Bildvila

Gamla själar

"Mamma, vad var det vi gjorde i det där huset där uppe?"

Vi går på stan. Min dotter pekar upp i ett bankhus. Vi har aldrig varit där tillsammans och nu var det länge sedan hon frågade, men hon har gjort det förr. Första gången var hon tre tror jag.

"Du har aldrig varit där, gumman."

"Jo, men det var ju med mormor!"

"Du har aldrig träffat mormor, vet du väl. Hon dog för länge sedan."

Hon tystnar tvekande, för det vet hon ju.

"Men vi var ju där och gjorde nåt."

"Hur vet du det?"

Jag har varit på andra våning i den där banken några gånger i samband med att det dök upp en obehaglig nyhet flera år efter att min mamma dött. det damp ner ett kontobesked i brevlådan om ett av mammas konton. Och där skedde transaktioner. Det visade sig att advokaten som hade hand om bouppteckningen flyttat över pengar till sitt eget konto och alltjämnt höll mammas konta levande. Alltihop var både bisarrt och obehagligt. Jag drog igång polisanmälningar och sprang in och ut på den där banken i ärendet tills alla konto var helt avslutade. Men då var min dotter inte född.

Första gången hon frågade om vad hon gjort i det där huset blev jag lika överraskad. Hon sa att hon varit där med mormor då också. Efter hand tystnade frågorna, men nu har något väckt upp dem igen.

Man behöver inte kunna förklara allting. Vissa aspekter i livet får man bara acceptera. Och jag är glad att hon känner så starka band till sin mormor som hon aldrig hann träffa.

"Jag saknar mormor, mamma",  säger hon ibland. Det gör hon säkert. Jag också.

Dela: