Veni, vidi.....

Ljuset, kargheten och stillheten

Nu  bär det av till ljusets, karghetens och stillhetens land, fjällvärlden. Jag vet inte riktigt vad det är som  gör att jag varje år dras dit. Men jag mår så bra  däruppe i fjällens karga  värld.

Kanske är det ljuset, midnattssolen  som aldrig  går ner och man  helst inte alls  vill sova utan bara  vara ute och njuta av allt det vackra

Eller så är det vidderna. Känslan av att kunna se hur långt som helst och att vara ett  med naturen. Att kunna ströva fritt bland vidder som aldrig tycks ta slut

Vi hade  tänkt att ta oss  till Stekenjokk, men  som tur var kollade  vi på nätet. Vi  tänkte det kanske var mycket snö kvar  där efter den kalla våren, men  hittade en helt annan sak. Man får åka på vägen, stanna på parkeringsplatser men inte gå utanför asfalten. Vägen  hålls också stäng nattetid. Varför? Jo, det  härjar boplundrare  däruppe och man vill försöka att förhindra detta. Vad är det för människor som plundrar fåglarnas bon?

Vi for över Stekenjokk  förra året och  där  är så fantastiskt vackert, så jag ville uppleva  det en  gång  till

Nåväl.....det finna andra platser. Stora Sjöfallet lockar....

Så nu packar vi husvagn med allt  från långkalsonger till t-shirt. Man vet aldrig vad det  blir  för väder. Myggsprayen  får  vi inte glömma. Förra året höll jag på att  bli uppäten  när jag kröp omkring  vid Torneträsk  för att  föreviga blåbärsblommorna i midnattssolens  sken

Tror nog att det är precis det jag längtar mest  efter - midnattssolen

Ha nu en skön midsommar alla. Jag sitter nog  vid någon fjällbäck och äter sill och jordgubbar

Tills  vi hörs igen

Marianne

Dela: