Bildvila

In Mind

Hur kommer det sig att ett våra grundantaganden kring oss levande varelser är att djuren inte har ett medvetande? I alla fall har den idén varit den mest förekommande inom vetenskapen, tills för inte så länge sedan, när olika former av vårt relativt begränsade sätt att utveckla kunskap om oss själva och vår omvärld, tog några skutt framåt. I National Geographics tredje nummer 2008, finns en lång artikel med härliga porträtt av olika personligheter från djurlivet.

Papegojan Alex som inte bara har en förmåga att imitera, utan i dialog visar sin kreativitet för att hitta nya uttryck för sina smakupplevelser. Han kallar äpplen för "ban-erry", innan han lär sig ordet äpple. Och han FÖRKLARAR att det beror på att det smakar som en blandning av banan och körsbär. Fantastiskt! Men jag blir inte förvånad. Det som förvånar mig är att det tagit så lång tid för oss att inse. Bordercollin Betsy fixar att para ihop bilder foto med de verkliga objekten.

Här hemma har vi två hundar. Det var en dyr historia. Inte för det att de har långa stamtavlor. Snarare breda. Vi brukar kalla dem Rondellhundar, när någon frågar vad det är för sort. De är syskon, vilket inte vare sig syns eller märks i deras personligheter. Morris och Dinah, efter Jim Morrison och Dinah Washington. Dyrt blev det därför att de tuggat sönder allt, nästan från elsystemet i bilen till Prästostar på frukostbordet. Han får skulden för allt. Eftersom han är glupskast, hanne och låter mest. Är på fel plats, vid fel tidpunkt. Eller, nej, det var så. Tills vi kom på att det är han som är mest lojal och hon som är slugast om nu detta behöver innebära en motsägelse.

Häromdagen blev det ännu ett utlägg. De gnagde på var sitt märgben och Morris lyckades kränga till sitt så att det rundade hörntänderna. Och fastnade som en slags inverterad munkorg!

Det gick inte att ta loss och han började efter en stund få smått panik. Fyrtio kilo hund är svårt att hålla still, ska jag säga och vi bestämde oss för att åka till veterinären. I samma stund vi reslout gick ut i hallen för att hämta koppel och kläder fick HON en slags panikattack! Han lugnade ner sig men hon blev som tokig, darrade och pep och visade helt tydligt sin ängslighet.

Det blev dyrt och bökigt eftersom veterinären inte lyckades med sina egna verktyg, fick fixa fram en bultsax från en mekanisk verkstad, Morris vägrade underkasta sig narkos och tiden gick ...

När vi kom hem var Dinah överlycklig och totalt upptagen av: Hans mun! Hon undersökte noga och länge. Jag är säker på att hon förstod att det kunde gått helt galet!

Dela: