BLÅTT VARE

En spontan kommentar på min gode vän Thomas J:s senaste blogg. Som sagt lika blå men inte lika bra.

Bocksjön Blues

Dubbelexpo i den tdiga natten

NYA UTMANINGAR

Mitt förra blogginlägg startade något jag inte förväntat mig. Att presentera sin bästa bild tagen under 2009 visade sig vara något som väldigt många ville engagera sig i, mycket roligt måste jag säga och det hela rullar på fortfarande och kommer nog också göra det ett tag.

Utmaning nummer två är betydligt smalare och vi får se vilket intresse den röner. Egentligen är detta Claes Hillens ide så jag tar sjävmant upp stafettpinnen och skickar tillbaks den till Claes så han kommer in i loppet. Jag skickar också en pinne till Christer Johansson.

Vad ska vi göra då? jo, vi ska presentera en landskapsbild med kort skärpedjup. Naturligtvis har alla fotografer individuellt tolkningsföreträde. Min egen bild är en ganska traditionell landskapsbild men med kort skärpedjup. Hillèn och Johansson - tar ni upp pinnen

Vinterkväll vid Bocksjön

MIN BÄSTA BILD 2009

Jag har ett tag haft tanken att det skulle vara kul om en fotograf kunde välja ut en av sina bilder som en absolut favorit och berätta lite mer om varför han/hon gillar just denna bilden mer än de flesta andra av sina egna bilder.

Nu gör jag ett försök till detta och tar mig dessutom friheten att lämna en stafettpinne vidare till Thomas Jågas!

Jag har valt ut min bästa bild från förra året. Bilden heter"ISANDE VINTERKVÄLL" och är plåtad 4/1 2009.

Varför tycker jag då denna bild är så bra, jo; det viktigaste är själva uttrycket, den lilla varma fågeln i den stora kalla hårda verkligheten. Jag gillar kompositionen där den runda snötäckta isklumpen uppe till höger balanserar via en osynlig och symmetrisk diagonal ner till fågeln i det nedre vänstra hörnet. Den lilla vattenkaskaden som rinner ut strax bakom fågeln ligger perfekt i gyllene snittets skärningspunlt och bryter av diagonalkompositionen. Sist gillar jag också färgskalan och den isande känslan i bilden.

Faktum är att jag inte vill ändra en detalj i denna bild utan allt är perfekt (det är inte ofta!)

Kommentera gärna mina synpunkter - och Thomas, plockar du upp stafettpinnen!?

Christer

BISTRA TIDER

Nu är det vinter i strömstareforsen. Nu är det för mycket vinter i strömstareforsen!

Bitande kallt, nästan meterhöga iskanter och ett minimalt vattenflöde innebär att strömstararna flyr fältet och de få som blir kvar, igår såg jag bara en, blir extremt svårfångade i den extrema miljön.  Det gäller att ta det hela som en utmaning men när fötterna efter en timme på snö och is i dryga femtongradig kyla börjar ge upp och ingen stare behagar visa sig på nåt vettigt sätt, så misströstar man lite.

Det är naturligtvis bra att man håller ett jämnt vattenflöde men det kunde vara lite mer...( det ligger en damm precis ovan forsen). Jaja, det blir väl bättre!

Har nu anmält mig som positiv till Terje Hellesö`s initiativ med Förenade Naturfotografer/FN. Att skapa en intresseorganisation som alla naturfotografer kan rymmas inom tycker jag är en mycket positiv tanke och ett lovväert försök som jag kommer att försöka stödja. Så här i starten så finns det mycket frågetecken och en debatt pågår förfullt, där behövs många kloka tankar så ge er in i den debatten och påverka FN`s utformning till något bra, även för Biofotingar.

Nu kan det kanske vara läge att ge sig ut i snön och pulsa - det är fin spårsnö - man kanske skulle ut och leta lodjursspår!

Christer

ps  alla bilderna är tagna under ovan beskrivna förhållanden förra lördagen.

DAGEN D I HAGEN

I söndags morse vaknade vi ganska sent hemma hos  oss, frun tittade ut genom fönstret och säger; vad är det för fåglar i björken? det är massor med fåglar. Lite lätt retoriskt samtidigt som jag slänger ett snabbt ögonkast på det hela så svarar jag att det är väl kajor. Det där är inga kajor, svara min bättre hälft.

Det blev att snabbt få på sig understället och undersöka saken. Nu är inte jag nån fågelskådare så vilken sorts trastar det rörde sig om fick jag stämma av i fågelboken när jag kom in med bilderna. Björktrastar var det och säkert tusen. De drog från rönn till rönn  och mellanlandade ibland i de stora björkarna. De åt verkligen i flock, rensade rönn efter rönn och lämnade andra i stort sett helt orörda. Jag var ut en sväng idag och konstaterade att vissa rönnbärsträd fortfaranfe var helt orörda.