Veni, vidi.....

Den kära mossen

Det är inte ofta jag är ute tidigt på morgonen nu  för  tiden. Men i helgen tog jag chansen och  följde med några  fotokompisar  till Knutshöjdsmossen. Jag var nog lite  skeptisk. Skulle det finnas  något att fota där  så  här sent på året. Vi hoppades på  dimma, men det blåste kraftigt på natten och den lyste med  sin frånvaro. Vädret var i alla fall det allra  bästa  för en  fin morgon och medan  dom andra väntade på  soluppgången  vid  sina stativ,la jag mig ner med macroobjektivet och inväntade  soluppgången på mitt vis. Min skeptisism  fick sig en  törn, för visst fanns  där  färger i  den till synes  grå mossan.

Ha en  fin vecka

// Marianne

Postat 2016-10-30 19:40 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Den lilla harpalten

Vi har haft barn och barnbarn på besök  i omgångar  några veckor och eftersom syskonen inte  träffas  så ofta, blir det grillkvällar och intensiva dagar. Som tur är bor 1 liten familj hos oss, en bor 2 mil  bort i svärsonens föräldrars  sommarstuga och den tredje är bosatt  här. Om alla bodde hos oss skulle jag inte orka, men nu  går det bra.

När alla åkt blir  det tyst och   tomt, men jag  får  väl erkänna att det också är  skönt.

Men nu  till harpalten.

Jag var i  väldigt  behov av att komma ut en stund och  fota i  går kväll, så  vi  tog en tur. På en åker satt en  fälthare och mumsade i  sig klöver

Jag klev ur  bilen och  tog några  bilder. Den satt lugnt kvar så jag gick  försiktigt  närmare. Den   fortsatte att mumsa på sin goda klöver. Jag var 10 meter ifrån och den brydde sig inte, bara satt  där med  sin klöver i mungipan

Jag  gick  försiktigt  runt och det enda  den gjorde var att ibland huka  sig ner och kolla upp mig. Den mumsade  vidare och  höll ögonen på mig

Plötsligt satte den sig på bakbenen och klappade lite med framtassarna, som om den  ville  skrämmas lite

Sen satte den sig ner och mumsade på  klövern igen, saftig och  fin efter regnet.

Plötsligt kom den hoppandes alldeles framför mig , satte  sig  till ro och mumsade  vidare

Jag rörde mig sakta  runt  den för att  försöka  få så bra   bilder  som möjligt i gräset. Antingen tog den mig  för en stor hare eller så  såg jag inte  tillräckligt  skrämmande ut. Vi var  tillsammans en  god  stund och jag kom hem med över 200  bilder på haren. Dom är tagna med Tamron 70 - 300.

Ett mysigt möte som jag sent kommer att glömma

Ha det gott alla

// Marianne

Postat 2016-07-14 14:09 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Jag lovade......

.... att jag skulle visa er experimentet med den gamla plastiga 50 mm / 1,8 och en  1, 4 raynoxlins. Jag tog mig  till samma ormbunke, som med macro 100 mm. Det var betydligt svårare, mer utmaning, men mycket roligare.

Här är resultatet.

Undrar vad jag ska koppla ihop nästa  gång

Må gott // Marianne

Postat 2016-07-06 16:46 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Vad händer......

....om man sticker in kameran i en ormbunke precis i solnedgången.

Den frågan ställde jag mig när jag gick omkring i skogen bakom huset med mitt kära 100 mm macro på axeln.

Här är resultatet taget direkt ur kameran ( utom den svart vita )

Skiner solen i kväll ska jag gå dit med mitt 50 mm och raynoxlinsen och se vad som händer.

Det är kul att leka

// Marianne

Postat 2016-07-05 14:14 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Lång väntan

Jag har fått konstaterat att jag har  gråstarr på mina ögon. Det högra - tittögat - är  värst, och där börjar det  bli  riktigt  grått. Väntar på operationstid, men dom där 3 månaderna är långa . Under  tiden får jag förlita mig på autofokus och hålla  tummarna  för att det  blir bra. För jag kan inte låta  bli att fota.

Men ögonen är egentligen en baggis i det stora hela, dom tänker jag inte så mycket på. Jag vet ju att det bara kan bli  bättre. Men mina njurar blir bara  sämre och sämre och nu  går det  fort. Vi  går på utredning för att se om min make kan ge mig en njure, men vi har så olika blodgrupper och naturligtvis är det jag som har O, den  som kan ge  till alla, men inte ta emot  från alla. Så i  går var vi och tog blodprov som ska  skickas  till transplationsenheten i Uppsala. Där ska  dom se om det överhuvudtaget  går. Så just nu är livet  härhemma osäkert. Ibland  vill jag bara sticka ifrån alltihop och gömma mig  någonstans där ingen får tag på mig.

Ibland så törs jag kika fram lite och hoppas, men bara en gnutta. Hoppas jag  för mycket blir besvikelsen så mycket större och då undrar jag om jag orkar. Jag hoppades en gång så mycket på att ett under skulle ske.....men min lilla dotter dog ifrån oss, bara 6 månader. Efter det har jag svårt att  ens hoppas det minsta lilla på att saker och  ting  ska  gå  vägen.

Men livet  går vidare. Jag kommer att få  dialys, om det inte  funkar och just nu  förbereds jag  för det också .Klart att det optimala vore  fler tänkbara donatorer, men man går ju inte precis ut  till vänner och bekanta och frågar om man kan få en njure av dom. 

 Jag kommer att ställas på transplationslista ,men innan jag kan ställas på den måste jag  gå igenom en massa undersökningar och godkännas.  Sen får jag vackert  vänta på att det  dyker upp en njure åt mig.

Så just nu är det bara att ta en dag i  sänder, slita  sig igenom många  timmar på  sjukhus och leva på hoppet .

Barnen, barnbarnen och främst maken håller mig under armarna. Svaret  från Uppsala tar 2 - 3 veckor.Det  blir långa veckor.

Nu  går jag ut och fotar mellan regnskurarna

// Marianne

Postat 2016-06-30 18:26 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera
1 2 3 ... 114 Nästa