BEE THALIN
Tanzania och Zanzibar - En reseberättelse - Dag 5-7
Så var det då slut på safarin, snyft!! Det här är något jag verkligen kan rekommendera! Helt fantastiskt!
Safarin är slut men nu vänder vi kosan mot Zanzibar för att slipa på solbrännan och få sand mellan tårna ;)
Vårt flyg gick inte förrän vid lunchtid så vi hade en förmiddag på oss att ta farväl av Tanzania, handla lite souvenirer och äta lunch.
Det blev en del fotograferande från bilen i farten så bilderna är väl inte super. Men samtidigt ville jag dokumentera hur det ser ut.
OBS! För att se hela bilden, klicka på den!
Denna röda jord!!
Efter en kort flygtur så har vi nu landet på Zanzibar.
När vi landat så blev det anstormning mot våra väskor! De var väl minst tre på varje väska. Det började redan på Kilimanjaros flygplats. De lyfte ner väskorna från bilen och fram till disken, en sträcka på ca 2 meter och gick sedan efter oss och höll fram händerna. När vi inte förstod slet de tag i våra armar och sa att vi var tvungna att ge dricks. Likadant var det på flygplatsen på Zanzibar. De fullkomligt slet väskorna ur händerna på oss. Men se då hade de inte räknat med Mille som minsann tänkte bära sin väska själv!! JAG BÄR SJÄLV! sa hon med mord i blicken!!
Väl utanför blev vi upphämtade på flygplatsen och körd tvärs över ön till Paje Village där vårt hotell Arabian Nights låg. Resan tog ca 1 timme.
Hotellet var helt ok tyckte Ewa och jag medan Mille inte var lika nöjd utan tyckte vi skulle byta till Arabian Nights Annex. Så efter några nätter på Arabian Nights så bytte vi till Annexet.
Här var det ebb och flod. Mellan ungefär 06-12 så var det flod och sedan försvann vattnet. När vattnet försvann så gav sig byborna ut till revet antingen med båt eller gående. Väl därute så satte de sig ner vid sina planeringar. De planterade tång som de bl.a. sålde till Japan.
En dag tog vi våra kameror och gick ut för att fotografera dem.
Det var en mamma och två döttrar som tittade väldigt misstänksamt på oss, framför allt mamman.
Innan vi fotograferade dem så gick vi fram för att be om lov. Flickorna sa att det var ok och för att visa vår goda vilja så gav vi dom en 5000-shillingsedel. Ojojojoj, vilken reaktion! De fullkomligt skrek och gestikulerade till deras mamma och ropade något till henne. Hon hade suttit med ryggen mot oss och inte verkar så glad över att vi var där. Men nu blev det annat ljud i skällan! Hon sken upp och såg väldigt glad ut. Efter en liten stund kom hon fram till oss.
Stranden vid Paje Village är en stoor, låång strand med finkornig vit sand. Här var det inte direkt trängsel.
Paje Beach är Kite-seglarnas paradis! Helt perfekt för dom! Långgrunt, bra med vind som hela tiden kom från samma håll. Inga överraskningar här inte, bra framför allt för nybörjarna ;) Vi hade många goda skratt på nybörjarnas bekostnad. Tur att de inte märkte något. De var ju fullt upptagna med att ramla, hahahaha! Dessutom hamnade de längre och längre bort från sina tränare - och fort gick det också! De berättade att det tog ungefär 5 dagar innan man lärt sig! Attans! Det hade varit superkul att pröva men jag kan ju inte ens stå på en surfingbräda utan att ramla!
Så här ser det ut när dom som kan sin sak!
Ibland gick det sämre
Ibland gick det inte alls
Det var supkul att fotografera kitarna! Det gällde bara att vara försiktig med kameran så att det inte kom in sand eftersom det blåste så mycket. Det bästa var att stå i vattnet.
Det var väldigt skönt att bara sola och bada och läsa böcker och inte göra något. Några dagar, sedan blev det lite långtråkigt så nu var det dags att göra något annat. Så nästa dag åkte vi och hälsade på ett gäng apor.
Fortsättning följer...
Dela:
Tanzania och Zanzibar - En reseberättelse - Dag 4, em/2
Lunchstället vi var på var en mycket vacker rastplats.
På väg därifrån såg vi en Antilop-bebis som bara var ca 20 minuter gammal (fortfarande blöt) och redan uppe på fötterna. Strax efter jag tog kortet så sprang den lille runt sin mamma för att testa sina ben. Mamman går iväg när hon ska föda och sedan går hon tillbaka till gruppen igen så fort hon fött. Så då gäller det ju för den lille att kunna hänga med tillbaka till gruppen.
Så här ser Kori Bustard-hannen ut när han går och visar upp sig för en hona. Det är den tyngsta fågeln som kan flyga, medelvikt ca 14 kg.
Eftersom vi är i kratern så kommer lite mer djur….
Nu är det dags att lämna kratern. Man kan skönja vägen i bakgrunden.
Som tur var så kör Fredy väldigt lugnt och säkert och som grädde på moset så är vägen enkelriktad 
)) Inga läbbiga möten här inte, hihi
Tyärr så filmade jag istället för fota när det var som brantast så det syns inte hur brant det verkligen var. Filmen blev dock väldigt skakig och suddig så den fick hamna i papperskorgen. Jag får nog hålla mig till foton istället för film i fortsättningen;)
Det var skönt när vi var uppe Stigningen var drygt 600 meter vilket kändes.
Så var vi framme vid Ngorongoro Serena Lodge där vi ska sova en natt.
Ytterligare ett läckert ställe! Här fick vi två rum i anslutning till varandra. Mille i ett rum och Ewa och jag i rummet bredvid – med en dörr emellan så att vi kunde gå emellan rummen. Tyvärr så luktade det bensin i Milles rum så hon kunde inte vara där. Men hon fick ett nytt rum så det var inga problem.
Lodgen låg inbyggd i berget och överallt var det sten. Rummen hade en fin stenbalkong med en fantastisk utsikt över kratern. Det kändes verkligen att vi var uppe på lite högre höjd nu för här var det lite kyligare. Lite här och var fanns det eldstäder. Det här stället var lite större än de tidigare vi varit på. Vid middagen bad vi att vår guide Fredy skulle få sitta med oss vid bordet. Det var inte helt självklart, men servitrisen skulle kolla med chefen vilket han gjorde och kom sedan tillbaka och sa att det var ok.
Fortsättning följer…
Dela:
Tanzania och Zanzibar - En reseberättelse - Dag 4, em
Så kom vi då till Ngorongoro-kratern. Kraterkanten ligger cirka 2 300 meter över havet och själva kratern ligger 600 meter längre ner och omfattar en yta av 260 km². Kraterns branta väggar utgör inte något svårt hinder för djur som vill ut eller in. Gnuer, zebror, bufflar och elefanter vandrar ibland ut ur kratern, men de återvänder vanligtvis till de permanenta vattnen och det fina betet i kratern.
Superläckert med alla dessa djur överallt! Ytterligare en plats olik de andra ställena.
Förenade mor och dotter
Gnuer är ju inga gulliga djur direkt. Jag försökte få bilder där man ser ögonen, men det gick inte. Dessa fulingar är en delikatess på lejonmeny, isch!
Zebror fanns det i massor.
Det är inte bara Zebror och Gnuer utan även fåglar i kratern
Liksom elefanter och Vårtsvin. Vi såg också en svart noshörning men den var för långt bort för att få på bild
Det är ju lite gulligt med rumpor....
Vilket man inte kan säga om resten...
På väg till sen lunch så kom vi till ett område där det inte var några djur. Kändes konstigt.
I Ngorongonoro-kratern fanns det två lunchställen där man kunde gå ut. Alla turister hade tydligen bestämt sig för att äta lunch på samma ställe och vid samma tidpunkt för här var det massor av jeepar.
Jag förstår att man valt det här stället för det var idealiskt.
Nu var det gott att få något i magen och få sträcka på benen. När jag gick ur jeepen och gick mot vattnet så kände jag helt plötsligt hur det ven runt huvudet! En stor örn störtdök ner mot mig och min macka!
Här var det inte snack om småskator som hoppade runt utan stooora rovfåglar!
Glada
Åhh vad jag hade önskat vi hade mer tid! De här fåglarna hade jag kunnat fota massor av bilder på. Men nu var vi bara här för att äta vår lunch.
Fortsättning följer...
Dela:
Tanzania och Zanzibar - En reseberättelse - Dag 4, fm
Redan när jag gick och la mig på kvällen så var det ett fasligt liv på babianerna. Vid ett tillfälle dunsade det ner på mitt tälttak. Hoppsan, det måste ha varit en babian! Sedan framåt natten så hörde jag hur det var tunga djur som gick utanför, Hjälp, tänk om det var en buffel, och tänk om han går rakt in i tältet där jag låg? Hualigen! Det var faktiskt lite svårt att sova. Det var även andra djur som gick utanför. Undrar vad det var! Tänk om jag hade vågat öppnat och tittat ut... Men eftersom de sa att man inte fick öppna så gjorde jag ju naturligtvis inte det ;)
Fick höra av vakten att det hade varit både Hyena och bufflar i campen. Tur att jag inte tittade ut!!!
Efter frukosten bar det iväg ut på game igen. När vi gick till jeepen kom det några bufflar gående en bit ifrån - nära faktiskt - och Mille ville naturligtvis fota. Dom blängde på oss ilsket och såg verkligen inte snälla ut. När Mille tog ett steg fram mot buffeln så tog genast buffeln ett steg mot henne. Fredy berättade att bufflar var de djur man var mest rädda för här och de mest farliga djuren. Han berättade att bufflarna till naturen var aggressiva till skillnad mot exvis elefanten som kan gå till anfall om han blir hotad eller känner sig trängd eller så, medan buffeln kan anfalla utan anledning.
Tacka vet jag giraffer!
Helt plötsligt dyker det upp ett gäng Svartryggade Shakaler. De kom gående mot jeepen och såg så nyfikna ut att Mille frågade om hon fick gå ut, och det fick hon! Hon satte sig på huk bredvid bilen och då kom de fram mot henne!
De betedde sig ungefär som nyfikna rävungar ;)
Överallt vi åkte var det vackert! Dessa underbara träd!
Vi åkte till ett stenparti där det brukade vara lejon och mycket riktigt, där låg det en lejonhona.
Efter en stund kom det en till.
Efter en stund så lämnade vi de två sömntutorna och åkte vidare.
Överallt träffade vi på djur. Helt fantastiskt!
Helt plötsligt fick vi se ett gäng jeepar och förstod då att det var antingen lejon, leopard eller cheeta och mycket riktigt, det var en lejonhanne som låg och åt på en zebra. En bit ifrån låg det några lejonhonor. Lejonhonorna är de som slår bytet och sedan är det lejonhannen som börjar äta först. Fredy berättade att anledningen till att hannen äter före honorna är att honorna behöver vila först innan de kan äta.
Nu var det dags att bege sig ner till Ngorongoro-kratern!
Fortsättning följer...
Dela:
Tanzania och Zanzibar - En reseberättelse - Dag 3, fm
Jag glömde förresten berätta om gårdagskvällen: Vi tog en kvällstur och området vi åkte i var invaderat av Tse-Tse-flugor! Fruktansvärt! Jag avskyr verkligen bromsar och det visade sig att Tse-Tse-flugor är våra “vanliga” bromsar! De ser i alla fall ut så och de betedde sig likadant! Så fort vi stannade jeepen så hade vi hur många Tse-Tse-flugor som helst som bet så fort de kom åt. Det var ett fasligt fäktande med armar och svordomar så till slut ville vi inte ens stanna någonstans. Hualigen! Tänk om det hade varit så på hela safarin! Då hade jag fått panik! Men som tur var så råkade vi inte ut för det någon mer gång. Enligt vår guide Fredy så berodde det på att det inte fanns några djur i det området.
Första natten var det tyst, inte så mycket ljud som jag trodde. Fast ändå en härlig känsla.
Utanför mitt tält så dök den här vackra fågeln upp.
En liten bit bort stod det en Dik Dik.
Efter en god frukost med mycket trevlig personal. Här kallade de vår storasyster för Dada vilket vi först inte förstod. Dom kanske trodde hon hette så men sedan berättade de att i Tanzania så tilltalade man alltid storasyster för Dada och de andra syskonen vid deras egna namn. Så hädanefter blev hon alltid kallad för Dada var vi än kom. Ewa och jag blev som alltid väldigt uppmärksammade eftersom vi är tvillingar. De blev alltid så glada när de såg oss och en del kom fram och tackade och tog i hand. Det betyder nämligen lycka att få träffa tvillingar, precis likadant var det i Thailand. Väldigt kul!
När vi ätit frukost så åkte vi på ny game. Otroligt vacker morgon!
Bufflarna såg verkligen aggressiva ut. 
Mer fåglar..
Tur för mig så bestämde sig den lilla fågeln att visa upp sig från sin bästa sida..
Lite senare så mötte vi fler giraffer. Två hannar stod och fajtades lite längre bort så vi åkte närmare.
Fortsättning följer…
Dela:
