Johan Myhrers blogg

Gömma sig för livet

Strandpromenader kan vara farliga har jag fått erfara när jag klivit ner mig till knäna i puttrande tång, men att det skulle kunna äventyra andra varelsers liv blev en ny erfarenhet idag. Gick min "lilla" promenad förbi min hemliga dunge och ner till stranden. På stranden så här års kan de vissna mållorna vara fantastiskt intressanta då tättingar gillar att söka föda där dagtid. Stövlar på med andra ord, för tångbankarna kan vara förrädiska! Lyckades kliva ner i ett hål som blev bökigt att ta sig upp från idag. Så länge det bär är det ok men när ena foten sitter fast blir det mer tyngd på den andra för att ta sig loss och då är besväret ett faktum. Men vad gör väl det när det flyger förbi en pilgrimsfalk när man väl tagit sig ur situationen? Glömt!

Mållorna som sagt, där rastar tättingar. Man går några meter och något flyger upp. Ängspiplärka, sävsparv, oj en lappsparv! Varje kliv kan ge något spännande. Idag fladdrade något iväg som hade problem att flyga. Studsande som en padda mellan mållorna och låtande mest som när flagglinan slår i stången poppade en blåhake iväg. "Det där ser inte rätt ut", tänkte jag och mycket riktigt hade blåkraken svåra problem att komma upp i luften. Den försvann som en råtta ner i några liggande mållor. Jag klev försiktigt där den försvann men inget hoppade fram, så jag fortsatte. 10 meter längre fram hade den lyckats ta sig utan att synas men då blev det panik, ut i tången. "Plums"! Ajajaj, såg inte bra ut, den blev sittande i blöttången en stund. Riktigt skönt att se den tog sig upp och fladdrade in bland några mållor. Jag tog en större omväg för att inte störa den mer...

Kvickt som en gnagare in i "ogräset".

Ajajaj, kom igen nu!

Såja, nu ska du få vara ifred...

Dela:

Soliga dagar

Härliga soliga septemberdagar! I lä gassar solen så att svetten pärlas under mössan när man sitter och väntar att något ska hända i buskarna man glor in i. Några gransångare blev det enda i min "hemliga" dunge så promenaden gick vidare ner mot stranden. Fortfarande mycket kärrsnäppor på tången men mindre av de andra vadarna, bara en småsnäppa och enstaka myrspovar och kustpipare. En järnsparv och faslig massa ängspiplärkor i mållorna men kände en dragning upp från stranden. Några träd längs en stenmur kändes "hetare", kanske någon östlig juvel där? Verkade tomt till en början men en kungsfågel pep till från några sälgar mitt i beteshagen.  Bäst kolla lite extra tänkte jag. Något skymtade förbi i kikaren, vingband, grön, liten men ingen kungsfågel! Den hade bråttom in bland blad och grenar, korta skymtar ett par gånger och så ett skarpt ljud från den lille, "tsuit". En taigasångare!  Det tog år av letande och många tusen kungsfåglar har jag tittat på för att hitta denna lilla "ryss". Jag har sett några i Sverige tidigare, men det smakar bäst att hitta själv...

Dela:

Möten vid stranden

Bara att sitta vid stranden är ren njutning. Inte nog med det så kan det ge fantastiska naturupplevelser! Stranden "kokar" av vadare nu. Tusentalet kärrsnäppor och mängder av större strandpipare, småsnäppor och spovsnäppor ger ifrån sig ett konstant sorl som i sig är en mäktig upplevelse på nära håll. Jag satte mig på min regnponcho bland mållorna i strandkanten på eftermiddagen för att kolla igenom vadarmängderna med kikaren och så klart få några bilder på närgågna krabater. Tånglukten var påtaglig och jag fick då och då blåsa iväg envisa flugor och spindlar från kläder och kamera. Timmarna försvinner snabbt...

Bäst som jag sitter där sprutar alla vadare upp i luften i ren panik. Vad nu? Från strandremsan dundrar en sparvhök mot mig lågt över tången, den kammade noll den rundan visst. Vad göra? Jo slå sig ned på en tuva ca en meter från min stövel! Väl nära för kameran så jag frågade hur det var med den lilla fridstöraren. Den tittade på mig och hoppade iväg ett par meter för att jag skulle kunna få några bilder. Efter ett par minuter var det dags, luft under vingarna och iväg. Ytterligare ett par minuter senare fick den sitt kvällsmål, en kärrsnäppa mindre på stranden och en nöjd sparvhök flög till skydd i strandvegetationen. Vadarna är kanske lättskrämda men några trauman verkar inte en sparvhöksattack lämna hos dem. De landar ofta på samma ställe de lyfte från och fortsätter leta mat som om inget hänt. De bryr sig inte så mycket om den konstiga stenen bland mållorna heller, förrän den reser sig upp och börjar gå hem.

Småvadare i mängd, längst ner till höger en småsnäppa. Annars mest kärrsnäppor.

Modellen större, en myrspov.

Mycket närgången sparvhök.

Sparvhöken med kvällsmålet, en kärrsnäppa.

Dela:

Små mystiska saker

Har ni någon gång lagt märke till mycket små ting som ni inte haft en aning om vad det är för något? Det gör jag nästan varje dag. Det väcker nyfikenhet men oftast får jag stilla den när jag upptäcker hur mycket det ibland krävs för att få veta svaret. Ibland är svaret så långt borta att det kan ta år innan "tiden är mogen", eller så är jag för lat eller så känns det inte tillräckligt viktigt?

I flera år har jag tidvis sett små flygande kryp, millimetern korta som påminner om mycker små fjärilar men uppenbarligen med bara ett vingpar. Inte förrän idag vet jag mer exakt vad det är för något. Jag har skaffat mig en ny bok, en bok som de flesta inte ens skulle ägna en sekund att bläddra i. Den är så "nördig" att jag knappt vågar säga vad det är för något.....må det bära eller brista, den heter The European Families of the Diptera och handlar kort och gott om flugor. Där finns nycklar för att bestämma alla Europas tvåvingar (flugor, myggor, harkrankar etc.) till rätt familj. I den fann jag också svaret på vad mitt lilla kryp var för något. Det var tvåvingar från familjen Psychodidae eller fjärilsmyggor på svenska. Tack vare internet kunde jag också bestämma släktet och faktiskt även den troliga arten. Utseende stämmer bra på en art som heter Tinearia lativentris på latin, något svenskt namn känner jag inte till och det saknas fortfarande på otroligt många i landet kända arter tvåvingar och andra djur.

Fjärilsmyggorna verkar kläckas just nu och jag har bland annat fått in flera i bilen på morgonen. Idag gick jag ut i trädgården och försökte plåta några men hittade dem inte, hur jag än letade. Till slut lyckades jag, så klart drogs de till bilen! På motorhuven sprang de omkring, nästan i cirklar och vibrerade med vingarna ibland. Håriga små myggor som påminner om nattfjärilar i miniatyr.

Dela: