Johan Myhrers blogg

Vårens första

Solen värmde så gott idag att jag kände för att fira med årets första glass. Smakade mycket bra! För att fortsätta firandet tog jag ryggsäcken med mig och gick en sväng mot alvaret på eftermiddagen. Få vårtecken är så tydliga som fåglarnas liv när solstrålarnas värme smälter undan vinterns bekymmer. En del fåglar tycks till och med glömma bort sig för en stund. En mycket vacker steglits reagerade inte överhuvudtaget när jag kom gående och satt snällt kvar och myste medan jag smög närmare. Den sov verkligen gott där i häcken.

Ute vid alvarets kant "tjirpade" sånglärkor kring en av våren anlagd våtmark. Då och då tog de höjd och satte igång att sjunga, och lika ofta slutade sången i intensiv revirstrid. En stackars gulsparvshane råkade förmodligen flyga in i ett inmutat revir på fel sätt och tillrättavisades omedelbart av en arg lärka. När en annan lärka flög in i samma revir gavs det mer motstånd och luftstriden pågick en längre stund.

När jag satt och vaktade "mina" lärkor hörde jag en bekant trumpet på avstånd. Jag blev osäker på om jag hörde rätt och tänkte "Inte kan de väl vara här redan?" En kvarts promenad mot åkrarna norr om byn och jag kunde konstatera att det visst var möjligt. Årets första trana spatserade på en blöt åker bland grågäss! En tidig och ensam trana men väldigt välkommen...

Dela:

Luftakrobatik och vårens första vipor

Öland är snart snöfritt och vårfåglarna har så smått börja strömma in. Sånglärkor sjunger sporadiskt, enstaka starar och ringduvor har anlänt och så även de härliga tofsviporna som trampar i smältvattenpölarna. Tittar man noga på en vipa när den ser ut att stå stilla och "tomglo" så ser man att den trampar med ena foten hela tiden. Rätt som det är plockar den snabbt upp något ätbart från marken. Trampningen får säkert maskar att börja röra sig i leran.

Gjorde en rejäl vända på alvaret under eftermiddagen för att leta örnar. Oftast får man nöja sig med se dem på långt håll och det är synnerligen svårt att smyga sig nära. Med fri sikt på flera kilometer och fantastiskt skarpa ögon har det sina fördelar att vara örn på alvaret. Trots dåliga odds såg jag minst fem havsörnar varav en behagade ge mig en föreställning med sin luftakrobatik! Gång på gång när den passerade ganska nära gjorde den vridningar och snurrade i luften så jag kunde höra vingbruset. Mycket vänligt av den! Den kungsörn jag senare vandrade efter till skymningen var inte alls intresserad av att visa upp sig...

(Bilden är ett montage med samma örn)

Dela:

Tidig vår på Mallorca

När jag lämnade Öland för semester på Mallorca var jag beredd att det inte skulle vara jättevarmt där nere. Däremot föreställde jag mig aldrig att där skulle vara snö, men så var fallet! Den mesta snön smälte bort fort men under hela vistelsen var de högre bergstopparna snöklädda. De gånger vi färdades över Sierra de Tramuntanas högre delar mot norr var parkeringarna kring Puig Major, Mallorcas högsta berg, fyllda med bilar och mallorkiner kastade snöboll eller hade picnic i sluttningarna, vissa åkte t o m skidor!

På lägre nivå vid kusterna och slätterna var det dock betydligt mer behagligt för en värme- och soltörstande skandinav. Dessutom förvånande fågelrikt, vilket jag inte hade väntat mig. Kring byn Deia där vi bodde myllrade det av rastande småfåglar. Taltrastar i mängd sjöng, sammetshättor och svarthättor fanns överallt och gulhämplinghanarnas svirrande sång ljöd från tallarna. Känslan av vår förstärktes ytterligare av mandelträdens vita blommor på bar kvist. Citrusträden dignade av frukt och vi kunde plocka in citroner direkt från trädgården utanför huset vi hyrde.

Sammetshätta och blommande mandel.

Det blev en hel del dagsutflykter från Deia och vädret tillät inget "degande" på någon strand, så det blev en aktiv semester och mycket motion i det kuperade landskapet. Förutom vandringar i Sierra de Tramuntana med dvärgörnar seglandes mot blå himmel ägnades en dag i Mallorcas största våtmarksområde, s'Albufera. Området imponerade trots att det egentligen var tidigt på året för några större mängder fåglar. Godbitarna blev den mycket sällsynta kamsothönan, dvärgrördrom, alla de praktfulla purpurhönsen och de nästan overkliga styltlöparna.

  En dvärgrördrom prasslar i vassen medan en sothöna letar mat.

Purpurhönan är en minst sagt färgglad fågel.

Styltlöparen med sina styltor.

En dagstur till Formentor-halvön och vandring i Boquerdalen gav oss de skönaste soltimmarna under resan. Havsvindarna lyckades inte ta sig ner i den soluppvärmda dalen och till slut fick den långärmade tröjan åka av. Längs bergsryggen seglade dvärgörnar och en grågam. Den sällsynta gamen hade vi redan sett tillsammans med gåsgamar några dagar tidigare men lite närmare denna gång, ståtliga mörka fåglar! I dalen fann jag också den för ögruppen Balearerna endemiska baleariska sångaren. Svårsedd liten fågel som rör sig snabbt i buskar. Det hjälpte inte att grupper med andra turister strömmade fram längs stigen. Förvånande populärt turistmål.

Grågamen seglade i den varma luften över dalen.

Svårfotograferad balearisk sångare i liten buske.

Resans summering för min del blir mer positiv än vad den franska författarinnan George Sand beskrev i sin bok A Winter in Majorca efter sin vistelse i byn Valdemossa med Frederic Chopin på 1830-talet. Visst, Mallorca kan vara kallt och mycket är stängt när man kommer innan april, men det är ändå mycket vackert, och varmare än Sverige.

Skymning vid Hertigen Luis Salvadors herrgård utanför Deia.

Dela:

Tåliga tussar

Lärkor och piplärkor var inte det första jag tänkte på när jag gav mig ut idag. Cirka 10 minusgrader och isig nordanvind gav skakiga händer trots tjocka handskar och ibland får man lov att sitta stilla på rent olämpliga platser för att fotografera. Bara att bita ihop och låta bli tänka på värmen där hemma. För tillfället glömmer jag dock bort mig själv en stund, när naturen arrangerar sig framför kameran. Idag blev det möte med insektsätande "tussar" på en tångbank vid något som brukar vara en strand i vanliga fall. Nu springer det harar ute på Östersjön och långt ute från iskanten spanar havsörnar efter byten. Ölands stränder har förvandlats till vidsträckta vinteröknar där högar av ruttnande tång agerar oaser för småfåglar.

De insektsätande "tussarna" var ängspiplärkor som frenetiskt letade vad helst matnyttigt i tången. Uppenbarligen fanns där mat för de vägrade lämna platsen, trots mitt intrång på scenen. De verkade ha sina privata ytor och om en annan piplärka kom för nära så blev det fight direkt. När det handlar om överlevnad har dessa småttingar inte råd att vara snälla. Trots det håller de sig ofta i flockar. Bättre med fler ögon när höken kommer svepande.

En mask! Krävs nog ett antal i den storleken för att ens mätta en piplärkemage.

Sånglärkor! Säkert sådana som övervintrat men om drygt en månad bör de komma från söder också.

Dela:

På tysta vingar

Vädret är minst sagt lynnigt här på Öland nu. Jag åkte ut för en eftermiddagstur i strålande sol men det verkar vara regel med snö ungefär var 30:e minut, fick jag erfara. Himlen växlade från härligt blå med det ljuvligaste ljus, till gråsvart med öländska "lappvantar" från de tunga molnen och en sikt på 50 meter. Tur att det finns skoteroverall och skoterstövlar för det blev ett par timmars trussande då jag fick ett plötsligt infall att parkera bilen och gå ner mot stranden på ett ställe. Man ska följa sin ingivelse, några 100 meter närmare stranden uppenbarade sig en jorduggla på sina tysta vingar.

I gungande ljudlös jakt på mat strök den fram och tillbaka över de frusna sjöängarna. Snösparvar och ängspiplärkor flydde med skräck från stranden när siluetten av denna norrlänning kom insvepande för attack. Då och då vilade sig ugglan på stolpar och stenar, dock ständigt spanande över snövidderna med sina intensiva gula ögon. Ljuset avtog allt mer och en av oss norrlänningar var tvungen att ge vika, gissa vem...

Dela: