Veni, vidi.....

I morse glittrade skogen

Lördagen  bjöd på ömsom  snöglopp  och  regn. På  natten  frös  det  på  och i morse  glittrade  det  i   skogen.

Ha  en  trevlig  söndag  och  varsågod  ,  här  kommer  lite  bling-bling

// Marianne

Dela:

Man får glädjas åt det lilla

I  går  var  jag  till  min  njurdoktor   för  kontroll. Jag  går  var  tredje  månad  och tar  massor  av prover och  pratar  med henne. Hon  har  blivit  lite  av kurator också,  så  vi  kan  tala om  allt  som  jag  funderar  över  och  det  är  skönt. I går  blev  det  lite  extra  tungt  för nu  är  mina  njurar  nere  på 30 % kapacitet och  vi  behövde  ändra  lite i  medicineringen. Jag ska  gå  och  få  järnsprutor också, så  nu  kommer  jag  väl  att rosta  inuti. Men  jag  är  så  trött,  så  trött  så  jag  hoppas  att  jag  blir  piggare  av  dom.

Jag  tar  numera  dagen  som  den  kommer. Det finns  alltid  dom  som  har  det  värre  och  grubbla  över  framtiden  tar  bara  energi. Den  dagen , den  sorgen.

Jag  fortsätter  med  det  jag  tycker är  kul. Körsången  kommer  jag inte  att  släppa  förrän  dom  lyfter ut  mig  därifrån för  både  den och  fotandet  ger  mig  energi  och  livsglädje.

Man  får  vara  glad åt   det  lilla. I  september  ska  jag  bli  farmor  för  första  gången. Jag  är  mormor  till 3 men  farmor,  det  blir  nåt  nytt. Så  nu  får  jag  göra  som  fiskarkäringen,  sitta i  min  gungstol  och  sticka  åt  barnbarnen.

När  vi  åkte  från  Västerås  så  stod  det  små  gula  solar  i  gräset och  lyste.

och i  den  allra  varmaste  söderbacken  knoppas  det

Sångsvanarna  flyger över  huset på  kvällen på jakt  efter  nattviste. Deras sång är  vår  för  mig och i  går  kväll  flög  dom  allra  första  tranorna norrut. Jag  räknade  till  15.

Våren är  på  G och  man  få  glädjas  åt  dom  små  vårtecknen.

Ha  en  skön  helg. Vi  ska  få  regn  och  det  kommer  att  göra underverk m med  snön

Marianne

Dela:

Dagens fynd

En  tur i  backen  bakom  huset är  numera daglig  sysselsättning. Jag  tar  helst  med  mig 100  macro och  stoppar Raynox 250 i  fickan  för  säkerhets  skull, man  vet  aldrig  vad   man  hittar. I  dag  fick  jag  användning  för  den.

Jag  hittade  en 3 mm  stor  spindel  som  höll på  att  spinna  vårens  första   nättrådar. Först  var  den på  kanten  till   en  spjutbräken'

Sen klättrade  den  vidare  till undersidan och  jobbade på  bland  sporerna, som  måste  ha  varit  som  stora  berg

Till  slut  tog  den  sig  upp  till  mossan . Det  blev  som  en  djungel  för  den lilla  spindeln

Till  slut  tappade  jag  bort  den  där  i  djungeln.

Jag  har  fotat  handhållet  eftersom  den  rörde  sig  hela  tiden

Ha  en  skön kväll

Marianne

Dela:

Visst finns dom där - vårtecknen

Våren är  sen  och  vi  längtar  väl  alla  efter  värme  och  sol. Även om  det  är  glest  mellan  dom - vårtecknen, så  finns  dom  där. Vid  husknuten  blommar  det  lite  försiktigt

I  den  soligaste  backen  tittar  dom upp  lite  försiktigt - blåsipporna

och i skogsbacken  spanar  höken från  en  hög  torrfura

Den  allra  första  tofsvipan  har  intagit  sin åker och  plockar i  marken  bland  godbitarna

Jag tog  min  dagliga  tur  till  backen  bakom  huset. Som  omväxling  tog jag  med  mig Raynox 250  till macrot. Mossan blev  annorlunda, nu  fanns  där många  krulledutter

och  pillidutterna blev jättestora

Isen i  dammen har  börjar  släppa i  kanterna och  fjolårslöven  som legat infrusna under  vintern  kommer  fram igen

Så  visst  finns  dom  där, vårtecknen.

Ha  en  skön  måndagskväll

Marianne

Dela:

Vad skört livet är

Jag  hade  varit på    årsmöte i Naturfoto Västmanland och  kvällen  blev  sen innan  vi  bröt upp . Vi  hade  sett  fantastiska  bilder och  bildspel  av  en  av  våra  duktiga fotografer - Anders Geidemark. Min fotokompis hade vunnit  titeln " Årets  fotograf"  med  sina  fina bilder i  hård  konkurrens  av  oss  andra.

Vi  satt i  bilen på  hemvägen  och talade om  hur inspirerad  man  blir  av  att  få  se  så  många  fina  bilder och  vilken  kick  man  får att gå ut   och  fota. Kvällen  var  sen  och  det  var  inte  många  bilar  ute. Skogen  stod  mörk  och  tät på  sidan  av  vägen

Plötsligt  stod en  bil tvärs  över  vägen  med  varningsblinkers  påslagna. Vår  första  tanke  var  att  dom  kört  på ett  djur. Vi  stannade  , klev  ur  och  frågade  om  dom  behövde hjälp.

Då  såg  vi. På  vägen  låg  elledningar  nerrivna,  en  elstolpe var  nerkörd  och i  diket  låg  en  bil på  taket med  motorn  fortfarande på och 2 personer  satt  på  vägkanten. Vi  var  snabbt  tillbaka i verkligheten, en otäck  sådan.

Vi  gick  fram  till  dom    som  satt  på  vägkanten och kollade  om  dom  var  skadade. Sen  stannade  vi  och ungdomarna i den  andra  bilen  tills  ambulans, brandkår  och polis  kom. Man  insåg  snabbt , när man  såg  förödelsen  att  detta  hade  kunnat  gått  riktigt illa,  dom i  bilen  hade  verkligen  haft  änglavakt.

Vägen  fick  stängas  av  så  dom  kunde  fixa  elledningarna  som  låg över  vägen  och  vi  i fick  vända om och ta en  annan  väg  hem.

Vi  pratade  lite  på  hemvägen hur  fort  det  kan   gå  och  vad  skört livet är. På  en sekund så  kan  allt  vara  vänt och  livet  är inte  som  det  var  förut. Man  blir  ödmjuk inför  livet

Ha  en skön  söndag

Marianne

Dela: