Johan Myhrers blogg

"We come in peace"

Ibland får man stifta bekantskap med nya saker bara genom att flytta blicken till rätt ställe vid rätt tidpunkt. Först förstod jag inte vad det var jag såg, en grå massa flöt runt på vattnet i en pöl vid stranden. Tittade lite närmare och upptäckte att den grå massan bestod av mängder av mindre "partiklar" som hoppade runt. Rafsade snabbt fram makrot ur kameraväskan och ner i magläge på den solvarma kalkstenshällen, vad var nu detta för småttingar? Drygt millimetern små grå saker förmodligen från en planet långt bortom vårt solsystem, var min känsla. Nja, rotade bland mina egna grå uppe i hjärnkontoret och konstaterade att det var hoppstjärtar. Rätt söta faktiskt och makalöst många! Arten heter Podura aquatica och beskrevs av Linné redan 1758. Podura aquatica är den enda arten i släktet och klassas som vanlig i näringsrika mindre vattendrag, så nu vet ni det......

En annan något aggressivare varelse som vaknat till liv stretade med att dra hem ett byte till sin stack i sanden. En rödmyra (Myrmica) drog på en död fluga.

Dela:

Syrenbuddlejan

Utanför naturum i Ottenby har vi ett par syrenbuddlejor, fantastiskt vackra växter som attraherar minst lika fantastiskt vackra och fascinerande kryp. Speciellt mitt på dagen när solen värmer buskarna och vinden sprider den syrenliknande doften mellan husen, då är det stundvis "nedlusat" med fjärilar och blomflugor. Jag överdriver inte om jag säger att det här om dagen fanns tjugo nässelfjärilar och flera amiraler och påfågelögon, sammanlagt kanske trettio fjärilar som trängdes på blomklasarna! Ett färgspel som sannerligen var en fröjd för ögat. Buskarna är i slutfasen av blomningen så det dröjer nog inte många dagar innan klasarna tröttnat.

Fjärilslarver är ofta spektakulära och t ex lönnaftonflyets larv är en riktigt hårig färgklick. Kryllar av dem på udden nu. Jag lyckades hitta en annan rolig larv vilande på fyren Långe Jans fot, ett psiaftonfly. Den har ett märkligt hornliknande utskott bakom huvudet.

Amiral

Larv av psiaftonfly.

Dela:

Betraktad

Ni bloggläsare har kanske vid det här laget märkt att jag har en förkärlek till småkryp. Trots att fåglar alltid varit min passion så fäster jag mindre och mindre uppmärksamhet till luftens makroskopiska fjäderfän. Kravlar mig istället ner till småkrypen på blommor, under stenar och bland grässtrån. En värld som snabbt får mig att glömma allt omkring och bara idag blev det drygt 500 bilder. Alla dessa bilder tar flera timmars arbete att gå igenom. Varje djur ska bestämmas till art och ibland även växten de sitter på. Sedan har vi så klart själva bildbehandlingen, som ni vet tar sin tid.

Idag blev en bra dag, inget skarpt solljus, lagom vind och massor av kryp! Det trevligaste mötet idag blev ingen blomfluga och inte heller någon stövslända. Det blev fru Marpissa, närmare bestämt Marpissa muscosa som är en hoppspindel. Jag vände på stenar och hittade henne inbäddad i sitt kokongliknande bo. Så klart rubbade jag hennes värld bokstavligen och hon blev smått förvirrad. Med sina stora fantastiskt blåviolett-skimrande ögon spanade hon in mig och förtrollade mig totalt. Så klart la jag försiktigt tillbaka stenen efter vårt möte. Jag kan bara hoppas att hon någonstans kommer ihåg mig, som jag kommer ihåg henne...

Störd i sovrummet...

"Vad vill du egentligen?"

Så bäddade hon iordning i sovrummet och jag vände tillbaka stenen.

Dela:

Harmlösa löss

Ett av trädgårdsägare sedan länge avskytt kryp finns överallt nu. Den är liten, ofta grön eller svart men finns i ett antal färgvarianter och i enorma mängder när förhållandena är de rätta. Jag pratar om bladlusen förstås. Bladlusarter föredrar ofta ett växtslag och det har gett dem namn som kålbladlus, äppelbladlus, betbladlus etc ( ca 365 arter i Sverige). Därmed inte sagt att de endast går på ett växtslag, deras strategi är mer raffinerad än så, de väljer växt efter tillgång.

Bladlössen är sannerligen fascinerande och kanske borde vi känna oss lite avundsjuka på deras "intelligens". Bladlushonan behöver inte befruktas för att skaffa avkomma. De kan klona sig och dessutom kan en hona producera upp till 50 nymfer per dag. Snacka om tillväxt! Det tar inte slut där, honorna börjar producera vingade nymfer när maten börjar ta slut på en växt. Vilka djur!

Bilderna under visar en bladlus som heter Harmlös bladlus (Microlophium carnosum) som lever på brännässlor. De flesta var vingade men inte så många, så kanske har de nyligen anlänt till nässlorna i min trädgård.

Hane spanar in hona.

Han fick till det, inte för att hon behöver det...

Microlophium carnosum, fick namnet Harmlös bladlus. 
Kanske för att den föredrar nässlor?

Dela:

Den glömda världen

Titeln på denna blogg är kanske inte bara subjektiv. Kanske glömmer vi rent generellt att titta nära ibland. Vi går förbi ett obeskrivligt antal mikrobiotoper varje dag. Träd, buskar, stenar och allt annat som finns i naturen innehåller ett ofantligt antal organismer och detta är verkligen tiden att komma ner i "den glömda världen". Varje trädstam, buske och sten sjuder av liv denna tid!

Jag letar stövsländor. Hade aldrig hört talas om dessa djur innan jag fick den bok som handlar om dessa fascinerande små kryp, en av böckerna i det fantastiska verket Nationalnyckeln som i stort sett ska behandla ALLA levande organismer i Skandinavien. Det ni! Ingen liten uppgift och det kommer förmodligen ta mig hela livet innan jag fått alla band, men jag prenumererar i alla fall!

Stövsländor var det ja. Dessa små kryp är små som bara den, men går att hitta med ögat. De finns framför allt på trädstammar och ofta i stort antal. Hos en del arter har både hanar och honor vingar medan honorna saknar vingar hos andra arter och hos några saknas vingar helt.

I Sverige finns ett 80-tal arter men jag har en känsla av att detta kan ändras rätt snabbt om folk börjar intressera sig mer för denna ganska förbisedda djurgrupp. De flesta ryggar kanske tillbaka inför faktumet att de oftast inte är mer än ett par millimeter stora, men jag kan inte låta bli att fascineras av dessa små fredliga vegetarianerna. De "betar" av lavar och alger på trädstammar och stenar eller lever av svampsporer på gammalt papper! Den välkända boklusen räknas till stövsländorna!

Jag rekommenderar att dyka ner i mikrovärlden, man blir aldrig besviken! Idag fick jag också se min första florsländelarv, ett riktigt rovdjur som jagar bladlöss...

Hos den gultonade kalvingesländan har bara hanen vingar.

Stövsländebarnen har små hår där alger och andra små partiklar kan fastna för att kamouflera den lilla krabaten. Ser ni nymfen?

Florsländelarv på jakt efter bladlöss. Skräckinjagande? Var inte oroliga, den är bara ett par millimetrar lång...

Dela: