Johan Myhrers blogg

Lånat utrustning

Skulle idag ge mig ut och prova ett lånat objektiv, var det tänkt. Funderar på att köpa ett Canon 300mm f/4 IS och vill så klart först prova lite. Man kan knappast påstå att det var optimala förutsättningar för någon foto-exkursion idag. Kraftig NO-vind och svidande små ettriga snökorn fick min ambition att härskna. När jag hämtade objektivet på morgonen fick jag dock ett litet men glädjande tips. Det skulle sitta en kattuggla på dagkvist i en lada i Stenåsa där jag befann mig. Jag gjorde ett kort stopp där men det verkade mörkt där inne, bokstavligen och underförstått. Hörnet där den skulle ha suttit verkade tomt och jag var på väg ut till bilen igen. Så fick jag för mig att vända om och kolla lite nogrannare i ladan. I det mörkaste hörnet bakom en balk satt den med en rejäl skithög på marken under. Jag hade nog förstått fel på sittplats. Med halvstängda ögon glodde den misstänksamt på mig. Hur skulle jag nu få till en bild i det mörkret? "Skruvade" ner blixten och tog så få bilder som möjligt, ville inte göra den stackaren blind inför nästa natts jakt.

Dela:

Kort RAPPort från jobbet

Inne i värmen på jobbet denna gråa dag. Spanar då och då ut genom fönstren och hittar lite smått kring huset. Nio rapphöns gjorde ett besök på morgonen till vår glädje. I tåg struttade de iväg över den lilla hästhagen bakom huset efter att ha suttit en stund och konfererat i ett hörn av tomten. Annars är det de vanliga "täcklingarna" som bökar bland fågelbordets solrosfrön. En ringmärkt pilfink skiljer sig från mängden och en hungrig rödhake fångar smulor under talgbollarna.

Dela:

Udden på "istappen"

Öland ligger som en gigantisk istapp i östersjön. Dessutom har vi för omväxlings skull fått lite snö idag. Det behövdes verkligen, för att uttrycka sig ironiskt. Hade ett litet men viktigt möte nere i Ottenby vid 12 så jag åkte ner ett par timmar innan för att hinna med lite fågelskådning och fotografering. Det såg minst sagt dystert ut när jag klev utanför dörren. Snön vräkte ner och fortsatte göra så ända till jag kom ett par mil söder på ön. Snöade gjorde det där också men inte lika ymnigt i alla fall.

Det fanns en och annan fågel på udden och jag fick tillfälle att testa mina kläders hållbarhet mot fukt när jag ålandes på magen i strandkanten gjorde mitt bästa för att få några bilder på två skärsnäppor! De var mycket upptagna med att leta smått och gott i tången och brydde sig knappt om mig. Efter drygt 30 minuter började magen kännas bortdomnad och jag tänkte det fick vara nog. Under tiden jag låg där i den av snö inbäddade tången, piskad av nordost-vinden fick jag närkontakt med flera fåglar. Två unga havsörnar höll till bara drygt 100 meter bort och betydligt närmare dök alfåglar och salskrakar. Det är i sådana stunder man inser vilket fantastiskt intresse man har. Jag kan ligga i strandkanten i 10 minusgrader och piskande snö med sur tång som liggunderlag och tycka att livet är underbart!

Skärsnäppor i slagsmål om lunch-buffén.

Alfågel anar fotograf i tången.

Dela:

Strålar som kittlar

Hur vintrigt det än är ute så händer det något med naturen, solen värmer! Det droppar från stuprör och snön blir kramig. Den oundvikliga våren börjar kännas. Jag får alltid en väldigt speciell känsla när jag känner hur solen börjar hävda sig mot kylan. Än är det ganska långt till man kan börja tala om riktig vår men det dröjer nog inte så många soliga dagar till innan hasselns söta små spröt kikar fram ur knopparna. Den där känslan är lite pirrig i kroppen, jag känner mig kort och gott förväntansfull.

Gårdby hamn var vackert i den skarpa solen. Det blåste en förhållandevis varm vind och det kändes inte så kallt. De vanliga gräsänderna och krickorna stod på iskanten i sällskap med några salskrakar och alfåglar. En oljeskadad knip-hane putsade sin smutsade buk, aldrig roligt att se. Några knölsvanar flög söder ut och passerade mig fint.

Hararna skvallrar också om våren. De har samlats i små grupper och hanarnas strider om honorna har börjat. Bara ett stenkast från mitt hus håller drygt tio harar till och de har trampat upp en rejäl stig längs en åkerkant. I skymningen satt jag länge och väntade att någon av dem skulle komma närmare. Ljuset försvann och jag gav upp.

Dela: