Johan Myhrers blogg

Bali dag 19: Grönduvan

En heldag i Sanur med besök vid stranden, bland annat för att se en kremering av tre avlidna. Först ges gåvor till de döda och sedan bränns kropparna upp tillsammans med gåvorna. Därefter samlas askan och tas med i en koksnöt ner till stranden där bön sker. Det tar flera timmar och sanningen att säga hade jag ingen större lust att vara kvar och se hela tillställningen. Kanske är jag konstig men jag tycker ofta det känns tillkrånglat med alla ceremonier här nere och de troende MÅSTE oftast vara med, annars riskerar man att bli utstött i staden/byn.

Vi promenerade en sväng längs stranden och stannade för vätska, glass och lunch ett par gånger. Upptäckte hur underligt funtad man är när jag mitt i folkvimlet kan reagera på ett nytt fågel-läte. I ett träd satt nämligen en grupp pink-necked greenpigeons. Fantastiskt vackra fåglar som med lätthet tog första plats på upplevelselistan denna dag. Hanen är tecknad i skärt, orange och så klart grönt medan honan är helgrön. Båda med vackert blodröda ögon. Hanarna spelade och visslade för honorna så det vankas kanske häckningstid?

Pink-necked greenpigeon, hane

Pink-necked greenpigeon, hona

Dela:

Bali dag 13-18: Stora rundturen

Dag 13-14: Vi började vår tur runt ön med ett besök på den relativt okomersiella ön Nusa Penida. Det blev mycket strul innan vi kom dit och det blev mycket strul när vi väl var framme. Vi hade fått veta att färjan skulle gå klockan 11:00 när den i själva verket gick 14:00. Det finns ingenstans att ringa och fråga! När vi väl var där dök nästa problem upp, det finns väligt dåligt utbud av boende för turister eftersom de flesta bara stannar här över dagen. Som tur var mötte vi redan i hamnen en mycket trevlig kille som hjälpte oss. Vi fick bo hos honom och hans familj helt enkelt! Gästvänligheten är det inget problem med här nere. Nusa Penida är huvudort för insamling av sjögräs för vidaredistribution till bland annat Japan.

Nusa Penida visade sig vara en särskillt vacker plats med härliga korallstränder där det fortfarande går att hitta stora vackra snäckor. Något som knappt finns längre på huvudön Bali. I fågelväg var det fullt aktivitet andra dagen och jag fick den stora äran att följa med till stationen där Bali mynan föds upp. Balis enda endemiska art som är nära utrotning på grund av dess popularitet som burfågel. Och ja, den är vacker men vackrast var den fria fågeln jag fick se!

Bali myna, Nusa Penida

När vi tagit oss tillbaka till fastlandet åkte vi till den torrare delen av Bali och övernattade i "saltrikets" stad, Amed. Ett ganska kargt område med vidsträckta stränder med mängder av traditionella saltsamlare. Vi övernattade på ett fantastiskt fint hotell vid stranden som ägs av tyskar. Ett eko-hotell som också erbjuder lokalbefolkning utrymme och pengar för att bedriva salttillverkningen på traditionellt vis, bra!

Saltkar, Amed

Dag 15-16: Vi vaknade och gjorde oss iordning för transport mot Lovina, ett av Balis dykparadis. Även här var det ett mycket fint hotell men tokmycket trafik på vägen utanför och särskillt där vi satt och åt på en "warung" (dom har varorna).

Efter en god natts sömn vaknade jag i ottan och gav mig ner till stranden för att möta den guide som skulle ta mig ut på havet för att se vilda delfiner. Vi lämnade stranden och den första av de två timmarna gick utan så mycket som en fena ovan ytan. På vägen hem hade jag nästan givit upp hoppet men då! Helt plötsligt var dom överallt. Guiden uppskattade antalet till över 100 och menade att det var en väldig tur. Fantastiska djur som älskar lek och plask. Fick se flera hoppa riktigt högt.

Vi lämnade Lovina och åkte mot Gilimanuk för att besöka Bali Barat, Balis nationalpark med den sista egentliga sammanhängande skogen på ön. Skogen är uppdelad i flera olika biotoper med såväl monsunskog som tropisk skog. Vårt mål var att med bil göra en safari och efter mycket om och men lyckades vi hitta både boende och guide. Guiden var något fågelkunnig men sa inte särskillt mycket under vår safari tyvärr. Det häftigaste var en black-thighed falconett ("miniatyr-falk", stor som en sparv!) som satt i en torr trädtopp. Det var torrt även här eftersom "våren" kommer i april i denna del av parken. Vi såg ändå en hel del djur och jag hade gärna stannat några timmar till. När vi skulle till att åka så startade inte bilen, några rejäla knuffar senare rullade den dock igång.

Black-thighed falconett

Övernattning på ett sämre vandrarhem där det knappt fanns vatten och på grund av muslimsk högtid vrålade högtalare med konstiga ljud hela natten.

Dag 17-18: Vi lämnade Gilimanuk efter en stadig "holländsk" frukost bestående av en kopp kaffe och ett rostat bröd med chokladströssel. Bland det konstigaste jag ätit till frukost bortsett från kaffet.

Nu bar det av till Jatiluwih med Balis "magiska" risfält uppe i bergen, där det växer brunt/rött ris. Det var ett helt fantastiskt vackert område! Ris-terasserna låg som trappor upp mot vulkanernas toppar och överallt svajade risplantor i olika mognad. Vi övernattade på ett vandrarhem vid en av vulkanernas sluttningar. Nattens ljud var särskillt påtagliga här då det var lite trafik och andra störande ljud. grodor, paddor, syrsor och cikador stämde upp i en otrolig kör medan eldflugorna lyste upp bladen här och var.

Jatiluwih's enorma ris-terasser

Så var det dags för "hemresa" efter denna tur. Vi gjorde ett stopp vid Taman Ayo för att titta på ett stort tempel men man fick inte gå in där så mitt intresse svalnade ganska fort. Jag uppsökte istället kanten av en kanal som gick nära templet och fick en collared scops-owl att byta dagkvist i ett bambubestånd! En uggla alltså, närmare bestämt en dvärguv. Mycket liten med mycket stora ögon, rolig krabat som ser ut lite som en gremlin.

Collared scops-owl

Nu är jag alltså tillbaka i Sanur och detta är ett sammandrag av resan. Jag vet inte hur många tusen bilder jag har att gå igenom i vintermörkret hemma i Sverige sen, men många är det och fåglar har jag sett en hel del nu. Måste snart räkna igenom listan :-)

Dela:

Bali dag 12: skräddarfåglar och Indonesiska kolibris

Hotellträdgården är en trevlig plats för fågelskådning och hälst på morgonen. Fåglarna kan dyka upp när som helst och arterna varierar från dag till dag. Idag var en bra dag här. Flera olive-backed sunbirds födosökte bland blommorna och ett par olive-backed tailorbirds hade en liten unge att mata. I bananodlingen bakom hotellet satt några scaly-breasted munia.

Sunbirds eller solfåglarna som jag nämnde är den asiatiska motsvarigheten till amerikas kolibris. De suger nektar från blommor och kan även dom ryttla i luften likt kolibris. Som i så många andra fall bland fåglar är hanen den vackrare av de två könen men båda känns helt klart exotiska att se för en nordbo.

Olivryggad solfågel, hane

Olivryggad solfågel, hona

Olivryggad skräddarfågel, hane

Olivryggad skräddarfågel, unge

Scaly-breasted munia

Dela:

Bali dag 11: Kecak och ayam goreng

Det har varit en spirituell dag skulle jag kunna kalla det. Efter en lugn förmiddag gav jag mig iväg för att få mig en omgång massage. Behövligt upptäckte jag och kom ut därifrån som en ny man. Hur stel kan man vara på en skala? Jag bad om en "strong massage" och det fick jag!

Efter massagen åkte jag och min guide Agus till en teater utanför staden för att titta på Kecak-dans. Balinesisk traditionel dans med spirituell "touch". Kecak består av en kör med ungefär 100 män som använder sina stämmor istället för intrument för att framställa musik. Tonerna ligger i flera olika nivåer och skapar en besynnerlig ljudkuliss. Första akten bestod av en teaterföreställning som var en saga om prins Rama och hans hustru Sita som möter olika väsen i skogen Dandaka.

I andra akten (Sanghyang dedari) visade sig två små flickor som dansade i trans. Enligt sägen försattes två oskuldsfulla flickor i gudomlig trans då en ängel kom ner till jorden för att driva ut onda andar från byn. De dansade med slutna ögon helt synkroniserat, detta var dock inte fallet i denna kommerciella variant men de Japanska åskådarna verkade inte bry sig som trängdes ända framme vid scenen.

Tredje akten (Sanghyang jaran) var den intressantaste. Där försattes en man i trans av en präst genom bön. Iförd en svanliknande dräkt blev mannen sedan vild under sin trans och hans uppgift blev att släcka brinnande kokosnöt-skal. Tyvärr fick man inte veta mer än så av informationsbladet jag fick. Det var den mest intressanta delen tyckte jag.

Efter föreställningen åkte vi tillbaka till staden för att äta på marknaden. Har en klar favorit bland maträtterna. Ayam goreng är såååå gott! Att kyckling stekt i soya serverat med ris kan vara så gott! Så klart måste man ju stänka på lite sambal över riset med för extra styrka.

Sanghyang dedari: Oskuldernas dans

Sanghyang jaran: elddansaren

Dela:

Bali dag 10: Middagsbjudning hos vänner

Detta har varit en lugn dag utan några större utsvävningar. Vi tog en sovmorgon med frukost på sängen, därefter gick vi ner till stranden och åt lunch på Bennos. En liten restaurang med dukar i gult och blått, kanske gör det att man känner sig lite hemma där.

På eftermiddagen tog vi en promenad till Anita, en kvinna som är lite av vår guide här på ön. Hon och hennes bror Astawa som också är vår guide hade lagat mat åt oss. Balinesiska specialiteter i form av "potatisbullar" med kyckling i, en gryta med kyckling och grönsaker samt stark kyckling. Givetvis serverades detta med ris och hemlagad sambal oelek. Sambalen var otroligt god! Går ej att jämföras med den man köper i pytteburkar hemma i Sverige.

Efter middagen gick jag en kort promenad runt huset för att se vad som gick att hitta. I fågelväg var det magert, endast två pied fantail och en natthäger behagade visa sig i skymningen. Ändå är det en speciell känsla att gå runt här på Bali när man kommer bort en bit från stadstrafiken. Den är visserligen speciell den med men tropikernas ljudkuliss får mig i ett närmast meditativt tillstånd. Cikador, syrsor och geckos som spelar överallt och den ljumma kvällsvinden är en fantastisk upplevelse jag unnar alla någon gång i livet. Avslutade min lilla promenad med en otroligt stor vargspindel som mumsade på en skalbagge. Den var ungefär stor som en snusdosa i diameter! När jag plåtat färdigt fick jag för mig att blåsa försiktigt på den och snabbheten var imponerande när den kastade sig iväg bland löven i busken.

Vi gick hem genom mörkret och undvek ögonkontakt med alla hundar som stryker om kring överallt. Verkar finnas minst en per hushåll här nere och de är ofta mer vilda än tama. Strandvägen var att föredra denna kväll då det var ganska mycket trafik. Bäst som vi lunkade gjorde jag små korta turer nere vid stranden för att kanske hitta någon krait så kom vi till ett hörn och där i sanden var den. En stooooor Laticauda colubrina, en strimmig krait! Samma sort som jag klappade i Tanah lot här om dagen men denna var mycket stor, strax under två meter skulle jag tro och fantastiskt vacker. Så klart drog jag till mig folk när jag började kravla runt för att plåta och fick förklara för flera att detta var en av världen kanske giftigaste ormar. Till större delen är dessa ormar havslevande och vad den stackars ormen gjorde uppe bland solstolar och matbord vet jag inte riktigt. Kanske hade den blivit uppspolad på land och sökte skydd?

Vargspindel

Strimmig krait

Dela: