrån Tommy.. (haha)

Iskall och hungrig, då är det bra med macka och en filt men vad ÄR det han egentligen kollar på? Jag skulle ge allt för att få "höra" vad han tänker, lilla Neo..

Well, en salig blandning med bilder och hädanefter ska jag nog pendla lite mellan RAW och jpg. Det blir lite väl mycket jobb annars, tror jag.

Nu ska jag försöka förstå att jag är ledig och inte ska till jobbet i morgon...

//Annelie

Dela:

Blindtarm vs Njuren och njuren vann.En fräsande lejonnina som äntligen är hemma.

Ibland känns det som att livet spelar mig ett spratt. Att saker och ting händer för att jag ska lära mig en läxa. Studera hur jag lär mig att selektivt välja ut vad som är viktigt och inte för att sakteliga bygga nya vägar att vandra på. Stundtals hamrar det på alldeles för mycket och jag tappar fotfästet, för att snurra runt likt ett virvlande löv utan destination. I vanliga fall halar min närmaste in mig, tryggt och kärleksfullt.  Nu vill jag helt enkelt bara gå min väg, hitta en djup, mörk och tyst grotta där jag kan slicka mina sår och hela min själ.

Känslan av flykt växte sig starkare under eftermiddagen när jag rök ihop med en doktor. Jag behöver i sanning inte gå in på detaljer (för ovanlighetens skull) men jag kan avslöja att en del av min filosofi, mitt val som moder och beskyddare blev kraftigt, dock av okunnighet, ifrågasatt på ett sätt som för mig inte var ok. Som en inträngd lejoninna i ett litet mörkt hörn reagerade jag instinktivt. Jag fräste och visade nästan de visuella klorna och spände blicken i den stackars människan. Med sin övertygelse menade han väl och ville fullfölja sitt uppdrag som läkare men han klev över min personliga gräns och fick brutalt smaka på den energi jag efter två nästintill sömnlösa nätter slängde rakt på honom.

Jag höjde min röst, spottade fram mina ord och skakade av återhållsam vrede som dock inte gick att dölja och varför skulle jag egentligen dölja den? Vi lär oss alla i allt vi är med om och förhoppningsvis lär sig denna människa vad han behöver för att välja sina vägar i livet. Jag lärde mig även jag något, om mig själv och av hans ord men de kom inte i rätt läge, i rätt tid.

Så jag lämnar in för i kväll. Inom mig går jag iväg och hittar den där grottan som jag så starkt behöver. Vi behöver nog alla vår alldeles egna personliga grotta och ikväll ska jag möblera min med kärlek, ömhet och tystnad.

En uppdatering: Vi är hemma igen. Skruttan är lite skruttig men har fått en diagnos, läkaren använde ordet PYELONEFRIT, snirkligt ord! Jag vet inte om det var rätt att skicka hem henne ännu, det lär visa sig men vi är båda glada över detta andhål och jag misstänker och hoppas att hemmamiljön återställer hennes krafter snabbare.

I morgon är en ny dag och jag tackar för Era kommentarer från gårdagen. Jag har inte hittat orden ännu, att besvara dem med men det kommer...

//Annelie

Dela:

BLINDTARM vs NJURE, andra natten på sjukhus.

(Bilderna tagna med min iphone 4)

Vi är på sjukhus, dottern och jag. Synd att jag inte tog med mig min älskade kamera, det hade kunnat blitt en del pangbilder, who knows?

Hon mår inte alltför bra, vi är inne på andra natten nu. Hög feber, magvärk och även ryggvärk. Blindtarm vs Njure verkar det som. Jag vet mer om ett tag.

Min envisa tjej! När vi bestämde oss för att åka (på inrådan av sjukvårdsrådgivningen) var febern uppe i 40.1. Ville hon iväg, nope!

Efter stund på Huddinge Barnakut och lite vila var febern uppe i 40.6 och jäklar så dålig hon blev, fort.

Efter ett tag blev hon faktiskt lite knäpp ;)

Skämt åsido, doktorn såg symptom på blindtarmsinflammation och ville självfallet utesluta det så vi åkte in på en akutavdelning, typ kirurgi. Operation hängde i luften men som tur är blev det inte det. Dagen har gått åt till diverse undersökningar, ultraljud, CT-röntgen och dropp. Under hela tiden har Älvan min fastat.

Nu får hon äta. Blindtarmen verkar avskriven men febern är tillbaka, värken likaså men inte lika stark som tur är. Det syns spår av något på njuren, jag vet inte mer än så ännu.

Vi trivs inte på sjukhus, älvan och jag.

Mellan undersökningar, sömn och febertoppar har vi rört lite på oss.

Min "hörna".

Jag är glad att maken min kom in med min Mac idag. Nu sitter jag här och lyssnar till Evelinas andetag, väntar på doktorn och ska försöka sammanställa Maximilians migränanfall den senaste månaderna. jag har dem noterade på 3 olika ställen och ska få till en "veckoöversikt" har jag bestämt mig för. På något vis ska vi befinna oss på SÖS i morgon, strax efter 11. Det löser sig, det ordnar sig, jag vet det men jag börjar bli lite sliten nu...

Jag tror doktorerna är rätt trötta på mig, jag frågar om allt. Jag sa rätt ut tidigare idag att jag VET att något inte stämmer, att något inte ligger rätt till i min dotters system. Jag sa att min intution säger mig att det är något med njuren, men jag är ingen doktor. Jag är en mamma med ett utvecklat sinne och en antenn, känslig som gud vet vad! Doktorn jag nämnde det till tittade på mig med stora ögon.. (haha) (då hade inte Evelina gjort röntgen ännu och den doktorn var mer inne på blindtarmen).

Never mind, sammanställa listan och läsa på om ärrvävnad på njurar är vad jag nu ska göra så att jag är förberedd när doktorn väl kommer... (jag fick höra att det möjligtvis var ärrvävnad på ena njuren).

Förresten så är jag nog inte jobbig. Jag känner mitt barn, vet när något är fel och när jag ska agera och i detta läge följer jag min känsla stenhårt tills motsatsen är bevisad.

//Annelie

Ps: Jag har inte hunnit och typ glömt att besvara tidigare bloggkommentarer men natten är lång, som tur är.

Dela:

Fantastiska Gudson, storebror och känslomässig bondning på hög nivå.

Egentligen har jag inte tid med detta. Livet springer gatlopp just nu och mängden måsten i mitt sinne är nu så många att jag sorterar ut och glömmer. Det slår till som en överlevnadsinstinkt och jag finner den funktionen inom mig livsnödvändig. Det har resulterat i att jag agerat nästintill handlingsförlamad idag och knappt kunnat slita mig från bildernas smärta klor (med tillhörande dator såklart). Känns som att jag har träsmak i arslet rent ut sagt.

Nog om det. Gårdagen var FANTASTISK! Gudmors premiären, att passa lilla godbiten med tillhörande storebror, planerad sedan länge gick av stapeln igår. Timmarna tillsammans med Familjen Underbars yngsta barn var strålande, fulla av skratt, lite bus och konversationer med 3-åringen.

- Andeli, jag behöver dig du måste stanna HELA dagen!

- Andeli, ska jag kalla dig Andeli mamma nu? (haha, härliga troll).

- Andeli, ta hand om honom nu! (Han menade lillebror när jag spände fast bilbarnstolen).

Jag njöt av varje sekund, varje ord från storebror och varje gosig kram från Gudsonen. Gudfar kom och hämtade oss för en visit på Kusinens 7-års fest, succe! Gudfar (typ Tommy men det låter högtidligare att kalla honom gudfar), klev fram och tog plats med lillemannen. De bondade på ett för mig otroligt sätt, tyst, självklart och utan ord.

Här sitter jag på marken, Isak står bredvid mig och håller i min jacka. Han log tyst och naglade fast Tommy med blicken som hakade på.

Efter några korta sekunder sträckte plutten ut sin hand och Tommy mötte med sin. Hur jag lyckades fånga detta på bild förstår jag inte. Tonen kanske är för mörk, för lite blurr möjligtvis och allt det där för denna typ av bild men jag vill ha den så här av någon anledning jag inte riktigt förstår.

Till slut hamnade han tryggt i Gudfars famn. Observera hur självklart Isak tryggt och med närhet håller sin lilla hand på Tommys arm.

För att en stund senare somna tryggt i hans famn.

Och så har vi då den stora charmören!, härliga, tänkande, pladdrande storebror! Alla borde få en dos Valter. Det är bra för själen, hjärtat och ens tänkande sinne...

Kul att hänga på de stora grabbarna! Här är Lukas pedagogisk och förklarar ser det ut som.

Även Tommy fick sig en härlig Valter dos! När Valter talar, då lyssnar man...

Jag längtar redan till nästa gång!

Nu kallar livet. Maken packade precis upp matkassarna JAG tog på mig att packa upp, över en timme sedan. Jag tar det som ett tecken att jag nu måste ta mig i kragen och beta av lite på livets lista. Men först, dagens 5:e kopp med kaffe och en cigg i det begynnande solskenet!

Dela: