Johan Myhrers blogg

Naturens under

När jag var liten slukade jag böcker om natur och jag har en ansenlig samling idag. Några har kommit bort "på vägen" och ligger antagligen i lådor uppe i Hälsingland efter ett antal flyttar. Jag kom att tänka på en bok jag tyckte mycket om som barn och som jag faktiskt gärna skulle bläddra i nu, Naturens under. I boken beskrevs fantastiska djur från hela världen och deras ofta mystiska egenskaper.

Anledningen att jag kom tänka på boken är att jag idag insåg att jag dagligen möter just naturens under, och jag njuter varje sekund av det. Därför går jag oftast mina promenader själv, jag är hopplöst långsam att umgås med ute i naturen. Inte alla har tålamod att vänta medan jag sitter och väntar på att gransångaren ska hoppa till rätt gren, att humlan ska komma till rätt blomma eller att jag ska hitta den där paddan som kväker någonstans inom en radie av 200 meter. Det kräver oftast sina timmar ute. Nej, naturen njuter jag helst av på egen hand, utan sällskap av människor.

Dagens möte med naturens under började med något så sällsamt som en yrvaken dagsovare, en nordisk fladdermus jagade runt på gården. I fullt dagsljus är det fortfarande en utmaning att få till en hygglig bild på dessa varelser. Vändningarna är blixtsnabba och man riktigt känner hur besvärade dessa djur är av att behöva jaga dagtid, men nöden har ingen lag när man är hungrig.

Nästa märkliga möte blev av det akvatiska slaget. En bit ut på alvaret i ett traktorspår blev det fullständig panik när jag kom klivande. Tre småspiggar gjorde sitt bästa för att gömma sig i det vattenfyllda spåret. Hur de lyckades hamna där från början tror jag inte de hade koll på.

Det är väl känt att humlan kan flyga, trots att det egentligen inte borde gå. Humlan själv är så klart inte medveten om problemet, så hon flyger ändå. Sälgens kvistar börjar fyllas av gula härliga "kissar" och därmed är bordet dukat för hårt arbetande humledrottningar. Snart är väl arbetarna stora nog att flyga ut och jobba...

Dela: