I blekingska fågelmarker

Här kommer jag att redovisa lite funderingar och visa lite bilder från mina irrfärder i den blekingska myllan.

Expedition RAZORBILL 2009 - Sista dagen

Den sista dagen blev även den ganska fågelfattig sett till anatalet fångade fåglar. Dagen clou blev den grågås som hade förrirrat sig in i fyrträdgården och som Christer och jag lyckades fånga med bara händerna och lite list. För Hasse var det ny märkart då det inte hör till vanligheterna att vi fångar och ringmärker gäss.


Christer med den unga grågåsen i famnen.

Annars var det inte mycket nytt som hände den sista dagen. Ytterligare några fotorundor gjordes för att bättra på bildskörden på bl.a. svärta, hussvala och tordmule. Svärtan är en dykand, släkt med ejdern, som likt tordmularna häckar sent här ute i det yttersta havsbandet. Under vistelsen här ute kunde vi se uppvaktning och parning. Jämför med grågässen som redan har fullvuxna ungar.


Ett av de få svärtpar som häckar här ute.

Under den sista promenaden runt ön, innan det var dags för städning och hopplock av prylarna som skulle med hem, så slogs vi igen av hur stor temperaturskillnad det är mellan havslinjen här ute och mer skyddade lägen. När vi gick längs den östra stranden var det svalt och skönt. Några minuter senare i den skyddade fyrträdgården kändes det som rena Sahara. Skepparen Gert bekräftade senare att det varit obehagligt varmt hemma på landbacken de senaste dagarna. Det var inte något vi märkte så mycket av här ute, ett par mil sydost om kuststaden Karlskrona.


Under den sista dagen bättrades bildskörden på häckarterna på en aning. Här några tordmular på fisketur. Kanske kommer någon av dessa att häcka nästa år när vi är på plats!

Redan innan hemfärd sitter vi och spekulerar om nästa års expedition Razorbill. Då lägger vi den ett par veckor senare så att vi förhoppningsvis får lite bättre utdelning vad gäller tordmuleungar. Innan dess blir det ytterligare några turer hit ut för mer traditionell ringmärkning av tättingar på flytt.


Hela gänget samlat för gruppfoto. Nästa år är vi på plats igen!


När vi lämnar klippan  i strålande solsken sitter vi redan och pratar och funderar på nästa gång vi får komma ut hit till den fantastiska platsen mitt ute i havet.

Postat 2009-06-30 09:56 | Läst 6025 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Expedition RAZORBILL 2009 - Dag 3

Dagen startade tidigt som vanligt här ute. Klockan halvfem var samtliga i expeditionen uppstigna och samtliga åt en stadig frukost och drack nytt gott kaffe.Vädret var som de senaste dagarna, det vill säga vind från NO och klart. Vi misstänkte att det skulle bli ytterligare en varm dag. Här ute blir det dock inte lika varmt som på fastlandet. Det skiljer ca 10 grader så här på försommaren. Anledningen är att havet fortfarande är kallt och kyler av luften.

Idag har det endast fångats fyra olika arter fåglar. Lövångare, ärtsångare, hussvala och sju stycken unga starar. Stararna flyger omkring på öarna här ute och söker föda och ibland dyker de ner i trädgården där vi har våra fångstnät. Vid sådana tillfällen kan man fånga fem-tio starar åt gången.

Några andra trevliga gynnare här ute är de fem olika groddjursarterna som finns här på Utklippan. Det olika arterna är grönfläckig-, strand- och vanlig padda. En groda finns här också, nämligen långbensgrodan samt den mindre vattensalamandern. Den grönfläckiga paddan som fortplantar sig i de olika hällkaren här ute är en sällsynt art. Den har av någon anledning funnit Utklippan som en bra plats att leva på. Man beräknar att det finns mellan 7-800 individer här ute. Ett problem med den stora mängden grönfläckiga paddor är att de hybridiserar med strandpaddan.


Strandpadda, eventuellt med inslag av grönfläckig padda

Långbensgrodan har just här ute funnit en mycket ovanlig miljö att leva i. Det normala är att de finns i hagmarker med små vattensamlingar, inte kala klippöar. 


Långbensgroda

Normalt under dagarna är groddjuren inaktiva, men ibland stöter man på dem när man rör sig på ön, även under dagen.

 

Postat 2009-06-28 22:35 | Läst 7172 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Expedition RAZORBILL 2009 - Dag 2

Klockan 04.30 ringde väckarklockan ilsket. Efter frukost, morgonbestyr och lite slöskådande på Södraskär, där vi bor, bestämde vi oss för att ro över till Norraskär för att kolla in mularna. Vi gick direkt till området där vi hittat häckningar förra året. Tråkigt nog visade det sig att vi var ett par veckor för tidigt ute. I bohålorna låg endast ägg (i ett av äggen var ungen på väg att ta sig ut) men efter en stund hittar vi en unge som också var tillräckligt stor för att märkas. Efter att vi kollat ytterligare ett område i närheten ror vi tillbaka, nöjda med att vi fått åtminstone en mule.


Vår enda tordmulefångst (Alca torda)

Väl tillbaka på Södraskär drogs näten isär men någon stor fångst är inte att räkna med så här års. Till vår förvåning fångades två klart oväntade arter, en lundsångare och en sävsångare. Lundsångare som tillhör samma släkte som vår vanligaste fågel, lövsångaren, är en art som har en mer östlig utbredning och inte är reglebunden häckare i landet . Det görs dock ett antal fynd iSverige och Blekinge årligen.


Lundsångare (Phylloscopus trochiloides)

Sävsångaren är en i Blekinge ovanlig häckfågel. Dock sker enstaka häckningar i landskapet. Den är dock vanlig i delar av tex Skåne och mellan och norra Sverige. Sävsångaren tillhör släktet acrocephalus precis som rör- och kärrsångare. Sävsångaren känns igen på sitt distinkta tecknade huvud och sitt mörka ögonstreck.


Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus)

Dagen har varit underbar med sol och varm vind från ost vilket har gjort oss rödbrända i ansiktet. Kvällen avslutades med grillning och trevlig samvaro i den nedgående solens sken.

Postat 2009-06-27 22:02 | Läst 7926 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Expedition RAZORBILL 2009

Då var vi här igen, vi? Jo Jag Tony, Hasse från Ronneby, Christer från torhamn och Johnny från Uppsala. Nu är det dags att återupprepa förra årets lyckade tordmuleexpedition. Tordmule som heter Razorbill på engelska är en alkfågel som häckar i Sverige. Tordmule är en nära släkting till Lunnefågeln som närmast finns i Norge. Tyvärr har vi ännu inte fångat några tordmular som syftet med expeditionen är. Vi ämnar att fånga och ringmärka ungar av tordmule. På senare år har tordmulen etablerat en koloni här på Utklippan i Blekinges sydostligaste hörn. Vilket också är den sydostligaste punkten i Sverige. Idag har vi dock fångat en hussvala och en unge av rödbena som sprang på en stig framför Christer när han skulle klippa gräs vid våra nätplatser för fågelfångst.

I morgon skall vi satsa på att finna tordmular vilket är expeditionens mål. Förra året gav fem fångade mular, vi får se hur många vi fångar i år?

Postat 2009-06-26 22:57 | Läst 6112 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera