Johan Myhrers blogg

Blåsippor och favoriter i repris

Blåsipporna står i full blom här på Öland så jag tog mig en promenad till närmsta "blåsippsskog" efter jobbet idag, ett skogsparti på lämpligt gångavstånd hemifrån. På vägen dit passerade jag ett av mina huggormsställen och trots frånvaro av sol låg två stycken framme, inte allt för dolda i gräset. Den ena drog sig omedelbart ner i ett hål medan den andra låg still så länge den kunde och vågade. Till slut kom jag för nära och den slingrade sig snabbt in i ett litet stenröse, högljutt och missnöjt väsande.

I blåsippsskogen var det mycket riktigt härligt blått på marken. Hittade några frodiga himmelsblå tuvor i gynnsamt ljus och intog magläge i dryga halvtimmen. Fick avbryta sessionen då en kungsfågel började sjunga från trädet närmast mig. Objektivbyte och nytt arbetsläge ytterligare en halvtimme. Väl mycket grenar i vägen och bara halvbra ljus gjorde det svårare att fånga "loppan" på bild, men ett par blev skapliga. När jag reste mig för att gå kom jag att tänka på min halvtimme liggande på mage. "Undra om fästingarna har vaknat?", tänkte jag och började kolla på tröjan. Jo då, fyra stycken små kunde jag plocka bort. Turligt nog verkar de vårtrötta då de rörde sig mycket långsamt. Läste någonstans att 2012 troligen inte skulle ge så mycket fästingar, men då har nog inte fästingarna tillfrågats...

Dela:

Att fotografera kungligheter

Kanske en "ful" och lite missvisande rubrik i denna blogg, men för mig är kungsfåglar högintressanta fotoobjekt. Fick jag göra ett val mellan att fotografera Sveriges konung under ett kort möte eller sitta stilla i fyra timmar med kameran framför ögat för drömbilden på en kungsfågel, så skulle valet förmodligen bli det senare.

Kungsfåglar är relativt orädda fåglar men ack så aktiva istället. Från gren till gren studsar de som grågröna pingisbollar, lågt i gräset och sedan upp högt i en tall. Sökandet efter småkryp verkar aldrig upphöra. Med en vikt på cirka fem gram är ämnesomsättningen hög och en tom mage kan innebära döden om det blir en frostnatt. Ikväll var det dessutom klart vilket kan innebära flygresa vidare norrut under natten. En liten flock på sju kungsfåglar verkade ha väldans brått att fylla magarna i skymningen, så de bär kanske av mot norr under natten.

En granne berättade för mig under dagen att han låtit ytterdörren stå öppen en varm dag under veckan. När han kom in i badrummet senare samma dag satt en kungsfågel på tvålkoppen vid handfatet. Han visade en bild på den vackra inredningsdetaljen, minst sagt fantastiskt! Tur att det inte fanns en katt i huset!

Dela:

"We come in peace"

Ibland får man stifta bekantskap med nya saker bara genom att flytta blicken till rätt ställe vid rätt tidpunkt. Först förstod jag inte vad det var jag såg, en grå massa flöt runt på vattnet i en pöl vid stranden. Tittade lite närmare och upptäckte att den grå massan bestod av mängder av mindre "partiklar" som hoppade runt. Rafsade snabbt fram makrot ur kameraväskan och ner i magläge på den solvarma kalkstenshällen, vad var nu detta för småttingar? Drygt millimetern små grå saker förmodligen från en planet långt bortom vårt solsystem, var min känsla. Nja, rotade bland mina egna grå uppe i hjärnkontoret och konstaterade att det var hoppstjärtar. Rätt söta faktiskt och makalöst många! Arten heter Podura aquatica och beskrevs av Linné redan 1758. Podura aquatica är den enda arten i släktet och klassas som vanlig i näringsrika mindre vattendrag, så nu vet ni det......

En annan något aggressivare varelse som vaknat till liv stretade med att dra hem ett byte till sin stack i sanden. En rödmyra (Myrmica) drog på en död fluga.

Dela:

Det sanna vårtecknet

Det finns ett vårtecken som jag anser mer säkert än något annat, när de första huggormarna visar sig. När de vaknat innebär det att marken blivit varm ner till ungefär en meters djup.

Jag har varit bortrest från Öland i drygt två veckor och innan jag åkte gjorde jag en vända till ett av mina säkraste ställen för tidiga huggormar. Då fann jag ingen och det låg fortfarande lite snö kvar på sina ställen. Dessutom var åkern i anslutning till muren där de brukar ligga till stor del översvämmad. Idag var läget annorlunda. Solen värmde perfekt mot murens sydsida och tiotalet nässelfjärilar skrämdes hela tiden upp när min skugga hotfullt närmade sig. De är vaksamma de små liven men till slut lyckades jag smyga på en bakifrån för några riktiga närbilder.

När man smyger på ormar gäller det att ha ögon och öron med sig. Stegen får tas långsamt och försiktigt och man får tänka på att inte göra hastiga rörelser. Ormar hör inte men de har god syn och känner vibrationer i marken. Även om jag hittade fyra ormar idag så var det bara två som behagade ligga någorlunda stilla. De andra ringlade snabbt ner i närmsta hål. jag var sent ute på dagen, så de hade hunnit bli varma och kvicka. Det händer att jag lägger mig ner på magen och väntar ut dem. är man bara stilla så kommer de fram, även om man ibland får upptäcka att den väljer att lägga sig några meter bort. Eller som en gång för några år sedan då en orm ringlade förbi min armbåge...

Dela: