Johan Myhrers blogg

"We come in peace"

Ibland får man stifta bekantskap med nya saker bara genom att flytta blicken till rätt ställe vid rätt tidpunkt. Först förstod jag inte vad det var jag såg, en grå massa flöt runt på vattnet i en pöl vid stranden. Tittade lite närmare och upptäckte att den grå massan bestod av mängder av mindre "partiklar" som hoppade runt. Rafsade snabbt fram makrot ur kameraväskan och ner i magläge på den solvarma kalkstenshällen, vad var nu detta för småttingar? Drygt millimetern små grå saker förmodligen från en planet långt bortom vårt solsystem, var min känsla. Nja, rotade bland mina egna grå uppe i hjärnkontoret och konstaterade att det var hoppstjärtar. Rätt söta faktiskt och makalöst många! Arten heter Podura aquatica och beskrevs av Linné redan 1758. Podura aquatica är den enda arten i släktet och klassas som vanlig i näringsrika mindre vattendrag, så nu vet ni det......

En annan något aggressivare varelse som vaknat till liv stretade med att dra hem ett byte till sin stack i sanden. En rödmyra (Myrmica) drog på en död fluga.

Dela:

Vårens första

Solen värmde så gott idag att jag kände för att fira med årets första glass. Smakade mycket bra! För att fortsätta firandet tog jag ryggsäcken med mig och gick en sväng mot alvaret på eftermiddagen. Få vårtecken är så tydliga som fåglarnas liv när solstrålarnas värme smälter undan vinterns bekymmer. En del fåglar tycks till och med glömma bort sig för en stund. En mycket vacker steglits reagerade inte överhuvudtaget när jag kom gående och satt snällt kvar och myste medan jag smög närmare. Den sov verkligen gott där i häcken.

Ute vid alvarets kant "tjirpade" sånglärkor kring en av våren anlagd våtmark. Då och då tog de höjd och satte igång att sjunga, och lika ofta slutade sången i intensiv revirstrid. En stackars gulsparvshane råkade förmodligen flyga in i ett inmutat revir på fel sätt och tillrättavisades omedelbart av en arg lärka. När en annan lärka flög in i samma revir gavs det mer motstånd och luftstriden pågick en längre stund.

När jag satt och vaktade "mina" lärkor hörde jag en bekant trumpet på avstånd. Jag blev osäker på om jag hörde rätt och tänkte "Inte kan de väl vara här redan?" En kvarts promenad mot åkrarna norr om byn och jag kunde konstatera att det visst var möjligt. Årets första trana spatserade på en blöt åker bland grågäss! En tidig och ensam trana men väldigt välkommen...

Dela:

Tidig vår på Mallorca

När jag lämnade Öland för semester på Mallorca var jag beredd att det inte skulle vara jättevarmt där nere. Däremot föreställde jag mig aldrig att där skulle vara snö, men så var fallet! Den mesta snön smälte bort fort men under hela vistelsen var de högre bergstopparna snöklädda. De gånger vi färdades över Sierra de Tramuntanas högre delar mot norr var parkeringarna kring Puig Major, Mallorcas högsta berg, fyllda med bilar och mallorkiner kastade snöboll eller hade picnic i sluttningarna, vissa åkte t o m skidor!

På lägre nivå vid kusterna och slätterna var det dock betydligt mer behagligt för en värme- och soltörstande skandinav. Dessutom förvånande fågelrikt, vilket jag inte hade väntat mig. Kring byn Deia där vi bodde myllrade det av rastande småfåglar. Taltrastar i mängd sjöng, sammetshättor och svarthättor fanns överallt och gulhämplinghanarnas svirrande sång ljöd från tallarna. Känslan av vår förstärktes ytterligare av mandelträdens vita blommor på bar kvist. Citrusträden dignade av frukt och vi kunde plocka in citroner direkt från trädgården utanför huset vi hyrde.

Sammetshätta och blommande mandel.

Det blev en hel del dagsutflykter från Deia och vädret tillät inget "degande" på någon strand, så det blev en aktiv semester och mycket motion i det kuperade landskapet. Förutom vandringar i Sierra de Tramuntana med dvärgörnar seglandes mot blå himmel ägnades en dag i Mallorcas största våtmarksområde, s'Albufera. Området imponerade trots att det egentligen var tidigt på året för några större mängder fåglar. Godbitarna blev den mycket sällsynta kamsothönan, dvärgrördrom, alla de praktfulla purpurhönsen och de nästan overkliga styltlöparna.

  En dvärgrördrom prasslar i vassen medan en sothöna letar mat.

Purpurhönan är en minst sagt färgglad fågel.

Styltlöparen med sina styltor.

En dagstur till Formentor-halvön och vandring i Boquerdalen gav oss de skönaste soltimmarna under resan. Havsvindarna lyckades inte ta sig ner i den soluppvärmda dalen och till slut fick den långärmade tröjan åka av. Längs bergsryggen seglade dvärgörnar och en grågam. Den sällsynta gamen hade vi redan sett tillsammans med gåsgamar några dagar tidigare men lite närmare denna gång, ståtliga mörka fåglar! I dalen fann jag också den för ögruppen Balearerna endemiska baleariska sångaren. Svårsedd liten fågel som rör sig snabbt i buskar. Det hjälpte inte att grupper med andra turister strömmade fram längs stigen. Förvånande populärt turistmål.

Grågamen seglade i den varma luften över dalen.

Svårfotograferad balearisk sångare i liten buske.

Resans summering för min del blir mer positiv än vad den franska författarinnan George Sand beskrev i sin bok A Winter in Majorca efter sin vistelse i byn Valdemossa med Frederic Chopin på 1830-talet. Visst, Mallorca kan vara kallt och mycket är stängt när man kommer innan april, men det är ändå mycket vackert, och varmare än Sverige.

Skymning vid Hertigen Luis Salvadors herrgård utanför Deia.

Dela:

Tåliga tussar

Lärkor och piplärkor var inte det första jag tänkte på när jag gav mig ut idag. Cirka 10 minusgrader och isig nordanvind gav skakiga händer trots tjocka handskar och ibland får man lov att sitta stilla på rent olämpliga platser för att fotografera. Bara att bita ihop och låta bli tänka på värmen där hemma. För tillfället glömmer jag dock bort mig själv en stund, när naturen arrangerar sig framför kameran. Idag blev det möte med insektsätande "tussar" på en tångbank vid något som brukar vara en strand i vanliga fall. Nu springer det harar ute på Östersjön och långt ute från iskanten spanar havsörnar efter byten. Ölands stränder har förvandlats till vidsträckta vinteröknar där högar av ruttnande tång agerar oaser för småfåglar.

De insektsätande "tussarna" var ängspiplärkor som frenetiskt letade vad helst matnyttigt i tången. Uppenbarligen fanns där mat för de vägrade lämna platsen, trots mitt intrång på scenen. De verkade ha sina privata ytor och om en annan piplärka kom för nära så blev det fight direkt. När det handlar om överlevnad har dessa småttingar inte råd att vara snälla. Trots det håller de sig ofta i flockar. Bättre med fler ögon när höken kommer svepande.

En mask! Krävs nog ett antal i den storleken för att ens mätta en piplärkemage.

Sånglärkor! Säkert sådana som övervintrat men om drygt en månad bör de komma från söder också.

Dela:

Att "hamna"

Idag har jag "hamnat". En kylig men ofta givande aktivitet denna tid på året. Den här vintern har det visat sig verkligt givande för andra fågelskådare, då det varit en smärre invasion av de annars så sällsynta vitvingade trutarna. De söker sig ofta till just hamnar, så jag besökte ett par sådana idag i hopp att få stifta bekantskap med truten. Det blev tyvärr ingen vitvingad trut, den dök upp nere på Ölands södra udde istället. Eftersom jag valde att åka åt andra hållet fick jag nöja mig med goda fotolägen på vanligare fåglar.

I Bläsinge hamn svepte den kalla SO-vinden mot vågbrytarna. De fåglar som fanns i luften var trutar och måsar medan de flesta andra sökte lä i vikar och bakom skär. I hamnbassängen fanns också lä och där fiskade en storskarv. Jag smög fram till lämplig plats medan den var under vattenytan och fick se denna av många så avskydda storfiskare "in action". För att bli mätt fick den jobba på bra i det kalla vattnet och den fiskade mer än tio spigg innan den simmade bort från mig.

Dela: