Johan Myhrers blogg

Kyligt väsande

Fuktigt och rått i luften, himlen grå. En ganska kylig dag har det varit men det stoppar inte våren nu. Nya fåglar anländer varje dag och snötäcket har nästan försvunnit. Vid Stenåsabadet är det blött som bara den och stövlar är nog att föredra, mina låg hemma, så klart. Tur att skorna är någorlunda vattentåliga.

På fågelfronten märks det att våren har kommit. Storspovarna har anlänt och spelar, enkelbeckasinen "vurrar" i luften med sina akrobatiska dykningar för att sätta stjärtpennorna i vibration. Här och var trumpetar flockar med tranor  i sorlet av sånglärkor, bofinkar och starar.

Jag hade precis avslutat en promenad för att hjälpa två fågelskådare att hitta igen en järnsparv jag sett vid Stenåsabadet. Tog några steg i gräset och hörde ett bekant ljud. "Ffffffffffffff" hälsade hon mig med uppblåst kropp där hon låg, kall och långsam. Huggormen hade förmodligen krupit upp från sin övervintringshåla bara en stund innan jag störde den. Hon låg på en isfläck och tyckte nog det var den torraste platsen på den översvämmade gräsytan. Kanske hade hon tvingats upp ur jorden på grund av vattnet och önskade hon hade valt en bättre plats att tillbringa vintern. Sur var hon i alla fall, trots att jag med en pinne hjälpte henne till torrare mark. De är så vackra och fantastiska!

Tranor, Gynge

Huggorm, Stenåsabadet

Dela:

Gäss!

Ottenby var väldans torftigt på fåglar idag. Jag tog en kort promenad västerut från Sankt Johannes kapellruin och plåtade mest rester av fåglar och ett sälkranium. Släpade även med mig ett strandfynd till bilen, ett gammalt sjömärke. Fint som bara den!

Styrde bilen norrut, rätt naturligt egentligen när man nått den sydligaste delen av Öland. Längs vägen fann jag rätt snart att tillgången på gäss ökat de senaste dagarna. Grågässen betade på i stort sett vartannat fält och i en flock fanns även vitkindade gäss. Det blev flera stopp för att spana gäss innan jag kom till Gräsgårds hamn. Havet låg väldigt stilla och solen värmde härligt, man kan lugnt säga att det kändes "vårigt". Ett pipigt kacklande drog min uppmärksamhet när sex bläsgäss kom sträckande över hamnen till min och två andra fågelskådares glädje.

Norr om Alby fanns ytterligare en flock grågäss som jag stannade och kollade igenom. Först hittade jag inget avvikande men spanade igenom en gång till. Se där, två sädgäss gömde sig bland de grå. Så var exkursionen till ända och studier av helt annan karaktär kunde påbörjas inomhus på naturbokhandeln i Stenåsa.

Vitkindade gäss och grågäss

Bläsgäss

Dela:

"Sork, var?" Sa varfågeln

Vintern har givit en del möten med varfåglar, oftast på långt håll men idag på eftermiddagen fick jag komma närmare. Jag var på väg hem till Kleva från Färjestaden när jag fick syn på den ljusa fågeln i en trädtopp. Fick snabbt svänga av vägen och ner på cykelbanan för att komma närmare men jag kom tydligen för nära. Den flög ett stycke bort och satte sig i en annan topp. Jag stängde bilen och öppnade dörren och blev sittande en bra stund i hopp att den skulle återvända. Trist nog verkade den trivas med avståndet.

"Jag kan ju göra lite gnisslande ljud" tänkte jag och satte igång att, med läpparna sammanpressade, göra pipande ljud. En lång stund gick utan att något drastiskt hände men så efter drygt 20 minuter tog nyfikenheten eller matlusten över och den kom flygande mot mig. Den missberäknade ljudkällans placering och landade på marken bakom bilen, precis i kanten av bilvägen! En annan bil kom och den kastade sig snabbt iväg till närmsta trädtopp där jag en stund tidigare önskat att den skulle sätta sig. Där satt den en stund och såg verkligen ut att undra var sorken egentligen höll till. Jag fick mina bilder och kunde nöjt köra hemåt. Jag hoppas den hittade någon matbit senare men knappast åkersorken på bilden som är fotograferad på förmiddagen i Frösslunda då jag tittade på en strömstare i Frösslundabäcken.

Förvirrad varfågel vid Karlevistenen.

Frösslundabäckens tuffaste åkersork.

Dela:

Seg senvinter/förvår

Soligt och skönt, om nu bara snön kunde försvinna lite snabbt också! Huggormarna har inte krupit fram än, snön ligger allt för tjock även i sydlägen. Så snart det börjar töa lite bättre kommer nog de första krypa fram, en vecka till kanske.

Rovfåglar är det ganska gott om nu, fjällvråkar och stenfalkar har kommit till ön. Ormvråk har det funnits rätt många hela vintern här på Öland. En kungsörn satt på Alvaret och glodde i en trädtopp medan havsörnar flög över. Jag väntade ganska länge på att kungsörnen skulle lyfta från sin kvist, stog nog i en haltimme och väntade medan den la alla fjädrar till rätta och ruskade sig några gånger. Till slut tröttnade jag att bevaka den sega örnen och åkte hem.

Dela:

Skare som håller

Något kallare idag, så pass att skaren höll att promenera på hela vägen ner till Stenåsabadet. Antalet gravänder hade ökat från tre till elva idag och åtta starar sträckte mot norr. Annars var det ungefär samma fåglar som igår. En trädkrypare förde oväsen i campingdungen. Den knackade så hårt den kunde på barkflagor för att väcka krypen den hoppades hitta där under. Mindre barkflagor bände den loss med sin pincett till näbb och lirkade snabbt ner insekterna den hittade där under. Systematiskt började den vid trädets fot och klättrade ryckigt upp tills den bestämde sig för att byta träd. Det enda som fick den att avvika från sitt system var slutarljudet från min kamera. Tre bilder, sen var det nog tyckte den och flög till nästa träd.

Bilen rullade norrut med en avstickare förbi Frösslunda. På avstånd fick jag syn på en ung havsörn över skogen, jag stannade och slog av motorn. Öppnade dörren och tänkte "kanske, kanske den kommer rakt över". Det gjorde den och jag fick några bilder i det skarpa ljuset. Lite mindre skakningsoskärpa hade varit önskvärt men det gick fort och jag halvsatt i bilen med bara ena benet ute.

Trädkrypare, Stenåsa "Det gäller att förse sig av det lilla som finns."

Havsörn, Frösslunda "Brokig och bastant, en ung havsörn"

Dela: