Johan Myhrers blogg

Ett dopp i isvattnet

Tillbringar en vecka i mitt Hälsingland innan och under nyåret. Här är bitande kallt, runt 25 grader på nätterna och strax under en meter av finaste pulversnö som letar sig innanför kläder och skor. Det mesta av tiden här uppe går åt att åka runt och hälsa på släkt och vänner men jag tar mig så klart också tid att njuta av den fantastiska Hälsinge-naturen som ligger mig varmt om hjärtat.

Även fast kylan river i skinnet så kan jag inte låta bli att förtrollas av den snötäckta skogen och de underbara forsarna där isen ligger ända långt in mot deras mitt. Det är strömstarens rätta element. Med 15 minusgrader i luften och en vattentemperatur strax över fryspunkten kastar den sig i vattnet gång på gång utan att visa en tillstymmelse till tvekan. Kanske fryser den men vägrar att ge vika? Är det envishet som gör strömstaren till vinnaren i forsen under vintern?

Dela:

Knarr under skorna

Öland är inbäddat i snö och det verkar inte vara nog ännu. Havets och bäckarnas vatten ångar när det sakta kyls ned och både över land och hav ligger dimma. Än så länge spricker ishinnan upp under dagarna men fortsätter det att vara kallt ligger snart sundet, till lycka för eventuella skridskoåkare.

Jag tog mig över till östra sidan för att känna på knarret under skorna vid stranden. Gårdby hamn blev mitt mål, där låg en magisk dimma som blev bländande vacker när vintersolen lyste genom den. Fick lite "Tim Burton-känsla" av ljuset och kom att tänka på hans film Sleepy hollow.

Jag hittade ett par äkta vinterdäck och en isosaurus hängde från en brygga och tuggade sakta det kalla vattnet i takt med vågorna. I fågelväg var det torftigt och svårt med dimman över havet. Två sångsvanar anslöt till sina artfränder någonstans ute i dimman och en ängspiplärka lät några gånger.

Vinterdäck

Isosaurusens imponerande tandrad.

Dela:

Härliga solstrålar

Efter en kort tur till stadens vimmel för julshopping i snökaos tog jag mig en promenad i Mörbylångas sockerbrukspark. En relikt sedan sockerbrukets tid här på Öland som nu tjänstgör som fågellokal. Snön upphörde när jag klev ur bilen och solen började skina! Det blev en fantastisk promenad med massor av fåglar. När kylan kommer samlas fåglarna gärna i områden med tillgång till vatten och mat. I ett dike satt en enkelbeckasin, i buskarna och ogräset hoppade bofinkar och bergfinkar i mängder. Krypandes lägre i buskarna fanns gärdsmyg, rödhake och järnsparv. Jag skrämde även ett rådjur en hare och en gråhäger under min promenad. Kort och gott var det ett myller av liv kring de gamla sockerbruks-dammarna och dessutom vackert ljus från den skära december-himlen.

Bofink-hane

Rådjur

Vid småbåtshamnen fick jag syn på en alfågel vid en brygga. En fågel som annars håller till rätt långt ut på havet men denna hane var förmodligen inte fullt frisk. Den letade mat vid bryggan och jag kunde ta mig riktigt nära innan den upptäckte mig. Dykandes försökte den så gott den kunde att komma bort ifrån mig och kvackade ilsket några gånger.

Alfågel-hane

Dela:

Svinkallt

Nu är det vinter! Snön vräker ner och nordanvinden gör sitt bästa för att piska kinderna blåa. Det var uppehåll några timmar under dagen, så jag passade på att åka ut och titta lite på fåglar. En chilebläsand har setts för några dagar sedan i Mörbylånga så det blev mitt första mål. Jag hittade den rätt snart i hamnen där den låg på en brygga tillsammans med gräsänder. Den lyfte dock efter en stund och drog söderut. Tog bilen och spanade av stranden ner mot småbåtshamnen. Där var den igen, en ganska vacker fågel. Tyvärr är den nog inte på besök från Sydamerika, snarare förrymd från någon park här i Europa. Förutom bläsanden fanns det några skrattmåsar i vinterdräkt och en kricka på samma ställe.

En vända mot östra sidan av Öland gav två olika kungsörnar. En född detta år och en som såg ut att kunna vara nästan adult.

Chilebläsand

Den lilla krickan med gräsänder.

Skrattmås i vinterdräkt.

Dela:

Hemkommen

Efter nästan ett dygn i flygplan är jag nu hemma på Öland. Sitter i mitt hus och tittar igenom alla bilder. Ett galleri dyker upp här på fotosidan småningom.

Några saker att rätta till finns så klart i bloggen. Bland annat så var varanerna på Bali inte nilvaran (så klart, dom finns ju vid nilen! Pucko!) utan bandvaran (Varanus salvator). Den röda ormen jag såg på vägen en kväll var ingen spottkobra utan snarare en snok av något slag. Den väldigt intensiva röda färgen borde vara lätt att hitta bland bilder på internet men jag har inte lyckats ännu.

Lite smått har jag redan börjat fundera över nästa långresa, efter nästan 12 timmar hemma i Sverige! Kanske blir det Filippinerna i maj redan!

Dela: