Bildvila

Märkliga sammanträffanden

Jag för anteckningar i små böcker med bruna läderpärmar. Eller andra färger också för den delen. Det har jag gjort sedan jag började ta skrivandet på allvar. Spridda tankar, något jag läser om och vill lägga på minnet. En observation, korta textpassager som rinner ner genom pennan. En intressant miljöbild. Eller en längre idé till en roman eller novell. Dikter. Och så vidare.

Ur en av dessa anteckningsböcker trillade ett utrivet blad för ett tag sedan. När jag såg bladet kände jag igen det som en sida ur en instruktionsbok för min kamera. Jag hade skrivit ner en text på baksidan. Jag minns tillfället, eftersom jag befann mig i passagerarsätet under en bilfärd och plötsligt fick en text i skallen som jag behövde skriva ner. Så är det ofta, men det är sällan jag river ur blad ur instruktionsböcker.

När jag läste texten nu, inser jag att jag skulle kunna ha skrivit den helt nyligen, eftrsom den behandlar ett tema som varit aktuellt i mitt liv på senaste tid. Men inte då. När jag skrev den. Jag kan inte förstå hur jag kunde veta något om det jag skrivit om. Eller ja, på ett sätt eftersom den tar sin utgångspunkt i en spådom jag fick som ung, precis efter att min mamma dött. Jag förstod inte kärnan i den där spådomen, och senare som vuxen förkastade jag allt som trams. Men tydligen inte helt eftersom jag skrev som jag gjorde då för flera år sedan. Om något som sedan skulle visa sig ha relevans i den konkreta verkligheten.

Medvetandet gör kullerbyttor. För det känns som att jag - genom ett slags flödesskrivande - som ibland infinner sig, får kontakt med delar där som jag inte med mitt vanliga rationella tänkande vet att jag vet, så att säga. Jag tror inte att det på något sätt ligger utanför ramen för vad som förr eller senare kan förstås som helt naturligt. Men jag finner det märkligt hur händelser som binder ihop det förflutna och nuet med en slags framtid, ibland verkar sammanfalla och förmedla en slags ... kod?

Hur kunde jag veta då när jag skrev? Och efter alla dessa år i den där gamla anteckningsboken - varför ramlar det där bladet ut nu? Och vad - om nåt - vill det säga?

Jag får inga svar på det där. Men på något sätt blir tillvaron mer begriplig, ju märkligare den ter sig.

Dela:

Nya kapitel

"Hur gick det med din roman, Anneli?"

Jag fick frågan för en tid sedan på en författarträff med gamla skrivarkollegor från tiden på LUFS (Lunds universitets författarskola). De menade mitt examensarbete. Ett tungt arbete - på mer än en nivå - som inget förlag ansåg var tillräckligt kommersiellt om än språkligt begåvat, tror jag någon uttryckte det...

"Nej, jag har tänkt om. Det är ingen roman egentligen. Jag tror att det möjligen går att göra om till dramatik", svarade jag.

Men nu har det börjat klarna. Det finns helt klart en viktig, samhällsmässigt sätt, berättelse om en verklighet som få har inblick i. Och det fanns helt klart en sån berättarambition när jag började, men sedan blev jag hög på språkliga experiment och fokus flyttades från innehåll till form, vilket naturligtvis handlade om min skrivklåda och ingenting annat. Nu har jag trillat ner på jorden igen. Och plötsligt tror jag mig ha hittat en annan ingång i den där 350 sidor långa berättelsen som trots allt kan få bygget att bli en traditionellt berättad historia. Jag är glad för det. Jag är glad för hur tiden gör det möjligt att se saker ur nya perspektiv. Jag är glad att få tillgång till prosaskrivandet igen, vilket inte varit möjligt under lång tid. Jag ska ge den där berättelsen en ny röst. Stryka ner, skiva om, skriva nya kapitel. Och det får ta tid...

Och tack, Anna, för att du satte fart på den slumrande processen igen :)))

/Anneli

Dela:

Before the party :)))

Gårdsfest i gamla stan - före:

Det blir Woodstock-känsla  i liiiitet format.

Härlig midsommar på er!

Dela:

Spelglädje

Lite inspiration:

Men.. dessa bilder är inte riktigt i överensstämmelse med låtarna högst på Spotifylistan (hos mig)  just nu. Som:

Louise Hoffsten - Nice doin´business.

Lady Antebellum - Need you now.

David Urwitz - Vill du ingenting kommer ingenting att ske.

Agnes - Release me.

Peter Gabrial - Solsbury Hill.

P!nk - Who knew.

Dela:

Fotomöte

Igår hade jag en härlig kamerastund med en vän som sa sig vara ovän med kameran.

"Men inte med mig väl?" sa jag.  Nä, det var hon ju inte. Bilder och relationer hänger ihop, tänker jag.

"Då så!"

Här är ett litet urval :))

Tack för förtroendet, Eva !

/Anneli

Dela: