CARLZONZ BILDER II

A Working Class Hero på Stockholm Stadsmuseum.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

I dag slet jag mig iväg från mitt krypin i Vasastan en stund och drog mig upp på Söder för att besöka Stockholms Stadsmuseum och Micke Bergs vernissage. I den lilla utställningslokalen på museet var det knökfullt då många av herr Bergs kompisar och andra medborgare var på plats.

Micke Bergs nära vän Håkan Lahger höll ett kort invigningstal där han jämförde Micke med några andra  välkända ”Working Class Heros” på det kulturella området som tex John Lennon och Jerry Williams. Lahger berättade också lite om Micke och deras resor tillsammansi Asien för länge sedan där det framkom att Micke har starka revisorsliknande överlevnadsegenskaper.

Micke Berg visar på utställningen många av sina klassiska och välkända Stockholmsbilder från tidigt 70-tal men också en del nytagna digitala arbeten.

"Tjena Carlzon" sa herr Berg till mig när jag steg in i lokalen, det kändes fint och värmande i vinterrusket för en amatör som mig som aldrig kommer att komma i närheten av denna mans stora fotografiska dokumentära och kulturella samhällsinsats. Det blev en liten snabbvisit men jag kommer absolut att smita in på utställningen igen och titta lite nogrannare på hans bilder när det är lite mindre medborgare på plats och troligen blir det på onsdag före Ellens träffen.

På söder lyser solen alltid röd!

/Bernt

Dela:

Favorit med över 10500 klick i repris!

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Eftersom det mesta går på tomgång för mig under vinterhalvåret och att fotograferingen nästan ligger helt nere så kommer här ett tidigare inlägg i repris. Kanske har det också tillkommit lite nya besökare på min sida sen förra gången. Inlägget har haft för mig smått otroliga 10500 visningar vilket naturligtvis till en hel del beror på att det då och då brukar dyka upp som en ”blänkare” i högerspalten när man går in under ”Visa alla bloggar” i fs menyn.

Den 27 februari 2008 publicerade jag alltså nedanstående inlägg. Det har ju hänt en hel del för mig sedan dess både vad det gäller hård och mjukvaror. I dag gör jag de flesta av mina bilder på min nya IBM PC laptop och i Bridge +  ACR:en och CS4:an. Jag har fortfarande kvar min gamla Mac G4 men den kör jag bara igång när jag skall printa.

Svart-vitt på mitt sätt...(från 2008)

På min gamla trotjänare (Mac G4) arbetar jag fortfarande med Photoshop CS, mest beroende på att jag har det gamla systemet Mac OS 10.2.8 på den. Maskinen är från början av 2001 och är naturligtvis inte så snabb (Dual 450 MHz) om man jämför med dom nya. Men jag har inte så bråttom och den är stabil och säker och jag har inte haft några problem med den under de år jag haft den. Men det är klart att man längtar efter en snabbare Mac, men jag har en häftigt snabb IBM PC laptop som jag använder när jag tankar över mina bilder från korten och sen gör första grundjusteringarna i Lightroom. De bilder jag sen vill jobba vidare med slangar jag över till G4:an.

Lightroom har ju mycket bättre funktioner när det gäller att konvertera färg till svar-tvitt än min gamla Photoshop CS men jag tycker skärmen på "lappen" är lite för liten och osäker att arbeta på, så jag slutarbetar i stället mina bilder på G4:an och i CS:en och kör med ett par olika action i stället. Det ena är "galningen" Russel Brown's Photo Toner som ger bilderna en aning varm ton och det andra är Gorman & Holbert's B&W Converion.

Exempel: 

Hovs hallar, Skåne. Originalet. Canon 350D Sigma 10-20 mm @ 10 mm f/8.0 ISO 100 RAW. 

Tonmapping från en RAW-fil, tre olika framkallningar. Tone-mapping gjord i Dynamic Photo HDR. Efterarbete i photoshoppen med kurvor, nivåer och dodge & burning m.m.

Russel Brown's Photo Toner.

Så här blir lagren när man kör Russel Brown's action, lätt att finjustera styrkan på toningen sen med ett Hue/Saturation lager.

Gorman & Holbert's B&W Converion.

Så här blir lagren när man kör Gorman & Holbert's B&W Converion action också här är det lätt att finjustera bilden med kurvor/nivåer lagren.

Russel Brown's action här!      
Ganska långt ner på sidan....

Gorman & Holbert's action här!    
Även detta en bit ner på sidan....

PS! Det är inte så ofta numera som jag arbetar med tekniken jag beskrivit här ovan från 2008 eftersom man numera kan göra ungefär samma sak i Photoshop CS4s egen Black & White converter.

En bild från min gata måste jag naturligtvis ha med också så här på slutet. I dag är det mulet och plusgrader så nu är det slaskigt på min gatan men när den här bilden togs den 22 december förra året var det solsken och kallt.

Ha en trevlig (photoshop) helg!
Bernt

Dela:

De e mycke OS nu och snyggaste kameran behöver inte vara bäst!

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Det blir en hel del sportande framför teven på kvällarna (och nätterna) just nu. Mest sitter jag där ensam eftersom min fru inte gillar att se sport och dessutom går hon på morronskift för tillfället vilket betyder att hon lägger sig ganska tidigt på kvällarna för att klara av att gå upp vid halvfem tiden på morgonen.

I morse hade man då satt mobilen på väckning tio i sex för att se Tre Kronor såpa ut Slovakien och sen ta fajten mot Canada, men så blev det inte utan snarare tvärt om. Det är dags för ett generationsbyte nu, Tre Kronor såg trötta och långsamma ut och spelade utan glöd. För mycket spel efter sargerna i stället för att gå på mål. Kanada ser däremot mycket starka ut, körde över Ryssland med 7-3 och matchen var över redan efter en period.

Snyggast behöver inte vara bäst!

När jag i mitt förra inlägg skrev att jag tycker att Canon T90:an är den snyggaste SLR:en Canon gjort så tog "Gnesta Bengan" direkt upp staffettpinnen och sen var matchen mellan Canon och Nikon igång igen.

Liten studiofotografering med LX3:an.

Före och efter behandlingen i ACR:en.

Vad det gäller Canons nya mjuka design som kom med T90:an 1986 och senare EOS 1:an så syns det tydligt tycker jag att Nikon sneglat lite på Canons design när dom efter F3:an kom med F4:an. Vilken kamera som är bäst av Canon vs Nikon lägger jag mig inte i men snyggast designen tycker jag fortfarande att T90:an har.

All the best!

/Bernt

Dela:

En del får skotta sin taksnö själva andra slipper och snyggaste SLR:en från Canon.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

I dag kom killar och skottade ner snön från taket i vår fastighet. Skönt att slippa hålla på med sånt själv. I stället kan man hänga framför teven och sporta och klämma en och annan pilsner…utan livlina!

T90:an, Canons snyggaste SLR!

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

I förra inlägget skrev jag ju lite om Canons gamla T80 kamera. Vad man än tycker om den så inte var den snygg direkt, om nu en kamera behöver vara snygg för att funka. Men det hade nog Canons egna designer och  produktutvecklare också fattat så när dom sedan skulle ta fram nästa modell i deras T-serie som också blev den sista i serien så anlitade dom den tyska industridesignern Luigi Colani som då var bosatt i Japan. Det främsta kännetecknet för Luigi Colani design är rundade, organiska former, som han benämner "biodynamisk" och som han hävdar är ergonomiskt överlägsen traditionell design.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Personligen tycker jag att T90:an är en av de snyggaste SLR kameror med manuellt fokus som någonsin tillverkats, dessutom hade den när den kom 1986 massor av innovativa saker som många av de övriga kameratillverkarna sedan tog upp och många delar av T90 införlivades också senare i EOS-systemet.

På den här siten kan ni läsa lite mer om designen/konstruktionen av T90:an.

Lite andra designarbeten av industridesignern Luigi Colani.

Och som Micke Borg brukar säga: Håll igång avtryckarfingret!

/Bernt

Dela:

Gatufotografering ”Through my window” och lite om en av Canon´s bortglömda kamerafloppar.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Ofta efter det att jag fått i mig morgonkaffet, läst tidningen och kollat på nyheterna teven brukar jag gå fram till vårt fönster mot gatan för att kolla dagens väder. Och kamerans finns nästan alltid med. Sen jag skaffade LX3:an har jag den alltid liggande på armlängds avstånd.  Så det har blivit en hel del ”mot gatan bilder” de senaste åren. Ibland tar jag mig en titt ut innan jag kastar mig ner i bingen på kvällen (natten) också. Det här är några av mina vintriga varianter.

Canon första 35 mm SLR med autofokus.

För två år sedan när vi höll på och röjde i vårt källarföråd hittade jag den här märkliga Canon maskinen i en kartong. Jag hade inte en aning om att den fanns i min ägo. Det måste ha varit så här det gått till har jag listat ut. På 80-talet arbetade jag åt en fotohandlare och gjorde bland annat hans annonser och annat reklammaterial. Ofta fick jag då över kameror och andra produkter som jag skulle fotografera av för hans marknadsföring.  Jag bytte också kontor två gånger under den här perioden så kameran måste ha blivit kvar hos mig i en av flyttkartongerna  av någon konstig anledning. Lite sent nu kanske att efter tjugofem år returnera den.

Kameran är en Canon T80 som var Canons första 35 mm SLR kamera med autofokus. Den fanns bara en kort tid på marknaden (April 1985-Juni 1986) och ingick i Canons T-serie. Den har FD-fattning och var därför inte kompatibel med Canons nya  EOS system som kom strax efter (1987) och därför lades produktionen av den ner så snabbt.

Till T80 tog man fram speciella autofokus objektiv, AC 50mm f/1.8, AC 35-70mm f/3.5-4.5, and AC 75-200mm f/4.5. Andra FD-objektiv kan också  användas på kameran, men då utan autofokus möjlighet.

T80:an har väl inte något större värde idag utom kanske för den inbitne Canon samlaren som vill ha Canons första autofokus på plats i sin samling.

På mir.com finns massor av information om T80-kameran för den som är intresserad.

/Bernt

Dela: