I jakten på vardagslivets poesi
Ljuset återvänder...
Det märks att det håller på att vända nu. Ljuset kommer tidigare på morgnarna och en lång härlig vårvinter hägrar. För den som lever i norra Sverige och har vinter ibland så länge som 7-8 månader av året gör det stor skillnad, särskilt om man har fotografiska intressen :) På söndagsmorgonen slogs både min man och jag av den fantastiska soluppgången och vi tog tillfället i akt att göra en fotoexkursion till stranden.
Det blev framförallt bilder på piren, ett motiv som är lätt att återkomma till.
Men även annat fastnade på bild.
Och allt avslutades med lite porträttfotografering och snack med en kollega för vi var inte de enda som insett potentialen hos det här ljuset. Att fotografera kan vara rent socialt :)
Ha en fortsatt bra vecka!
/Ida
Dela:
Favorit i repris...
Det är svårt att hitta nya fräscha motiv såhär i snökylan och vintermörkret. Det blir lätt att man återvänder till gamla för att om möjligt hitta nya ljus och vinklar. Ett motiv som jag ofta återkommit till under året och kanske framförallt vintern är Bonnstan. Bonnstan är en s.k. kyrkstad här i Skellefteå, en samling hus där bönderna från byarna övernattade när de skulle besöka kyrkan vid de stora högtiderna (på den tid det var fortfarande var kyrkoplikt här i landet- ja, allt var inte bättre förr...). De är fortfarande i privat ägo och används kanske främst under de varmare delarna av året som sommarstugor och festlokaler. Jag är inte någon större hembygdsfantast som så, men gillar känslan av att gå igenom dessa mörka längor med hus som ofta ligger alldeles öde... det känns som att gå genom en kuliss, en övergiven westernstad :) Tänkte visa några bilder och ni får gärna kommentera dem.
Den första bilden en novemberbild tagen sent på kvällen och i dimma. Den är kanske lite väl mörk- har inte lyckats att ljusa upp den ännu- men jag gillar själv den lite spöklika stämningen.
Här har den första decembersnön fallit.Himlen var gråvit och tråkig, men det löstes med konvertering till svartvitt. Gillar själv särskilt bild nummer 2 och att man ser att frosten lagt sig på timret.
Igår var jag ute igen och fotade Bonnstan igen, tidigt på morgonen innan jobbet och i blått ljus för en gångs skull. Det kändes roligare att behålla färgen denna gång, även om den första bilden säkert skulle kunna göra sig bra i svartvitt också.
Bonnstan är ett populärt promenadstråk och vandrare fastnar gärna på bild. Gillar skuggan, men insåg till min besvikelse efteråt att jag kapat toppen på granen.
Här okapad topp, men ingen vandrare...
Här har jag återvänt till hörnan där jag tog novemberbilden. Att jag valde att ta bilden genom denna djungel av hängbjörk är för att jag tycker att det är så fint med isdropparna på grenarna och hur de glänser i lampskenet. Vet inte om jag riktigt lyckades fånga detta eller om bilden mest blev rörig.
Nu var det slut för denna gång, men fler bilder på Bonnstan lär det väl bli även om jag kommer att anstränga mig för att hitta nya spännande motiv.
Ha det bra!
/Ida
Dela:
"När man längtar till Paris"...
som Iggesundsgänget en gång sjöng. Ibland är det svårt att se skönheten på sin egen bakgård...
Precis som att det är svårt att se skogen för alla träd...
Men så när man har gjort något annat en stund...
... tagit ett varv eller två i skidspåret t.ex., så kanske man plötsligt inser att det trots allt är ganska fint här med.
/Ida
Dela:
Partner in crime
Nyårsafton firades lugnt och stillsamt med tanke på kommande jour nyårsdagen. Min man föreslog att vi som ett gemensamt fotoprojekt skulle fotografera nyårsraketer och vi googlade fram både ett allmänt fyrverkeri på Parkbron centralt i stan och några tips på hur man bäst skulle gå tillväga med exponeringen. Varmt påbyltade med kläder och lite i sista minuten som vanligt vandrade vi iväg med kamerorna på stativ med inställningarna klara: f/11, 1 sekund och ISO 100. Tack vare en snäll fotograf på platsen vi valt ut ändrades tiden så småningom till 10 sekunder, vilket vi upplevde förbättrade bilderna betydligt. Min man, entusiasten, riggade snabbt sin kamera och fick flera fina bilder på raketerna och den upplysta staden som han senare postat på lokaltidningen Norrans hemsida. Undertecknad, som hade ett något svalare intresse av projektet, hade fullt sjå att få till tekniken (det tog t.ex. ett tag innan jag insåg att polfiltret på linsen kanske inte var någon höjdare) och en juste komposition över staden och fick bara några enstaka acceptabla bilder, framförallt med stark inzoomning på fyrverkerierna. Där ser man vad intresse för objektet gör för bilden... men int ä ja bitter, närå...som amatör är man ju van vid att bilderna oftast inte blir bättre än good enough. Kändes ändå kul att prova något som jag inte behärskade. Har flera tankar på hur man skulle kunna göra annorlunda nästa gång. Kul också att fotografera ihop med någon och utbyta tankar om teknik! Det får vi bestämt göra om.
Fick i allafall mitt lystmäte av porträttfotografering under kvällen och med tanke på att jag önskat mer av den varan så kändes det som en bra början på det nya året. Här nedan min man igen som snällt ställer upp som modell. Har gjort en enkel konvertering till svartvitt och så lite gradient map på det. Konvertering till svartvitt är verkligen något jag skulle vilja bli bättre på...ett projekt till för det kommande året.
God fortsättning!
/ Ida
Dela:
