Bildvila

Om bilder, skrivande, läkande och kontakt med omvärlden.

Allt beror på vingar

För några veckor sedan skulle jag ha ett antal vänner över. Flera av dem har aldrig träffats. Några känner jag väl sedan många år. Andra är nyare bekantskaper. Som t ex I. Vi träffades första gången på en fest hos en gemensam vän till oss. Nästa gången jag träffade henne var på hennes vernissage, där jag också köpte en tavla. I övrigt har vår vänskap utvecklats på FB. Ibland har detta medie en fantastisk förmåga att bidra till social utveckling. Hur som helst. Några dagar före min lilla tillställning såg jag att I lagt ut en bild på FB och la märke till hennes kommentar. "Kom att tänka på Anneli", stod där. Det var ett foto på träänglar. Hm, så rart av henne, tänkte jag. Sen tänkte jag att det var lustigt att just den kvällen skulle jag till en annan vän som också var bjuden hem till mig den helgen. Vi kan kalla henne T. I och T känner inte varandra. De visste ingenting om att de skulle båda hem till mig heller. Anledningen att jag skulle hem till T den här kvällen var att jag tackat ja till en Änglameditation. Jag har aldrig varit på en sån. Inte hade jag berättat om det heller. Jag log och tänkte att det var ett speciellt sammanträffande jag skulle inviga dem båda i på festen. Under dagen poppade ett citat upp i tankarna. Av olika skäl, men det hängde väl ihop med bilden I lagt ut. "Allt beror på vingar". Så heter en diktsamilng som jag tycker mycket om, av Niklas Törnlund. Jag la ut citatet i min logg på FB. Han har så rätt i det där, tänkte jag. Vi kommer ingenstans utan vingar. Utan vår flygförmåga blir vi begränsade i vårt handlingsutrymme. Och utan rymd att flyga i blir vi sittandes i bur och där glömmer vi hur man gör... Det är på nåt sätt kärnan i själva livet som kommer till tals i de där orden.

Så blev det fredag och mina vänner kom. Vi åt, drack vin och pratade. Jag berättade om det där med bilden på träänglarna. Det där med meditationen. Det där med citatet.

"Mmm, det är inte allt", sa I. "När jag läste det där citatet tänkte jag att, ja... det var ju det. Jag tror att du ska öppna din present nu, Anneli."

Jag blev nyfiken. Hon hade köpt den där för en tid sedan sa hon. Jag blev ganska häpen. Och tårögd. Vi känner ju knappt varandra. "Det stod ditt namn på den", sa hon och log....