Johan Myhrers blogg

Försommarkänsla

Trots en ihållande och kraftig SV-vind kändes värmen behaglig idag. I bilen på väg från jobbet blev det så varmt att jag fick veva ner rutan. Jag promenerade till en dunge vid Triberga efter jobbet, ängarna har börjat prydas av orkidéer och i luften seglar svalor. Bland citronfjärilar fladdrade en vacker aurorafjäril medan björkarnas skirt gröna kronor böjde sig för vinden. Dungens läsida bjöd till vila med rödstjärt och grå flugsnappare som sällskap. Vägen tillbaka till bilen var inte fullt så behaglig, bitvis försökte vinden få mig ur balans.

Väl hemma väntade gräsklipparen att få köra med mig lite, gräset växer så det knakar nu! Men vad gör det när tornseglaren ilar i luften ovanför? Det är ju den här tiden jag väntat på sen vintern gjorde sitt intåg förra året...

Dela:

"Snappet" från Afrika

Även om vi gärna vill se lövsångaren som en svensk fågel så får vi nog snällt inse att den faktiskt hör hemma i Afrika. Detta trots att den är en av våra vanligaste fågelarter. Kunde vi erbjuda den och många andra fåglar tillgång på insekter året runt så kanske läget skulle vara ett annat. Hur som så börjar de anlända i mängder nu, våra gäster från tropiska breddgrader. Hit kommer de för att häcka och föda upp sina ungar, när födotillgången för dessa insektsätare är som störst här.

Jag tog den vanliga promenaden till "min" dunge, idag med vetskapen att det förmodligen kunde vara gott om fåglar. Väl framme möttes jag av en ljudkuliss som verkligen fick mig att dra på smilbanden, det "snappade" i buskarna! Ljudet av näbbar som tog små insekter när ett 50-tal lövsångare hoppade och fladdrade runt i buskar och träd. Flera svartvita flugsnappare, grå flugsnappare, rödstjärtar och ärtsångare likaså. En tornseglare flög bland ladu- och hussvalor över mitt huvud. Jag blev stående länge på samma ställe och efter en dryg timme fick jag lov att försiktigt sätta mig ner i gräset. Genom dungen strilade kvällssolen in i en slånbuske och jag fastnade bokstavligen i en ljusstrimma. Tiden försvann...

Dela:

Bandit i buskarna!

En ny favoritplats är ett buskage nära alvaret, drygt fem minuters promenad hemifrån. förutom massor av trastar brukar där hoppa gransångare och rödhakar. När jag idag kom fram till det första videsnåret vid platsen hoppade en fågel upp till toppen för att spana in mig. När jag lyft kikaren möttes jag av en liten fågel med svart banditmask mot ett i övrigt ljust ansikte. En pungmes! Den hoppade runt i busken en bra stund och lockade ibland med sitt vassa "tsiiii". Efter en stund hade den snappat insekterna på videts blommor och flög norrut en bit. Efter drygt 1,5 timme tackade jag för mötet och gick huttrande hemåt, det hade visst blivit kallt under tiden.

Dela:

Paus i förberedelsen

Förberedelserna inför galleri FÅKus öppning i maj går framåt. Det finns alltid något att greja med. Golv ska borstas, saker ska flyttas, murgrönan hållas undan från väggarna och all möjlig annan planering av trädgården och galleriets olika utrymmen. Då och då får man dock ta en paus, ibland bestämmer skuggorna på himlen över trädgården när pausen ska infalla. En oväntad gäst som spanade ner över mig idag var en vacker röd glada. Dess smäckra siluett med den typiska skarpt kluvna stjärten hängde över trädgården i några minuter innan den försvann bakom taken i söder.

Mer högljudda besökare var de två gråhägrar som med tunga gungande vingslag drog mot söder. De försvann också bakom hustaken men deras skränande hördes ytterligare en stund från sydväst.

Dela:

Naturens under

När jag var liten slukade jag böcker om natur och jag har en ansenlig samling idag. Några har kommit bort "på vägen" och ligger antagligen i lådor uppe i Hälsingland efter ett antal flyttar. Jag kom att tänka på en bok jag tyckte mycket om som barn och som jag faktiskt gärna skulle bläddra i nu, Naturens under. I boken beskrevs fantastiska djur från hela världen och deras ofta mystiska egenskaper.

Anledningen att jag kom tänka på boken är att jag idag insåg att jag dagligen möter just naturens under, och jag njuter varje sekund av det. Därför går jag oftast mina promenader själv, jag är hopplöst långsam att umgås med ute i naturen. Inte alla har tålamod att vänta medan jag sitter och väntar på att gransångaren ska hoppa till rätt gren, att humlan ska komma till rätt blomma eller att jag ska hitta den där paddan som kväker någonstans inom en radie av 200 meter. Det kräver oftast sina timmar ute. Nej, naturen njuter jag helst av på egen hand, utan sällskap av människor.

Dagens möte med naturens under började med något så sällsamt som en yrvaken dagsovare, en nordisk fladdermus jagade runt på gården. I fullt dagsljus är det fortfarande en utmaning att få till en hygglig bild på dessa varelser. Vändningarna är blixtsnabba och man riktigt känner hur besvärade dessa djur är av att behöva jaga dagtid, men nöden har ingen lag när man är hungrig.

Nästa märkliga möte blev av det akvatiska slaget. En bit ut på alvaret i ett traktorspår blev det fullständig panik när jag kom klivande. Tre småspiggar gjorde sitt bästa för att gömma sig i det vattenfyllda spåret. Hur de lyckades hamna där från början tror jag inte de hade koll på.

Det är väl känt att humlan kan flyga, trots att det egentligen inte borde gå. Humlan själv är så klart inte medveten om problemet, så hon flyger ändå. Sälgens kvistar börjar fyllas av gula härliga "kissar" och därmed är bordet dukat för hårt arbetande humledrottningar. Snart är väl arbetarna stora nog att flyga ut och jobba...

Dela: