befintligt ljus

Ny framkallat 110627 del 2

Dela:

Ny framkallat 110627 del 1

Dela:

Substans

Dela:

Landskap och natur

Dela:

Vem gillar Ansel Adams

Vad är det med Ansel Adams som får  så många att gå i spinn, det undrar jag verkligen. Kom hem från Berlin med ett kraftigt utökat fotobibliotek och ett av guldkornen var Lee Friedlanders tolkning av, arkitekten bakom Centralpark i New York, parker Frederick Law Olmsted, "Frederick Law Olmsted Landscapes". På kull började jag söka Lee Friedlander  här på FS och fan en blogg som där det uttrycktes ett starkt ogillande av hans tolkning av Olmsteds landskap. I Lee Friedlander bilder fins en rå skönhet, där det verkliga landskapet får tala, till skillnad Adams sönder komponerade landskap där perfektionen och det estetiska effektsökeriet har omvandlat lanskapet till hötorgskonst. I Frielanders landskap känner jag mig hemma, det är bekant för mig, på miner mig om promenaden igenom Lillsjöparken på väg till arbetet eller mina strövtåg i Tyresta nationalpark. Men inför Adams perfektion ser jag inte den storhet jag har upplevt under mina vandringar i  Sarkes  och andra storslagna landskap, jag ser ett landskap som är tillrättalagt i sin perfekta grå skala. Friedlanders bilder är inte tillrättalagda inte vackra enligt Adams norm, de är äkta. Redan omslagsbilden slår an tonnen med ryggen mot stammen av ett stort fristående lövträd, har han fångat grenverkets storhet med en ren exponering av skuggan och i cirkeln av kronas låter han betraktaren känna trädets svalkande skugga samtidig som jag anar middags hettan i det utfrätta lanskapet utanför kronas cirkel. 

Lillsjöparken i Bromma 

Jag tackar Friedlander för att han tidigt revolterade mot den effekt sökande perfektion som tyvärr råder bland många Amerikanska fotografer. Utan den revolten hade han aldrig gjort dessa bilder där höst solens lek bland träd och buskar och låtit mig betrakta dessa parker som de är. 

Här fins exempel på Lee Frielanders bilder

Dela: