BROAR, BILDER OCH SÅNT

Över La Veta Pass i Colorado får tågen kämpa.

Alamosa är en före detta järnvägsknut i San Luis Valley i Colorado. Numera är det inte så mycket trafik här längre men det fraktas fortfarande en hel del jordbruksprodukter ut från den här bördiga dalen. För att komma österut över bergen måste tågen klättra från 2300 meter i San Luis Valley upp genom La Veta Pass där högsta punkten är 2817 meter, sedan bär det av nerför mot Walsenburg och så småningom norrut mot Denver.

Backarna upp till passet är branta och därför hänger man på några extra lok för att orka med det tunga tåget i kroken.

Som ni ser är det 6 lok som drar och varje lok har en GM diesel på 3000 hk, dvs. totalt 18000 hästkrafter som dånar på här på västra sidan av passet.

Naturen ser ut som det ska i Vilda Västern och man väntar sig nästan att Appacherna ska anfalla vilken sekund som helst.

Lite längre fram skiljs vägen och järnvägen åt, där de går genom olika pass och några timmar senare sitter vi och väntar i den lilla västernstaden La Veta efter att ha ätit en rejäl måltid på den lokala krogen.

Plötsligt ser vi en strålkastare uppe på berget och en halvtimme senare kommer vårt tåg i sakta mak i sikte med gnisslande bromsar. Det får inte gå för fort nerför, då kan man tappa kontrollen över tåget. De 5 loken behövs lika mycket för bromseffekten nerför som för dragkraften uppför.

Tåget passerar i riktning mot Walsenburg och Denver och när det har försvunnit sätter vi oss i bilen för att åka vidare till Chama i New Mexico där vi har ett hotellrum som väntar på oss inför natten.

Skannat igår från Kodachrome 64.

Hälsar /Claes

Dela:

Ånglok i Klippiga Bergen, en aptitretare, inte bara för nördar?

Jag gillar ju att fotografera tåg som många vet. Det kan bli lite nördigt ibland, men vad spelar det för roll? Huvudsaken är att det är kul. Det jag gillar med tågfotograferandet är att det får mig att ta små avstickare till platser långt bortom ära och redlighet, platser som jag aldrig skulle ha besökt annars.

Som Dalton till exempel:

Dalton ligger i New Mexico, väldigt nära gränsen till Colorado. Tågen stannar inte här längre.

 Järnvägen är en del av den nu försvunna Denver & Rio Grande Western Railroad och den här banan är smalspårig. En del av banan har behållits som museijärnväg och går mellan Chama i New Mexico och Antonito i Colorado.

Spårvidden är tre amerikanska fot, eller för att vara exakt, 914mm. Många av järnvägarna i Klippiga Bergen byggdes smalspåriga eftersom det skulle ha blivit för dyrt att bygga normalspåriga järnvägar genom de höga bergen. En smalspårig banan kan ha skarpare kurvor och på så sätt följa terrängen bättre. Tågen blir mindre än sina normalspåriga varianter.

Nu är små tåg i Amerika inte så små. Här syns ett annat av loken stanna vid toppen av Cumbres Pass, den högsta punkten på banan, 3050 m.ö.h. för vattenpåfyllning och lite tillsyn innan färden fortsätter ner till Antonito.

Det här smalspåriga loket är större än många av de normalspåriga lok vi haft i Sverige.

De här bilderna är återigen inskannade Kodachrome 64 diabilder, en del i ett projekt jag håller på med just nu, under den här mörka tråkiga tiden innan snön kommer.

Hälsar /Claes

Dela:

Gatufoto i Paris. Nikon FE och Kodachrome 64. Hur man tar dåliga bilder, eller hur kunde jag ha gjort det bättre?

När jag var i Paris sommaren 1982 hade jag aldrig hört talas om termen Gatufotografi, jag kände inte till de berömda franska fotograferna och den enda Fototidning jag läste var Foto, och den köper jag forfarande ibland.

Bry er inte om den tekniska kvalitén på de här bilderna. De är inskannade från Kodachrome 64 där bilderna sitter kvar i sina pappramar och då går det inte att få dem riktigt plana. Det jag vill visa i det här inlägget är dålig gatufotografi eller att inte kunna förmedla det jag såg på ett bra sätt.

Jag har alltid haft ett som jag tycker bra bildseende, men det räcker inte för att ta bra bilder. Jag var vid den här tiden rätt blyg och det har påverkat bilderna på ett negativt sätt. Jag kommer att kommentera några bilder och försöka analysera vad jag såg och varför det inte blev som jag ville.

Här har jag sett personerna som står och tittar på konst vid stranden av Seine med Notre Dame i bakgrunden. Det visar tydligt att jag inte vågade gå närmare och därför inte kunde förmedla det jag såg på ett intressant sätt. Bilden skulle bli bättre om jag beskar den till kvadratiskt format och tog bort det som syns i vänstra kanten av bilden. Nu är den för rörig och engagerar inte alls.

