Johan Myhrers blogg

Små grå

Hann med näppe ut i trädgården efter jobbet innan dagsljuset försvann idag. In snabbt med posten och utrustade kameran med makrot i hopp om att något "kryp" skulle sitta på päronen nedanför päronträdet. Det blev en 20 minuters "safari" utomhus som sedan fortsatte i källaren när ljuset blev för knappt ute.

Grått och fuktigt men fortfarande ganska milt, och vilka trivs under de omständigheterna? Gråsuggor så klart! Normalt brukar det vara mycket gott om såväl källargråsuggor, murgråsuggor och klotgråsuggor men idag lyckades jag endast hitta de två senare, trots eftersök i källaren.

Hittade också en mycket intressant liten spindel under en blomkruka. Bilder är skickade till expert för artbestämning och vi får se om det visar sig vara ett första fynd för Öland inom kort. Liten men läskig får jag säga, så jag lägger inte upp någon bild här med hänsyn till eventuella fobiker.

murgråsuggan med sina gula fläckar på ryggen.

Blyg murgråsugga.

Som namnet säger kan klotgråsuggan....

göra sig till ett klot som försvar.

Dela:

Såsom i en spegel

Där gick jag längs stranden, innanför en stilla Östersjö. Iakttog mest och njöt av den tryckande tystnaden som då och då bröts av "alvargrimens" vemodiga låt. Kanske lät de mest för att skänka stämning till hösten och min lilla "Bergman-stund" på stranden.

Ljungpipare (Alvargrim=gammalt öländskt namn på arten)

Jag vandrade vidare i tystnaden där vatten och land möts men fick snart höra ett lustfyllt bubblande ljud när en flock snösparvar landade en bit bort på sanden. Kort därefter flög de upp och landade på en sten ute i vattnet. Längtade de månne tillbaka till fjället? Den toppen var ett klent substitut i så fall.

Så slog jag mig ned på min egen sten för att bevittna detta under av lugn. Dessa tillfällen är sällsynta och visst känner man sig privilegierad att få se denna naturens spegel. Det är lätt att slinka in i existensiella frågor när man sitter där vid stranden sådana gånger och faktum är att jag tog mig friheten att skriva om ett stycke ur "den stora boken":

"Naturen är tålig och mild, naturen avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting."

Skymningen närmade sig och den gråsvepta himlen blev allt mörkare. Vattenspegeln bröts av en vålnad som steg ur havet. En säl gjorde strandhugg rakt utanför mig. Det blev mitt avslutande möte den där eftermiddagen, när Östersjön låg såsom en spegel.

Dela: