BROAR, BILDER OCH SÅNT
Vid Hakefjorden
Efter hettan i Stockholm var det skönt att ta sig en sväng tvärs över landet till det "riktiga" havet. Då menar jag Västkusten och mer specifikt Tjörn där havet är salt och det luktar som ett hav ska göra.
Mitt mål var Morfar och Mormors gamla sommarställe vid Hakefjorden söder om Tjörnbroarna. Här höll jag till på somrarna under sista halvan av femtiotalet. Nu är det min mors bröder som äger stället och mycket är sig likt från när jag liten.
Stugan ligger på stranden, bara några meter från vattnet och ser ut så här.
Så här såg den ut när jag höll till där på femtiotalet, inga förändringar här inte.
Jag kom ner vid åttatiden på kvällen och Hakefjorden låg så där stilla som det bara kan göra en sommarkväll i Juli.
Min morbror Hugo har sin segelbåt liggande ute vid dykdalben.
Jag fick också träffa ett av familjens nyaste tillskott. Här tittar mitt kusinbarn intresserat på kameran och tyckte det var väldigt spännande.
Ute på bryggan kan man titta ut mot Hakefjordens utlopp och långt där borta syns Brattöns höga silhuett.
Lite längre bort badar några av grannarna och det var så varmt att även jag tog ett kvällsdopp.
När vi ätit middag började fullmånen stiga på andra sidan Hakefjorden.
Tittar man norrut kan man se Tjörnbron, där, bortanför Låka och Höviksnäs.
Att somna i sjöboden, två meter från havet, lyssnande på vågornas stilla kluckande var ett perfekt slut på min första dag vid havet.
Hälsar /Claes
För er som vill följa med till Dag 2 så finns länken här.
Hur plåtar man skog? Tankar från en skogsväg.
I mitt förra blogginlägg hade jag lite funderingar om hur man bäst förmedlar känslan av skog. Storheten är svår när man befinner sig i skogen, så jag valde att koncentrera mig på detaljer, små utsnitt av helheten.
Kan man då förmedla helheten genom att visa små utsnitt av den? Jag antar att det är som resten av våra liv, vi ser sällan helheten utan får nöja oss med små utsnitt, delar av sanningen och genom dessa delar skapar vi oss en bild av vad vi tror är helheten. Vissa bitar är vackra, vissa är ointressanta, vissa är fula och ibland blir vi berörda, ibland inte......
Idag visar jag bara bilderna, utan kommentarer, från min promenad utmed en skogsväg i Skattungbyns utkanter. Canon 5D Mk2 med EF 100mm F/2.8 IS USM Macro.
Utsnitten vi ser är olika stora, ibland ser vi bara en detalj, ibland en större vy, ibland ser vi det vilda, ibland det som formats av andra människor, för länge sedan eller alldeles nyss.
Min skog ser i alla fall ut så här. Just nu.......
Hälsar /Claes
P.S. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format. De vinner på det.
P.S.P.S. Ni som undrar vilken väg jag valde i mitt förra blogginlägg, så var det den vänstra vägen. Tillbaka till bilen.....
Hur plåtar man skog?
I Lördags åkte jag ut till en av skogsvägarna i Skattungbyns utkanter för att försöka fånga skog på sensorn. Hur gör man egentligen? Jag tog bara med mig mitt Canon EF 100mm F2.8 L IS USM och min 5DMk2. Min tanke var att plocka små utsnitt av skogen. Helheten vet jag inte om det går att fånga i en bild. Några stora vyer är ju inte heller aktuellt.
Det var en mulen dag utan starka kontraster och jag försökte hålla mig till ett ganska kort skärpedjup för det mesta.
Här kommer då mitt försök att fånga dalaskogarna.
Välj en väg att vandra efter. Jag valde den här, som jag har gått många gånger medan jag bodde i Skattungbyn.
Utmed vägrenen växer det ängsblommor av alla sorter. Den här flugan gillade visst klöver.
I skogarna hittar man gamla odlingsrösen och murar som visar att det inte alltid funnits skog här. Med ett makro kan man krypa nära och börja upptäcka ännu mer i landskapet.
Man kan också använda ett 100mm till att isolera motivet från bakgrunden genom att använda ett kort skärpedjup.
En mur inne i skogen kan bli en fin förgrund.
Det finns till och med en slåtteräng kvar, där inne i skogen.
Med makrot går det att fotografera små träd också :-) (Rallarros)
Sen var det det där med att göra små utsnitt av skogen och här kommer några varianter på det.
Jag använde F4.0 för att få ett relativt kort skärpedjup på de här tre bilderna, men ändå kunna urskilja bakgrunden.
I skogen hittar man också hyggen, det är ju en del av skogsbruket idag.
Rallarrosor fullkomligt kryllade det av.
Ett gammalt odlingsröse mitt inne i skogen. Undrar var åkrarna låg här en gång? Det går inte att urskilja överhuvudtaget.
Så var det dags att krypa lite närmare igen. Svårt att hålla skärpan så här på fri hand. Man får gunga in sig och hoppas att någon bild blir skarp. Det blir extra svårt när det blåser så att alla växter vajar i vinden.......
Ett litet försök till komposition där jag ställt mig så att den undre blomman ramar in den övre.
Och så kom jag då till ett vägskäl. Fortsättning på min promenad kommer så småningom och då får ni veta vilken väg jag tog.
Hoppas att jag kunnat förmedla lite skogskänsla från dalaskogarna.
Hälsar /Claes
P.S. Förstora gärna bilderna genom att klicka på dem. De vinner på det.
Hejdå Våmhus, nu bär det av mot Stockholm igen.
Dags att ta en sväng till Stockholm och kolla posten, betala räkningar och sånt där annat roligt som ska göras vid månadsskiftet. Vart jag sen tar vägen får bli en öppen fråga för tillfället, jag har två veckor kvar av semestern :-)
Igår var det en fantastisk ljus över Orsasjön, så det fick bli några kvällsbilder.
Den stora pilen pekar mot Våmhus och Leif Bength som ju bor där.
När solen gick ner och kom så lågt att den hamnade under det stora molnet uppstod ett alldeles fantastiskt rött ljus.
I morse däremot var det 12 grader och duggregn. Det kändes som rena höstvädret, så det känns inte så svårt att sätta sig i bilen i eftermiddag och ställa kosan mot Bromma.
Så här såg det i alla fall ut för en stund sedan. Grått, men utsikten är alltid lika vacker.
Hälsar /Claes
P.S. Glada nyheter: Min guddotters katt har varit försvunnen i nästan två veckor. Idag gick jag ut en stund med deras hund och bortåt Skeer hördes plötsligt ett väldigt mjauande och katten kommer rusande fram till oss. Nu blir Millie glad :-)Ramsågen och skvaltkvarnarna i Näckådalen
Tillsammans med Leif Bength besökte jag denna underbara miljö i den nordvästra delen av Orsa kommun. Det är en gammal ramsåg i Kvarnbäcken i Näckådalen. Sågen, två kvarnhus och såg- och kvarnstugan är på senare tid renoverade av Orsa Jordägande Sockenmän och sågen brukas en gång varje år under sommaren i demonstrationssyfte.
Här kommer några bilder från sågen.
Det var lite trångt att fotografera med 35:an. Jag var lite avis på Leif med sin 17-40mm. Jag fick visserligen låna den för ett par av bilderna, men för er som tänker besöka den här platsen rekommenderar jag en kortare brännvidd.
Hälsar /Claes
Här finns Leifs inlägg för er som vill uppleva mer.
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009























































