Ännu en blogg

Ännu en blogg: Lettlandsresa 4 - Nationalbiblioteket i Riga

Andra sidan Daugava-floden är värd ett besök, om inte annat så för vyns skull.

Där finns även nationalbiblioteket, den troligen mest ovanliga byggnaden i Riga. Jag tog ingen helbild, dem går att googla på.

Det mäktigaste där inne är utan tvekan boktornet.

Mitt i augusti var det inte mycket folk där och en del var säkert turister som ville se arkitekturen och njuta av utsikten.

De olika planen med ljusschakten i mitten påminde mig vagt om det nya statsbiblioteket i Berlin, även säkerhetsåtgärderna var ganska exakt samma.

Fast det fanns en fin skillnad mellan Lettlands nationalbibliotek och alla andra vetenskapliga bibliotek som jag någonsin har besökt.

På allra översta våningen fanns ett barnbibliotek!

Jag tog inget kort på det, det var inte så fotogeniskt i sig. Jag tyckte bara att det var en fin gest att barnen är välkomna i den typen av bibliotek (tillhör verkligen inte vanligheterna) och att de dessutom fick den finaste platsen i toppen.

Motivet på sista bilden är säkert sönderfotat men man kan ju alltid försöka sig på en beskärning.

Dagen därpå tog jag mig tillbaka till den kurländska kusten.

Fortsättning följer.

Postat 2017-08-12 16:23 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ännu en blogg: Lettlandsresa 3 - gatufoto i Riga

I början av min resa hade jag blivit försäkrad om att folk i Lettland inte skulle bry sig om att bli fotade på gatan. När jag kom till Riga märkte jag att det var en sanning med modifikation.

Somliga, som de här två på bilden ovan, bjöd på sig själva och verkade tycka det var kul att bli fotade.

Andra skrek så fort de fick syn på mig "No photo, no photo!"

Så var det exempelvis med det här gänget som inte ens märkte själva att de blev fotade. En kompis som stod mitt emot uppmärksammade dem. Men då var det för sent och ingen sprang efter mig för att få bilden raderad.

Andra brydde sig faktiskt inte alls. Tjejen med solglasögonen verkade ha koll på mig men inget uppror.

Så lite kinkiga verkar en del Rigaborna allt vara. Jag vet inte vad det beror på. Några dagar senare var jag i Lettlands tredjestörsta stad Liepaja och där fick jag verkligen inga reaktioner alls. Kanske är man i Riga bara trött på turisterna?

Eller så finns det en etnisk skillnad? I Riga är befolkningen med ryskt påbrå i majoritet, i motsats till de kurländska kuststäderna i norr. Är letterna coolare?

Det enklaste blev då att försöka vara snabb bara.

Ibland blev det tyvärr lite för snabbt. Damerna hade kul men jag var för stressad för att hålla kameran tillräckligt stilla så det blev lite skakningsoskärpa.

Marknaderna var väldigt tacksamma att fota på. Jag drog runt rätt mycket på Rigas stora saluhall med angränsande marknad. Ett helt kvarter med bara marknad, både under tak och under bar himmel! Aldrig sett någonting så stort.

Någonting som fick mig att bli riktigt varm om hjärtat var alla blommor. Det är någonting som jag saknar i Sverige, den stora variationen av trädgårdsblommor!

De såldes inte bara på marknader utan vid vilket gatuhörn som helst.

Och folk köpte.

Jag hade kunnat tillbringa en hel vecka i Riga och bara glädja mig åt att fota blomsterförsäljning.

Och även sådana som inte var till salu.

Jag hade bara två hela dagar i Riga så självklart drog jag till gamla stan, vilken tydligen Rigaborna själva inte anser är själva centrum.

Gatufoto där gick i princip ut på att fota turister.

Var någon inte turist så var turismen i alla fall hans levebröd.

Vill man fota andra miljöer så är det bara att åka några stationer med kollektivtrafiken eller ta på sig bra skor och vandra runt.

Den här bilden tog jag i ett kvarter på andra sidan floden. Trähus i den stilen var väldigt vanliga, både i Riga och i andra delar av landet där jag har varit.

Även den här bilden tog jag inom gångavstånd från Gamla stan.

Om man upplever förfallets charm som bara misär och inte heller är villig att se utvecklingen så ska man nog hålla sig till turistkvarteren eller rentav inte åka till Lettland alls. Eller kanske om tio år.

Nämnde jag redan att jag älskade blommorna?

Fortsättning följer.

Postat 2017-08-11 06:50 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Ännu en blogg: Lettlandsresa 1 - Ventspils

För drygt 10 dagar sedan bestämde jag mig ganska spontant för en resa till Lettland. Killen måste jobba, pojken semestrade åt annat håll, och då kunde jag leka att vara ung backpacker och couchsurfa. Varför inte Lettland? Lätt att komma dit med färjan från Nynäshamn och ett kvarts sekel efter självständighetsförklaringen kan det vara dags att kolla läget där.

Så en tidig morgon anlände jag i Ventspils vid Lettlands norra kust.

Min lettiska couchsurfingvärd där var ute på resa själv men jag fick låna lägenheten ändå och bli ompysslad av mamman som bor granne. Jag bytte skift med en traveller från Australien. Mamman roade sig med att klä upp tjejen med en traditionell lettisk folkdräkt.

På frågan hur folk i Lettland skulle reagera på en gatufotograf fick jag svaret att de troligen inte bryr sig. Så jag gav mig iväg till stan.

När man kommer med färjan är stora industrianläggningar i oljehamnen det första man lägger märke till. Stadskärnan däremot är som en jättestor by. Knappt något hus högre en två våningar, mest i trä, och ett väldigt vidsträckt centrum.

Just den helgen var det något idrottsevenemang i staden, med bl.a. en tävling i ghetto dance dit jag drog.

Visst, lite sitting duck-foto men det var kul att bara titta också.

Annars har Ventspils fina parker och stränder att bjuda på, samt en del skulpturer, tack vare en av landets tre oligarker som p.g.a. sin rikedom styrde rätt mycket i landet ett tag. Det var lite svårt att ta reda på huruvida de fortfarande har makt eller inte.

Men en dag i Ventspils räckte och jag åkte vidare dagen därpå. Fortsättning följer.

Postat 2017-08-07 13:58 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ännu en blogg: Får man göra reklam för ett icke-fotegeniskt resmål?

Jag tillbringade en veckas semester på Läsö i Danmark. Småskalig, icke-glamorös och fotografiskt sett valvis ingen utmaning alls eller en desto större sådan. Landskapet bjuder nämligen inte på några spektakulära överraskningar. Inte optiskt i alla fall. Däremot blåste det ibland ganska imponerande.

Det enda sättet att göra nåt på denna platta ö var då att leka med exponeringstiden.

Eller ge upp ambitionerna och hålla sig till turistfoto.

Det finns några tjusiga ställen på ön, bl.a. gårdscaféet Storhaven, en blanding av bondgård och djurpark.

De roligaste höns jag någonsin har sett! Gården är värd ett besök för alla barnfamiljer.

Jag försökte få med någon bild från varje promenad. Den här ovan tog jag på norra sidan av ön.

Tacksammare var det att fota där det fanns lite folk. I Österby hamn var det festival på gång.

Jag vet inte hur mycket som händer i denna hamn när seglarnas säsong är slut. Hela ön var full med Till salu-skilder överallt.

Till slut en fråga till alla som kan skog: Vad är det för gula klämmor?

Någon som vet?

Jag var tveksam om jag ens skulle blogga om denna vistelse eftersom det fotomässigt inte var så storslaget. Men ön är mysig (i alla fall på sommaren). Många svenska seglare verkar ha upptäckt det för längesedan. Egentligen skulle jag gärna vilja veta hur folk har det som bor där året runt. Fast troligen ungefär så som de bohuslänska kustsamhällena har det.

Postat 2017-07-16 22:26 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Ännu en blogg: Vissa fel gör man om och om...

... fast ibland är det tur!

Ett fel som t.ex. jag gör jämt är att jag glömmer ändra kamerainställningarna till någon typ av standardinställning när jag har fotat färdigt, eller åtminstone kolla de befintliga inställningarna när jag sätter igång. Till kanske 70% fotar jag i p-läge, med singel-autofocus, ISO-talet på nåt mellan 500-800 och ett steg nerbländat. Sen ändrar jag ju inställningarna ibland så klart men när det är dags nästa gång så utgår jag på nåt sätt ifrån att det är så allting är inställt, utan att dubbelkolla.

Nån som känner igen det?

I lördags var det gatufest i lilla Uddevalla. Inget fotoljus, mitt på dagen hände det inte mycket heller och jag hade kameran med snarare av vana än med avsikten att faktiskt fota.

Å så hände det nåt ändå: Två outtröttliga herrar dansade spontant till lika outtröttligt spelande musiker som jag tror var från Kurdistan. Då åkte kameran upp: Med ISO 500 och bländare på 2.8, utan att jag märkte det. I vanliga fall hade jag valt (eller låtit kameran välja i p-läge) en mindre bländare för att inte äventyra skärpan med det rörliga motivet. Så jag trodde att jag HADE en mindre bländare och slarvade med fokuseringen. Fokuset hamnade då så klart i bakgrunden, vilket inte var meningen egentligen, men det blev inte så dumt faktiskt:

Själv hade jag bara ögon för dansarna så att jag missade barnen i bakgrunden. Det gjorde inte kameran med sina felaktiga inställningarna!

I efterhand kan jag tycka att jag borde ha kommit på det själv att fota med stor bländare. Troligen hade jag inte vågat eftersom det gällde dans. Fast det var ju det enda sättet att på nåt sätt tona ner den röriga bakgrunden en smula för att framhäva huvudmotivet. Lite lägre ISO hade jag nog valt då. Det blev generösa justeringar med white- och highlights-reglaget i Lightroom sen. Fast den ursprungliga överexponeringen var inte heller så fel för de hårda skuggorna.

Vad har jag lärt mig av detta:

Var inte rädd för stor bländare även vid rörliga motiv.

Och sätt ett tejp på kameran: "Kolla alltid inställningarna och bakgrunden!"

Postat 2017-07-03 17:33 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 Nästa