Kanske något i den här stilen?

OK, nu är den i alla fall bättre och förmedlar mer av det jag ville visa, men riktigt bra blir den inte. GÅ NÄRMARE!

Nästa bild visar en ung konstnärinna upptagen med sitt.

Här skulle jag också gått närmare, kanske ett lite lägre perspektiv och lite mer till vänster. Den här går inte att rädda med beskärning, även om den blir lite bättre.

Nu råkade jag beskära i kvadratiskt format i de här exemplen, men bilden skulle lika gärna kunna ha tagits i stående format eller liggande som originalet. Bara jag inte hade stått så långt ifrån.

Nästa bild visar en trött tåglufferska som har somnat i gräset.

Återigen en halvdan bild. Här var det ju inte ens bråttom och hon var inte medveten om att jag fotograferade. Jag hade kunnat ta mig mer tid, välja en lite annan vinkel och framförallt vänta på att mannen i kavaj inte stod just där. Lärdomen här är att ta sig tid och vänta in rätt situation när det dyker upp ett intressant motiv.

Här vinner inte bilden något speciellt på att beskäras ytterligare. Kanske något bättre, men det gör ingen större skillnad. Men trots allt hade jag kunnat gå lite närmare och välja bakgrunden och situationen där lite bättre.

Så sista bilden:

En klassiker i Frankrike! Pétanque, eller Boule som vi säger här. Här har jag förstört den bilden också genom min rädsla att synas och gå nära. Det var ingen som brydde sig om att jag fotograferade, alla var upptagna av spelet, men jag vågade inte. Om ni tittar närmare på bilden genom att förstora den så är tillfället perfekt. Mannens uttryck, klotet i luften intill trädstammen och åskådarnas koncentrerade miner. Det här hade kunnat bli bra. Jag såg bilden, men fångade den inte.

Åter ett försök att visa lite på bildens potential genom att beskära den:

Den blir inte riktigt bra så här heller. Idag skulle jag nog gått ner på knä, och stått ännu närmare.

När jag tittar på de här bilderna och ser tillbaka på hur jag var då, kan jag se hur mycket min blyghet och rädsla för att komma för nära påverkar bilderna på ett negativt sätt. Mot det här finns det bara ett recept. Träna på att gå närmare, på att möta andras blickar och få kontakt. Träna, träna och träna så blir bilderna bättre. Det krävs ju också ett viss mått av självinsikt för att förstå sig själv och sina rädslor. Vid den här tiden hade jag inte mycket självinsikt. Jag gick undan eller stannade en bit ifrån och därför ser de här bilderna ut som de gör.

Hälsar /Claes

Dela:

Med Nikon FE och Kodachrome i Paris 1982

Juli 1982 i Paris. Jag flanerade runt där med kameran på axeln. När jag tittar på mina bilder så är jag inte speciellt nöjd. Det finns en och annan bra bild, men rent generellt saknar jag närheten till människor i bilderna. Jag var gansk blyg på den här tiden och det visar sig i bilderna som mer är av typen turistbilder, vykortsbilder och när det är människor med i bilderna står jag alldeles för långt ifrån. Det är intressant det här att fundera över varför bilder ser ut på ett visst sätt och hur de påverkas av vår personlighet.

Den här bilden hade jag nog tagit idag också. Jag gillar vyer och dessutom får bilden ett visst historiskt värde för mig. Förresten upptäckte jag just att någon fotograferar mig med en Rolleiflex. Det är en ny upptäckt jag gjorde vid inskanningen för jag kan inte komma ihåg att jag noterade det vid fotograferingstillfället.

Den här bilden hade jag nog också tagit idag, även om det är av vykortskaraktär. Jag gillar fartyg och kanalfart och de här pråmarna och deras framfart på Seine stod jag länge och tittade på. Återigen en minnesbild för egen del.

Som många vet är jag tågintresserad också, så den här bilden hade jag tagit även idag. Den här bilden är tagen i Toulouse dit jag åkte efter ett par veckor i Paris.

Som sagt, rent fotografiskt inga höjdarbilder, men ändå bilder som betyder något för mig. Jag kommer i ett senare inlägg visa några bilder jag inte hade tagit idag, eller snarare hade tagit på ett annat sätt.

Hälsar /Claes

Dela:

Fridays in Concert på 591Photography Blog

Det är ett spännande tema på 591Photography Blog ikväll. Nämligen "Fridays in Concert". Ta gärna en titt och så fick jag med en bild också och det tycker jag är kul.

Orsayran 2010

Här finns min bild på 591Photography Blog.

Titta gärna på de andra bilderna också. Några riktigt härliga på Bob Marley t.ex.

Hälsar /Claes

Dela: