Luz

Det handlar om ljus

Vintermorgon i Änggårdsbergen

På huk. Göteborg, mars 2012

Jag sitter på huk och njuter av en rosa strimma lågt i horisonten. Jag är glad som tog mig upp för att se det här. Motivet är inget speciellt, mest snår, men färgerna tillsammans med fågelkvitter och spettars hackande mot trädstammar skapar en känsla i mig.

Som vanligt vaknade jag före väckarklockan. Jag funderade på om jag skulle gå upp eller ligga kvar och bara njuta av lugnet. Ögonen kändes igenmurade av trötthet men samtidigt finns den där ständiga längtan inom mig. En längtan efter ljuset. Min son gnydde och jag klev upp och gav honom nappen. Då bestämde jag mig. Min hund, Cinna, uppfattade detta snabbt och satt och väntade på mig. Självklart ska hon med.

Änggårdsbergen upplever jag som svårt när det gäller rena och smäktande landskapsmotiv. Det är kuperat och med mycket snår i dalarna. Jag riggar kameran och letar efter bra utsnitt. Tyvärr blir den mest spännande bilden ett självporträtt.

Några gäss kommer flygande lågt. Jag är inte alls med. Kastar upp ena kameran och slänger iväg ett par skott. Förstår snabbt att jag måste ha stor tur om det ska bli något. Och tur har jag inte. Eller tur och tur. Fotografi är något som kräver skärpa och noggrannhet. Jag släppte på koncentrationen och hann helt enkelt inte med. Skärpning ...

Tre. Göteborg, mars 2012

Cinna väntar tålmodigt på mig. Cinna är en härlig partner på turen. Emellanåt kan hon bli lite för kelsjuk och mer eller mindre kasta sig över mig när jag ska plåta. Nåväl. Det är ett kärt problem.

Solen börjar slicka trädtopparna. Jag tar några nya skott med telet. Det blir en härlig kontrast mellan det solbelysta och det skuggade.

Lärkträd. Göteborg, mars 2012

Nu är det dags att tänka på vardagssysslorna. Blöjor och hushållspapper ska inhandlas. Och vad ska vi äta till middag? Jag packar mina saker och börjar vandra tillbaka. I dalen nedanför fastnar jag framför några spännande motiv. Kan det här bli något?

Höstlöv. Göteborg, mars 2012

Eller det här? En stor ticka?

Björkticka. Göteborg, mars 2012

Ljuset är lite kontrastfattigt men motiven kittlar mig. Det blir, ganska ok, inget att hänga i granen kanske.

Jag går vidare. Cinna väntar tålmodigt, hon ligger hela tiden steget framför mig, förväntansfull och glad men håller hela tiden koll på mina förehavanden. Cinna är en blandras, med ganska mycket border collie i sig. Hon är skarp som attan och förstår både ord och sinnelag. Jag tror att hon längtar hem till matte. Och frukost.

Vid Axlemossen fastnar jag. Ljuset faller in perfekt från mossens östra sida och ger fina skuggor i isen. Jag finner en hel del motiv som kittlar ögonen. Mossen är inte djup och har blivit bottenfrusen. Genom isen ser man de olika lagrena som isen har fått. Vackert!

Spricka. Göteborg, mars 2012

Några av fjolårets näckroslöv har frusit in ordentligt och bevarats för framtiden. Står tiden stilla? Nja, för en stund kanske? Fantasin drar iväg, tankar om tid, livets oförtrutliga färd framåt. När isen smälter multnar nog bladen.

Näckrosblad. Göteborg, mars 2012

Min följeslagare väntar återigen troget på isen. Nu bryter jag upp för sista gången den här morgonen och åker iväg för att handla varorna. Vi är båda upprymda och glada. Väl hemma äter vi frukost och njuter av att vara hemma igen.