Emotionalpictures

I´m nurtured by love, truth and wisdom

Ett tappert nybörjarförsök - Gatufotografering

I min verklighet tror jag att man som gatufotograf behöver ha det lilla extra sinnet för att hitta det som är/kan vara intressant. Jag besitter inte den känslan för oftast kan jag stirra mig tokig på olika bilder inom denna gren utan att förstå vare sig mening eller budskap.

Jag är ingen gatufotograf och jag misstänker att jag inte kommer att bli det heller. Däremot är jag nyfiken av naturen och vill gärna prova på. Min blyghet, eller kanske ödmjukhet har dock stoppat mig för jag tycker att det känns ”konstigt” att helt problemfritt plocka upp min kamera och fota människor, eller ens byggnader och dylikt när jag är ute bland folk.

När jag fick möjligheten att tänja på mina gränser passade jag på. Inför ett besök i den stora staden valde jag att ha min kamera runt halsen, redo att med bultande hjärta och kanonrött ansikte försöka hitta något intressant att fotografera öppet.

Bild 1: Första försöket. Det var här jag övergav det där med att föra kameran mot ansiktet och fotografera. Jag stod länge kvar och tänkte på HUR jag nu skulle lösa dilemmat med att jobba bort den obekväma känslan av att stå med kameran i högsta hugg.

Bild 2: Kameran hängandes på magen och så tryckte jag av. Nu kändes det bekvämare.

Bild 3: En dam som är ute på strapatser? Jag kan undra om hon är ute på lunch, om hon arbetar eller bara är ute och fingår. Påsen i hennes hand ger mig i och för sig lite tankar åt lunch-hållet, eller kanske inte.

Bild 4: Denna dam däremot skrämde slag på mig. Känslan av "mat-mor, husmor" eller någon annan slags auktoritet från den gamla skolan fick mig att automatiskt ställa mig i givakt! När hon gick förbi mig höll jag andan då hon gav mig en blick utan dess like.

Bild 5: Ja, vad kan jag egentligen säga om denna bild? Den visar på min oförmåga att egentligen "se" eller känna in vad som är intressant eller inte, tror jag.

Bild 6:

Här hände det dock grejer inuti mig. Helt plötsligt såg jag linjer, betong, kakel och så blev jag ståendes och lät mig svepas med. Jag valde att gå ned på golvet och försökte få till det utifrån det jag kände. Nu varken rodnade jag eller tänkte på vad folk tyckte för jag fastnade totalt i min egen lilla värld. Resultatet spelar mig inte så stor roll utan det var hur denna bild kom till som jag har med mig. Jag sprängde en av mina gränser och kommer absolut göra detta igen.