Veni, vidi.....

Peter, Peter nu har du till och med fått upp mig på morgonen

Ja du Peter. Vad ska jag säga. I alla år har jag varit ( och är fortfarande ) en oförbätterlig morgontrött varelse. Dina bilder har inspirerat mig, så nu har du till och med fått upp mig.

Till råga på allt har jag upptäckt att det är  så oerhört fridfullt på morgonen. En fridfullhet som jag så väl behöver, speciellt när mitt huvud kokar över av ideer och tankar.

I morse vaknade jag kvart i fem av att hunden  kröp in under mitt täcke. Han behövde väl lite värme och  trygghet så där  på morgonen.

Jag kilade ut och ovanför bergskammen utanför mitt hus såg jag en strimma av morgonen.Så jag  väckte livsandarna med en kopp kaffe och satte mig i bilen.

På väg ut mot sjön såg jag  dimman

Solens första strålar färgade ett litet moln rosa och jag stod en stund och njöt i tystnaden

Den smala raka , guppiga vägen tycktes gå rakt in i morgondimman.

Framme vid sjön hälsade en mås mig välkommen. Han njöt kanske av tystnaden och dimman lika mycket som jag. Man känner sig som man är den enda i hela världen inne i dimma, den omsluter en som bomull.

Vände kosan in mot stan. Nu hade solen kommit upp och dimman tätnat och antagit en rosa ton.

Stadens gator var nästan tomma. Någon enstaka som skulle till jobbet stannade till  liksom jag och såg solljuset sila ner på gatorna

Vid backen upp mot  husen strålade solen just över backkrönet

Husen  var som skuggor i dimman belysta av solen. Inne sov människorna ännu

Mitt sista stopp för morgonen var ängen  bortom vårt hus. Där glittrade tusentals spindelnät i solen och gungade lätt i  den svaga brisen.

Som små konstverk hängde dom där , underbart vackra

Jag satte mig ner i det daggvåta gräset på ängen, struntade i att jag blev plaskvåt. Världen var så underbart ren. Mitt huvud fick vila och bara njuta av allt det vackra runt mig.

Så..... TACK Peter för att jag fick en knuff i baken.

Kram Marianne

Dela: