Bildvila

Jag har en nyckel

För en tid sedan var jag på vernissage. Ett antal konstnärer gjorde en samlingsutställning på temat Hemligheter. Väldigt spännande krationer. Tavlor, installationer, hemliga rum man fick söka sig igenom med ficklampa. Där inne fanns lådor med rubriker som: ondskefulla, avskyvärda, rasande hemligheter. Eller den allra innersta önskan, Hemligheter för världen osv. Det fanns block och penna. Man kunde skriva ner sina hemligheter och lägga dem i en låda. Jag gjorde det. Två stycken. En handlade om något jag ville göra mig av med. En annan något jag vill dra till mig.

En tavla talade till mig. En tavla i blandteknik. Ett handtryckt grafiskt blad av Lena Lindén. Det jag såg var en nyckel i koppar som låg mitt i trycket. Tavlan hette Min hemlighet. Nycklen låg där och bakom den var en tom yta efter dess form. Men den ligger inte i den ytan. Den ligger snett. Passar perfekt men har inte hittat rätt läge. Precis där jag är, tänkte jag och köpte den.

Idag hämtade jag den. De senaste dagarna har för mig handlat väldigt mycket om att förstå att jag är väldigt otålig. Att jag hela tiden vill så mycket på bekostnad av min energi ibland. Det har handlat om en insikt som kommer i små meddelande hela tiden från olika håll - vänta in, stanna upp, ha tillit. När jag packade upp tavlan såg jag att det infällt i trycket ligger skrivna meddelande. Dem såg jag inte på utställningen. Där står: "Vad gör mig...  arg, ledsen, förtvivlad, irriterad ibland och i nästa ögonblick överlycklig, stolt och nöjd - med ett oändligttttttt stort tålamod... Vill du veta min hemlighet?"

Som sagt, det poppar upp hela tiden. Men jag har nyckeln. Den passar perfekt. Den är bara inte i rätt läge.

//Me

Dela: