BROAR, BILDER OCH SÅNT

Koltornet i Chama

På den tiden godstågen gick till Alamosa över Cumbres Pass fick de stanna till i Chama för att fylla på kol och vatten. Ofta kopplades ytterligare ett eller två lok till för att orka upp för backen till Cumbres. I Chama delades dessutom tåget i två eller tre delar för att loken skulle orka dra tåget upp till Cumbres. Detta kallades en "Cumbres turn" och när loken väl dragit upp första delen av tåget, ställdes vagnarna av uppe i Cumbres och loken återvände ner till Chama för att hämta nästa del av tåget. En Cumbres turn med ett tredelat tåg kunde ta en hel dag. Väl uppe i Cumbres kopplades hela tåget ihop och ett lok tog hand om nerfarten till Antonito och vidare till Alamosa.

Koltornet i Chama används inte längre för turisttågen, nu fylls tendrarna med en hjullastare istället. Tornet står kvar av historiska skäl. Miljön i Chama ser ut som på 50- och 60-talet vilket är väldigt trevligt. Om ni kommer till Colorado eller New Mexico rekommenderar jag en tur på Cumbres & Toltec Scenic Railroad. En fantastisk upplevelse i Klippiga Bergen.

Hälsar /Claes

Dela:

Hur man passerar gränsen mellan New Mexico och Colorado 9 gånger på samma tågresa. Hur bär man sig åt då?

Här följer fortsättningen på vår resa med tåget från Chama i New Mexico till Antonito i Colorado. Museibanan mellan Chama och Antonito är totalt 103 km och ringlar sig fram genom Klippiga Bergen, på vägen korsar den gränsen mellan Colorado och New Mexico inte mindre än 9 gånger. Högsta punkten passeras vid Cumbres Pass på 3053 m.ö.h . Resan tar en hel dag och det går ett tåg från varje håll som möts i Osier som ligger halvvägs.

 Strax före avgång från Chama, vår K37:a har kopplat på tåget och vi väntar på vårt andra draglok av typen K27 som är något mindre. Järnvägen är smalspårig, tre amerikanska fot, vilket är 914mm.

 Vi har nu klättrat hela vägen upp från Chama och ska snart runda Windy Point strax för Cumbres.

 Loken har jobbat hårt i de branta backarna, som mest 3,5 procents stigning, vilket i järnvägssammanhang är MYCKET brant. Här är vi framme i Cumbres som är högsta punkten på vår resa. Ena loket kommer att kopplas av och återvända till Chama, vi behöver bara ett lok i fortsättningen eftersom vi har nerförsbacke hela vägen fram till slutstationen i Antonito.

Osier ligger halvvägs och här kan vi äta lunch medan vi väntar på det mötande tåget. Byggnaden är en nybyggd restaurang som är speciellt byggd för det här ändamålet och ska alltså klara av en rusning från två tåg ungefär samtidigt. De hade därför bara två rätter på menyn, Amerikansk eller Mexikansk. Jag tog Mexikansk och det var ett gott val visade det sig.

 Efter lunch fortsätter resan och efter en stund kommer vi in i den spektakulära Toltec Gorge där tåget ringlar sig fram på en klipphylla högt ovanför floden.

Resten av resan får vänta ett tag eftersom jag inte hunnit skanna in fler bilder, men fortsättning följer!

Hälsar /Claes

P.S. Alla bilder är tagna på Kodachrome 64 diafilm och inskannade med en Nikon Coolscan IV ED.

Dela:

Att fånga Mont Blanc

I Januari 1980 var jag i Courmayeur, alldeles vid foten av Mont Blanc, på den Italienska sidan, för att åka utför. Jag var där med ett gäng kompisar och vi hade en härlig tid med mycket skidåkning, mat och rödvin.

Jag hade med mig en Nikon F2 laddad med Kodachrome 64. Jag tog en massa bilder och försökte ta den optimala bilden på Mont Blanc. Det vart mest pannkaka av det hela kan jag säga. En massa bilder med en topp långt där uppe. Det hade varit bättre att köpa ett vykort.

En av dagarna var det väldigt blåsigt och toppen dolde sig bland molnen. Den här bilden tog jag den dagen och det får bli den bild som representerar Mont Blanc för mig. Toppen finns där uppe någonstans.

Inscannat idag med Nikon Coolscan IV ED.

Hälsar /Claes

Dela:

En vinterresa till Sandhamn 1978 inscannad från Kodachrome.

Jag har fortsatt att scanna in Kodachrome bilder från mina dialådor. Den här gången blir det en tur till Sandhamn i mellandagarna 1978. Några bilder har jag visat tidigare men de får åka med idag också för att göra resan komplett.

Jag och en av mina bästa vänner tog en tur ut till Sandhamn de sista dagarna i December 1978. Med på turen fanns min trogna Nikon F2AS och filmen var Kodachrome 64.

Vi tog buss 434 från Slussen till Stavsnäs. Väl framme där väntade Waxholmsbåten för att ta oss vidare ut till Sandhamn. Här ligger Ramsö och väntar på oss i Stavsnäs.

Det var kallt, men isen hade inte lagt sig än, så det tog som vanligt en dryg timme ut till ön.

Här passerar vi Sandhamnshålet och fyren med en av Sjöfartverkets kuttrar vid sin kaj. Den här kuttern användes mest som arbetsbåt för att bland annat sätta ut prickar i farlederna. Den gula byggnaden är Sandhamns fyr, som visar vägen in från öppna havet.

När vi har rundat Tullbryggan så är vi inne i hamnen och lägger till vid Ångbåtsbryggan bredvid Pressbyrån, (som bara var öppen på sommaren).

Tvärs över viken från Ångbåtsbryggan ligger lotsbryggan där bägge kuttrarna låg förtöjda, redo för att gå ut och lämna eller hämta någon av lotsarna. Lotsarna följer med fartygen i farleden till Stockholm.

Väl iland började vi gå hemåt vår stuga längst ut vid havet. Vi passerade Dansberget och fick en skymt av Skärkarlshamn och havet där utanför. Fyren där ute heter Svängen och där svänger farleden iväg rakt ut till havs.

Det mörknade medan vi gick och när vi kom fram tände vi en brasa i öppna spisen och slog på elementen i sovrummen. Sedan vankades det Spaghetti och köttfärssås och en flaska rödvin att dela på. Sämre kan man ha det....

Morgonen därpå vaknade vi till ännu en vacker vinterdag. Här syns vår sommarstuga som ligger längst ut på ön, det området kallas för Troville och döptes så för sina fina sandstränder. Namnet kommer från Trouville i Frankrike som är känt för sina enorma sanddyner ute vid havet.

Utsikten från huset är fantastisk, man ser vid klart väder lång ut till havs och på horisonten syns fyren Almagrundet långt där ute.

Så här ser utsikten ut från vardagsrummets verandadörr. Farleden till Stockholm går där ute.

Efter en stund kom den här Tankern förbi. Det var länge sedan tankfartyg såg ut så här, med bryggan midskepps. Nuförtiden har de bara en överbyggnad i aktern.

Stugan är såld för 10 år sedan och nu ligger det ett nybyggt stort hus där istället. Men minnena finns kvar, både i bild och i mitt huvud.

Hälsar /Claes

Dela:

Med Kodachrome till Sandhamn 1978

I mellandagarna 1978 åkte jag och en kompis ut till Sandhamn. Vi tog båten från Stavsnäs en eftermiddag och kom ut till Sandhamn när det hade mörknat. Morgonen därpå gick vi en promenad runt ön, det var väldigt kallt kommer jag ihåg.

Nere i hamnen låg Lotskutttrarna vid sin brygga. Bägge dessa kuttrar är nu sålda till privatpersoner och finns inte kvar i Statens tjänst.

Här ligger Sandhamn 1 och Sandhamn 2 vid sin brygga:

Vi promenerade sedan utåt öns yttersta del, passerade Dansberget och Skärkarlshamn innan vi nådde fram till Alexanderudden ute i Troville.

I sjöröken passerade en tanker på väg ut till havs. Givetvis var Lotskuttern på plats och hämtade upp den avgående lotsen som sedan transporterades in till Sandhamn. Ofta plockades lotsen upp redan här, utanför Alexanderudden, innan fartyget nådde fram till Svängens fyr och girade styrbord ut mot Revengegrundet och Almagrundet.

Så här såg tankern ut som passerade:

Det här blir ju ett litet historiedokument, inscannat från Kodachrome 64 igår kväll. Sådana här tankbåtar ser man inte i våra farvatten längre.

Hälsar /Claes

Dela: