Emotionalpictures

Vi har skaffat Puli-Valpar... Vem valde vem egentligen?

För en vecka sedan gav sig min man och jag ut på en resa. Den tog oss genom Sverige och slutmålet var Karlstad.

Vyerna var vackra och vi var väldigt förväntansfulla. Under flera år har vi pratat om att skaffa hund. Vi bor på landet, har stor naturtomt, härlig skog runt knuten, havet och fina ängar. Livet vi lever innefattar mycke utevistelse i skog och natur och camping. Vi har tänkt att när rätt tillfälle och hund dyker upp så är det dags.

Dagen var nu inne och vi var på väg för att hämta hem en Puli-kille.

Väl hos uppfödaren möttes vi av 3 supersöta, svarta små hårbollar. Vi visste att valet stod mellan två hannar då tiken skall stanna kvar. Vi hade noga förberett oss på HUR man på ett sunt och bra sätt "väljer" valp. Vi var helt inne på att välja den lugnaste av dem och inte förföras av en framfusig och charmig valp.

Jag fick på en gång kontakt med en av killarna. Uppfödaren beskrev honom som stjärnan i kullen, framåt och lekfull mm. Det ringde en liten klocka i mig och jag blev uppmärksam på just den valpen och tänkte att hmm, hur har vi nu planerat egentligen.

Just den valpen hade ett blått halsband på sig. Han valde att gå undan, lade sig ned och tittade på mig. Sedan strosade han fram, helt lugnt och satte sig framför mig. Vi tittade på varandra, nosade lite och så gick han iväg en bit och lade sig lugnt ned igen.

Under tiden lekte de andra valparna runtomkring men den "blå" låg lugnt och stilla. Efter en liten stund strosade han fram till mig igen, kom nära (jag satt på huk) och lugnt började han nosa igen för att sekunden senare lägga huvudet mot mig. Jag lade mitt huvud mot honom och så satt vi en bra stund. När jag tänkte tanken att ok, det är klart, vi väljer dig så backade han undan lite och så började han leka med sina syskon.

Det var precis som att han ville visa att ok, jag är lite vild och stark men jag KAN vara lugn om det är det du vill. När jag sedan tittade på honom igen lade han sig ned, sträckte ut sig och somnade.

Att vi sedan åkte hem med TVÅ Puli-killar är en helt annan historia men vår känsla och intution säger oss att vi gjorde rätt val.

Valparna är fantastiska. Vi är kärleksfulla men bestämda. De har ett strikt schema vi följer (MAT/KISS/LEK/TRÄNING/VILA) och resultatet efter en vecka är att de sover lugnt hela natten, de är redan rumsrena (ett fåtal olyckor första dagarna då vi inte uppfattade deras singaler rätt). De kan nu även gå i koppel (inte perfekt men ändå).

De är otroligt följsamma och "lydiga" (ett ord jag egentligen inte gillar) men testar oss såklart. De är vilda när de busar och leker men så fort vi ger kommando på att nu är det vila/lugn och ro som gäller så följer dom det på ett sätt jag imponeras av. Hela familjen inklusive Svärmor i huset bredvid följer samma regler och gör lika (inte nafsa händer, hoppa vid hälsning osv)

Det är som att dessa killar alltid funnits här och det känns så självklart. Nog dravlat om detta. Jag har bestämt mig för att denna blogg inte ska vändas till en hund-blogg för det finns det andra forum för  men just detta ville jag berätta om för det känns så galet bra!

Här har vi honom, den "blå". Vi har döpt honom till Blue. Här är köpet klart och nu visar han sina rätta sidor (haha). Det är som att han säger "Hej då gänget, nu drar jag"! Vi hade inte ens tagit bort lappen på halsbandet...

Killen närmast kameran är Rookie, brorsan som även han fick komma hem till oss :)

Mysigt...

Nu är det snart dags att åka efter flera timmars prat och genomgångar mm.

Ska vi åka nu?

Lite bus och lek först (jag kan ha blandat ihop tiden mellan bilderna)!

Blue, med den speciella blicken... Han är absolut ingen mes, relativt skarp och otroligt stark mentalt. Han har en högre energi-nivå än bror sin men de matchar varandra perfekt!

Vilande valpar är mysiga valpar ;)

Två trötta killar som efter denna bild togs strosade in och la sig i sin fredade lya i hallen och sov gott. Flera timmar med alla tillhörande ljud i en relativt stor familj...

Nåväl, vi är lite i en valpkoma här hemma. Hemmet med tillhörande kaos är mer balanserat än på länge. Rutiner och regler mår nog alla "flockar" bra av... Ps: Igår hälsade de för första gången på nya människor. När den ena ville hoppa upp så sa tydligen husse ett lugnt litet "nej" och så satte han sig direkt och så hälsades det på ett lugnt sätt i stället.

Im in love.

//Annelie

Dela: